Uppsatsseminarium

Igår ledde jag ett uppsatsseminarium för SYV-studenter. Det var fyra uppsatser som vi gick igenom och det var en mycket givande och konstruktiv dag. Jag hade sovit få timmar, hade ryggvärk, men jag kände mig inte trött när dagen var slut. Men, så är det när man har roligt! Men blev rejält trött kl. 22. 🙂

Det har blivit bättre i trafiken nu, sen de är klara med E4:an, Lidingötunneln och avfarten till Norrtull.

Annonser

Elva dagar kvar till resan

Odos Aimilianou 24

Fortfarande ryggvärk, men den är inte lika intensiv. Förhoppningsvis blir jag bra till avresan om 11 dagar. Den här gången kan ”att resa med lätt bagage” bli verklighet, om värken inte blir bättre för då kan jag inte ha med mig så mycket. Det får bli det viktigaste. Mycket kan köpa när jag kommer ner, billigare också. Datorn är dock ett måste. Men, jag är optimistisk. Ryggen kommer bli bättre!

Innan jag reser har jag ett uppsatsseminarium, ett lärarlagsmöte och ett kursansvarigmöte, samt en hel del om-examinationer att bocka av. Men det är bara elva dagar kvar, samtidigt som jag tänker – det är ju faktiskt elva dagar kvar, så jag hinner med det jag skall göra, men lite körigt blir det från den 2 – 9 juni. Men sen bär det av till Arlandastad och sen dagen därpå till Saloniki via Köpenhamn.

En sak jag har märkt om mig själv är att min äventyrlighet att ha öppen hemresa, får mig ibland att söka febrilt efter att fylla dagarna efter min vistelse i huset. Trots att det är äventyrlig jag vill vara, att inte veta vad nästa stop blir. Även om det är frestande att skriva till Kavallahusets indentent och boka några veckor till (för att vara på den säkra sidan), har jag bestämt mig för att inte göra det. Men, det kan förändras!

Mitt liv har blivit för invant och rutinen börjar ta över, t.o.m när jag reser till Grekland. Men, kan ju en del tänka – åk till ett annat land, Italien för att ta ett exempel. Nej, jag vill resa dit så mycket jag kan, och resa runt. Såg på TV om de olika stegen att nå sitt mål, och kanske ändra sitt liv. Steg 1 – Byte av miljö, Steg 2 – Idé, Steg 3 – Upprepning, Steg 4 – Tajming och Steg 5 – Mod. Var befinner jag mig nu? Mellan steg 4 och steg 5. Och om jag skall vara ärlig så är det Steg 5 jag har att kämpa med. Trots att jag under hela mitt liv varit ganska modig. Mitt mål är att leva åtminstone sex månader per år i Grekland när jag går i pension (om jag inte får en storvinst :-)) – Det är idén. Upprepningen är att jag reser ner om och om igen, för att se hur det känns att börja leva där. Tajmingen är inte helt rätt just nu, eftersom jag har min utkomst i Sverige. Måste ut ur Kavallahuset, för det ger mig trygghet och en ovisshet om jag kan skapa ett liv i t.ex Kavala utan den tryggheten. Men i år kanske det inte blir möjligt. För sent att boka lägenheter. Visst känner jag mig trygg redan nu, men det kan bero på närheten till huset, samt att jag varit där för korta tider. Om man vet att man skall åka hem efter en viss tid! Men hur är det att leva i Kavala i en lägenhet utan något nätverk alls. Det är en hel del utmaningar!

Är jag beredd att flytta ner permanent, säga upp eller hyra ut min lägenhet, lämna Sverige! Nej, jag är för mycket svensk, trots att jag ibland faktiskt skulle vilja göra det. Men, att vistas sex månader per år i Grekland är inte så illa.

Eller hur?

Uppdat. På grund av min ryggvärk som inte tycks bli bättre, får jag tänka om gällande mina planer. Tror att fallet på svanskotan fick något i att komma i olag.

Gör ett nytt försök om 18 dagar!

