Våga ta steget, känna passion och mota bort energitjuveri

Här har du mig!

Jag känner mig stolt idag, då jag igår vågade ta steget och klickade på SÄND MAIL för att delta i en tävling om ett litteraturpris. Stolt därför jag tillhör den där kategorin som efter snart tjugo år slutat bry mig om att försöka få forskningsanslag eller att ens skulle komma på tanken att Platon skulle vara intressant för någon annan än jag själv, eller att jag skulle kunna vinna något pris. Men, under det senaste året har något nygammalt börja spira inom mig. Den där känslan som jag hade från 1995 och fram till disputation år 2001, då jag arbetade med något som jag verkligen trodde på och som var mitt eget. Jag försökte inte göra det man skall, för att komma fram, utan av passion för själva ämnet. Det gör ingenting att mitt tävlingsbidrag inte kommer vinna. Det räcker för mig själv att upptäcka att passionen som var orsaken till att jag är där jag är, har återuppväckts och att den fortfarande kan kännas så starkt inom mig, att jag faktiskt klickar på SÄND MAIL. Och en sak är i vilket fall given – om jag inte klickat på SÄND, ja då vet jag med bestämdhet, så jag har inget att förlora.

Jag skriver nu  på två böcker, en som bygger på vetenskaplighet och som jag bl.a. för att kunna fullfölja undersökningarna, har läst in en del filosofi och närläst vissa tänkare, på Södertörn för att få mer kunskap, och en annan som är populärvetenskaplig, bygger på min tidigare forskning om Platon. Och jag tror på båda projekten därför dom är mina och ingen annans.

Energitjuv – Håll dig undan!

Problemet (om jag nu verkligen ser det som ett problem) för mig är att jag inte är någon karriärist, som kan producera vetenskapliga artiklar eller vara med i projekt, utan att känna passionen. Jag måste även få göra det på mitt eget sätt. Detta med att något skall och bör vara och ske på ett speciellt sätt hämmar och jag tappar fullständigt intresset. Att jag fortfarande verkar inom lärarutbildningen beror på att jag känner den där passionen och har gjort hela tiden, inför varje seminarietillfälle eller ny kurs som startar. Trots att jag verkar gnälla över högar som måste bedömas och få seminarietillfällen, tycker jag fortfarande att det är ett verkligt roligt jobb att undervisa blivande och verksamma lärare. Speciellt om jag får vara ensam om det, dvs. planera, genomföra och utvärdera, helt efter eget huvud. Jag kan kompromissa och samarbeta med andra, men efter för många år blir det en energidränering som får mig att tappa glädjen, speciellt om det är alltför styrt. Det finns numera även en hel del energitjuveri, inte minst genom den nya utbildningspolitiken och dess sympatisörer, som vill ha enhetlighet, nytta med allt och att det inte skall vara roligt överhuvudtaget, men det måste finnas med, enligt min erfarenhet. Den student som väljer ett ämne de tycker är roligt att få mer kunskap om när det gör sitt examensarbete, är också den som oftast blir klar inom angiven tid, får högre betyg och helt avgjort presenterar mer gedigna uppsatser i sin helhet. Medan den student som väljer ett ämne de kommer få nytta av, ofta fastnar med sitt arbete.

Och vem klarar inte av en tenta bättre om det är roligt att studera än när det endast finns inslag av gränser, ett visst kunskapsinnehåll och korrigerande under undervisningstiden.  Om alla får veta – detta gäller, ja då är risken stor att glädjen försvinner. Inom vårt område borde det kunna finnas en flexibilitet, för det är inte alla som fungerar likadant. Det finns studenter som måste ha strikta ramar och andra mer rörliga. Det har tyvärr blivit alltmer orörligt på alla sätt. Och lärare som på filosofiska institutionen som inte är flexibel öht, utan allt skall göras som han bestämmer – även om alternativen inte alls är felaktiga. Jag föredrar läraren i klassikerläsningen som tar fram det unika hos oss alla, även om vissa regler måste följas.

Tillbaka till min återuppväckta passion och att jag hittat tillbaka till mig själv och motat bort energitjuvarna. Jag är inte intresserad av att få en position eller få makt över andra. Jag vill helt enkelt verka i det som intresserar mig, förutom att vara en del i att mina studenter får kunskap och lär sig det dom känner glädje inför och förenklar tillvaron för dem som är på väg att bli lärare och för de som redan arbetar ute på skolorna.

Talar för sig själv ….

 

 

---

‹ Euron

Kort som blandas bort!! ›

---

Kategorier:Vardagen

Relaterade artiklar

• Dag 71: Något spännande första maj
• Dag 58: Promenader, centrum och Souidiko spiti
• Vissa igenkänningar
• Småstäder