När jag var i Kavala blev jag sjuk den 28 april med feberfrossa, rinnande näsa och hosta som var rätt jobbig och börjar bli frisk först nu, drygt tre veckor senare. Dessutom ramlade och jag slog i svanskotan första dagen i huset och den värken förbyttes för en vecka sen av en smärta i vänster skinka, så varje steg gjorde ont.  Det kunde vara värre :-). Jag var osocial för första gången i huset och jag orkade inte göra något mer än att jobba. Men det var inte den ultimata vistelsen, så jag gör ett nytt försök och reser ner till Kavallahuset igen under två veckor från den 10 juni och ytterligare en eller två veckor efter det till annan ort. Har bl.a bokat ett hotell i Alexandroupolis port – se LÄNK. Sen vet jag inte – öppen hemresa!

Trots att jag blev sjuk, var den första veckan både i Saloniki och Kavala mycket bra. Trivdes bra nere i centrum med utsikt över hamnen. Vädret var strålande utom två dagar under två veckor.

Träffade många trevliga människor, på alla ställen! Och sov över på Anatolia hotel före flygdagen! Satt på den härliga balkongen och det var lite kyligt och skönt i solen. Sen fick jag vistas på hotellet till klockan 16.00 då jag var tvungen att checka ut kl. 12.00. Åkte till flygplatsen! Allt gick bra och var hemma på Arlanda kl. 22. Jag blev hämtad och fick ut min bil och körde hem. Men det var rätt jobbigt, så det gör jag inte en gång till.

 

 

De senaste dagarna

När man vistas många veckor under flera gånger, är mycket välbekant men det finns alltid mer att upptäcka. Men, som under tidigare vistelser i Kavala är det inte lika angeläget att berätta om det vardagliga, dvs. att man går till affären och handlar, eller hittat goda kakor på ett bageri eller att det finns katter överallt mm. Därför har bloggen varit oskriven. Men jag vill rekonstruera dagarna från att jag lämnade Anatolia i måndags till igår kväll.

Tog alltså adjö av Anatolia hotel, som troligen såg mig allt annat än icke-virrig. Det var jag som försökte under frukosten få fram att jag bodde på 802 (när det egentligen var 208)när det endast är fyra våningar högt, inte upptäckte saker framför näsan på mig, och den som inte lyckades klara av att begripa blockering av en natts vistelse, som sen skulle annulleras och inte upphävas efter flera dagar. Jag var rädd för att ha övertrasserat. Det var även jag som fastnade i snurran första dagen och när jag reste gick in i den med allt bagage och axelväskan fastnade. Efter flera försök lyckades jag komma ur den. Nåväl! Den enda ursäkten var trötthet.

Åkte till KTELs busstation, fick en plats på 11-bussen via peramou och den var inte försenad. Kom till Kavala halv ett, tog en taxi till Galaxy och fick betala 4.60 för att åka 200 meter. Med mitt tunga bagage fanns inget annat alternativ. Vid tre-tiden tog jag en taxi upp till Kavallahuset för att hälsa på Elisabeth (indententen). Hon föreslog att jag kunde arbeta i huset några timmar till på fredag och bjöd mig till kulturkvällen på onsdagen. Handlade och tog det relativt lugnt på kvällen.

Morgonen därpå åt jag frukost i hotellets takvåning. Varmt och lite rörigt men en fantastisk utsikt över gamla staden, havet och delar av hamnen på höger sida. Vilket också är den utsikt jag har från rummet. Sen gick jag till Zara för att handla lite kläder, fann två par byxor för 35 euro. Och gick sen runt i kvarteret för under några timmar slappa på balkongen i solen. Åkte sen upp till huset och träffade en del av gästerna som bor där nu. Alla utom en åker hem i dag och i morgon. Hälsade på Stella och på Omorphi. Arbetade några timmar. Gick ner, köpte kakor i ett bageri. Satt på balkongen och jobbade sen hela kvällen.

Var hemma igår, jobbade, satt på balkongen, gick en runda. Tills jag fixade lite till kvällens kulturkväll (om den i nästa inlägg).

Ja, så såg mina dagar ut -det händer inte så mycket. Men, det är annat som gör det hela värdefullt och som är svårt att förmedla fullt ut. Stämningen, livet i hamnen. Båtarna som kommer in och går ut. Båten som kommer i samma tid varje morgon med ett hundratal måsar kring och på den. De verkar släppa en del mat då många är i vattnet bakom den. Promenaderna på gatorna och i lundarna. Människorna, som vandrar, bråkar med varandra och två hundar som är kompisar, och tillochmed trafiken. Och alla butiker, små som stora. Och den vänlighet och omtanke som alla visar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sval morgon

Kom i går sen eftermiddag till ett litet kyligt Saloniki och till Anatolia hotels, som är ett fint litet hotell på Odos Lagkada och trevlig atmosfär. Utanför en större gata, men inte så mycket trafik. Rummet är ljudisolerat så jag hör inte så mycket av den . Nu är det förmiddag, men jag vaknade redan kl. 6 och det var 2 grader varmt. Åt frukost och gick sen till en kiosk och köpte cigaretter vid åtta-tiden. Solen har vaknat till och det har nu blivit varmare, men fortfarande är det svalt och faktiskt skönt, då jag inte fryser som hemma. Nu är det 12 grader och soligt. Vad mer kan man begära? Har sovit gott i en skön säng, men är fortfarande trött (dock på ett annat sätt än hemma). Planerar att åka till Vita tornet senare, men är osäker på om jag orkar. Vi får se!

I fredags körde jag till Arlanda stad och när kom dit upptäckte jag att hela gallerian hade flyttat. Det var en fiskeaffär och Ö.B. kvar än så länge, som sålde ut. Och så hotellet förstås. Men besviken blev jag, då jag räknat med att köpa lite mer kläder och även gå runt i andra butiker, vilket även andra blev. Mitt nedstämda humör som jag kom med blev inte bättre och tanken på att åka till Saloniki var inte så hög. Ibland fick jag en känsla av lycka, men mest kände jag olust över hela situationen. Men, så intellektualiserade jag det hela och tänkte att det som styrde det hela var humöret (inte minst av de iskalla vindarna. Åka skulle jag i vilket fall göra!

Olustig över att flyga också, då det var starka vindbyar, regn mm. Men morgonen dagen därpå var solig, men det mulnade på. Kände en viss olust men det lättade en aning på Arlanda. Dock var det rätt rörigt. Bagagebanden fungerade inte och en del annat. Det var rörig boarding också, men konstigt nog lyfte vi bara 10 minuter senare. Men, väl på planet började allt kännas riktigt bra. En kvinna som heter Ria och hennes ettårige son Gregoris satt bredvid mig. Hon var i ett helt sällskap som också reste i SAS plus (dvs. rad 1-3) och det blev mycket trevligt. De skulle vara i Saloniki i tre månader (avundsjuk jag?). Jag var omgiven av greker och jag blev lugn. Vet inte vad det beror på att de har en sådan inverkan på mig. Kanske för att de är så avslappnade. Turbulens hela vägen upp, men jag har varit med om värre, så det gick bra. Det kändes som att åka på en tvättbräda. Men jag blundade hela vägen och andades lugnt i fall det skulle bli värre. Vid nerflygning var det kraftigare turbulens, men inte som förra gången och Ria sa att det alltid är så, vilket jag började ana, för ingen kan ha en sån otur att alltid råka ut för det. Det är så irrationellt allting egentligen, eftersom jag aldrig skulle gå in i ett flygplan om jag inte trodde att det skulle gå bra. Så varför vara orolig – egentligen? Men, under starten är det total tystnad (oftast, om inte ett litet barn skriker). Men det är väl reptilhjärnan som protesterar mot att inte längre ha fötterna på jorden. Det är fantastiskt när man tänker på saken att man flyger i planets hastighet och är som högst i 11900 meter över marken som vi var igår. Ibland är det svårt att föreställa sig när man ser ett plan lyfta att man själv har suttit i ett flera gånger, men med skräckfylld förtjusning när man inser att man skall upp i ett inom en halvtimme. Men när jag väl sitter där, upplever jag det inte på samma sätt. Det är svårt att få en riktig uppfattning om hur högt det egentligen är. Om man skulle åka hiss upp, ja då skulle man få en uppfattning. Annat som jag aldrig upphör att fascineras över är att man byter miljö på bara tre timmar. Det är vad jag suttit i Stockholmstrafiken ett antal gånger. På samma tid kommer man ner till Grekland i restid.

Det var lite om igår. Tänker nu gå på en kortare promenad och se vad som finns i närmiljön!

 

 

 

 

Saloniki och Kavala igen!

Utsikt över Saloniki från Makedonia Palace.

Länge sen jag bloggade av flera anledningar. Sen i början av december har jag inte varit ledig i meningen att jag kunnat släppa jobbet överhuvudtaget! Inte ens när jag varit ledig. Det har hängt över mig. Är slutkörd. Under senaste dygnet har jag somnat så fort jag satt mig framför TVn och tröttheten känns i hela kroppen. Kanske för att jag kommit ikapp och kan slappna av.

Men nu åker jag till Saloniki och Kavala igen om en vecka, och kommer på detta sätt beskriva min tid där. Det blir endast i två veckor och jag kommer vara i tjänst. Skall besöka en del museum och platser, samt skriva på en artikel och på min bok som är klar, men har vilat sen i somras.

Bor två dygn i Saloniki, hotell i fyra dagar mitt i Kavala och en vecka i gästhemmet. Tänker besöka speciellt Vita tornet och Rotundan i Saloniki, och en del museer i Kavala och förhoppningsvis komma iväg till Philippi.

Vädret kommer vara dåligt för att vara Grekland, troligen som en svensk sommar, med sol, moln, regn och åska med temperaturer på högst 20 grader. Passar mig bra, då jag kan göra mer. Har haft lite ”otur” med vädret. Förra året åkte jag  juni för det brukar inte vara så varmt då, men då blev det värmebölja och – rekord på upp till 42-44 grader i tio dagar.

Följ mig och kommentera gärna!

Två hektiska dagar

20160702_181606Ja, det har varit hektiskt under två dagar. Igår heldagsundervisning för Valarna och idag kursstart i utbildningshistoria. Men, jag är nöjd och det har varit givande seminarier och trevliga grupper. Fin stämning!

Var rejält trött när jag kom hem. Det blir ju så när man slappnar av. Somnade i soffan framför TVn och sov fyra timmar i sträck. Den där konstanta tröttheten går aldrig riktigt över, men tror den beror på sjukdomarna under våren, samt att jag fortfarande har ont efter bältrosen. Det är ingen svår smärta, men den känns. En smärta som är svår att beskriva. Man måste uppleva den själv.

Jag kanske bara behöver gå i pension, men det är några år kvar 🙂 .

 

Veckosammanfattning

I måndags var jag på Södertörn och träffade min handledare Charlotta Weigelt. Vi var i stort sätt överens. Men, vad som blev alltmer tydligt var mitt fokus skall ligga. Tyvärr har jag inte sen dess haft tid att göra något åt just det. Däremot har jag köpt Ruins kommentarer till Varat och tiden, vilket innebär att jag inte behöver läsa på skärmen eller läsa kopierat material, som kan vara ganska besvärligt att hantera. Har läst hans kommentarer till inledningen.

Resten av tiden har jag ägnat åt att läsa in kurslitteratur, varit till stöd för mina studenter på Skype och Mondo då inlämningen på forumet har strulat betänkligt. Har även suttit på restaurangen och jobbat på Bilia i Nacka, medan min bil servades och en felsökning av en icke-fungerande AC gjordes. Beskedet var, som jag misstänkt, att den är trasig på grund av stenskott i AC-kondensorn. Tack och lov går den på försäkringen. Annars hade det blivit en relativt dyr historia. Den skall bytas ut i slutet av oktober. För övrigt är bilen fortfarande fin (enligt serviceteknikern) och att byta bil är ännu inte aktuellt om jag någonsin kommer byta den (även om den inte håller). Den har fått nya robusta torkarblad så nu ser jag bra ut :-).

Igår var det lärarlagsmöte i ”bästa kursen”. En av kollegorna var ny på den och det är alltid givande när det kommer in nya som kommer med synpunkter och mer distans. Jag meddelade även min närmaste chef om att jag vill fortsätta med didaktik 1 istället för med Etik-kursen.

Startade morgonen idag kl. 06.00 med att planera en av de kortare föreläsningarna som jag skall hålla i didaktik. Två stycken skall vara klara och jag har bara några dagar på mig, men det är inga problem. Det löser sig. Dagen efter didaktiken startar kursen i Utbildningshistoria, med ett introducerande seminarium. Ett nytt upplägg som jag vill ge en chans med en viss modifiering till mitt eget sätt att undervisa. Det måste ändå vara så att jag som lärare måste kunna göra det. Att ta över en annans upplägg utan att göra det, brukar sluta allt annat än bra. Och jag är för att utnyttja lärares kunskap och erfarenhet och förmåga att själva bedöma vad som är möjligt inom de gemensamma ramarna.

Skall läsa in två kurser under höstterminen på egen hand – Aristoteles och The Presocratic Philosophers. Fick en oväntad överraskning när jag hämtade ut boken och såg vilket innehåll den har. Inget man har som sänglektyr precis. Men, samtidigt är det spännande att gräva ner sig i en svår text, då det är en utmaning. Efter 18 års undervisning som inte längre känns som rejäla utmaningar, är det viktigt att ge sig på något som är det. Och filosofi på magisternivå är precis det.

Platonseminarierna krockar inte med min undervisning under denna termin, så nu är mina planer att delta i dem.

20160924_130517

En utmaning …

Tystnadens konsensus …

Konsensus är när man genom kompromisser når en överenskommelse. Men tystnadens konsensus är när deltagarna påtvingas följa en enskild individs eller en grupps bestämmande av vad som skall gälla, då eventuella motförslag eller protester tystas genom manipulativa utsagor om motståndares motiv. De kopplas bort genom att de tystas genom  outsagda hot om repressalier. Ett exempel är att om någon protesterar eller reserverar sig, ombeds personen ifråga att inte medverka eller delta, genom att hänvisa till dennes upplevelse av att inte vilja göra det. Det kan ses som en omtanke att på så sätt befria personen från ett uppdrag som kan skapa problem, när detta i själva verket är ett manipulativt sätt att göra sig av med motstånd och slippa besväret att ompröva sitt eget beslut. Det är i själva verket ett tillskrivande av en annan persons känsla och ett försök att leda bort allt från sig själv till den andra. Motståndet tystas!

Det här har blivit allt vanligare då enhetlighet och detaljstyrning breder ut sig. I en tid då man talar om vikten av mångfald.

Tystnadens konsensus är alltså ett sken, en lögn om att alla är överens och har kompromissat fram ett sätt att förhålla sig. Det är inte någon konsensus alls, snarare ett förtryck, om än mer eller mindre synligt, för alla utom för dem som blir tystade. För dessa är allt fullständigt solklart. Om du inte är tyst, är det nödvändigt att du kopplas bort.

Vad är det som händer?

Lång onsdag

20160704_161156Ja, det var en lång dag i går. Vaknade kl. fem och körde till institutionen fem i sju. Det rullade på i sakta mak och jag var framme fem över halv åtta och på mitt rum 10 minuter senare. Fem i nio gick jag ner till Naturhistoriska och satt för första gången i publiken. Lyssnade på introduktionen och en föreläsning om läroplansteori. En del studenter tog kontakt med mig, frågade om de fick vara i min grupp, då de inte kommit in i en och en som önskade få en utvidgad respons på sin examinationsuppgift.

Lunchade och tog det lugnt innan jag körde når till Södra huset och träffade min grupp i F-huset. Det var givande att träffa studenter som läser Didaktik. Och när det var kafferast och gruppdiskussioner, satt två grupper ute i värmen och solskenet. En härlig septemberdag. Seminariet slutade kl. 16, men drog över då jag visade lite hur Mondo fungerar för dem som börjat sina studier.

Körde hemåt. Det gick bra tills vi kom till Liljeholmen. Då var det köer ända till Kungens kurva och solen gassade hela tiden. Bilen blev varmare och varmare. Då började jag misstänka att det var något fel på ACn, eftersom jag satte på den. Den fungerade häromdan, men inte igår. Märkte det mest på att bilen gick lika bra och för att det tog för lång tid innan jag kände någon svalka. Fläkten fungerar, men står man i köer, ja då händer inte så mycket. Idag var det likadant. Har bokat tid för service och lade till ACn, samt nya torkare och en ny klocka (som varit trasig i över ett år), då det inte går att ändra från vinter- till sommartid. Kom hem halv sex igår!

Idag har jag svarat på en del mail, lagt till studenter på Skype och läst en del. Var trött redan kl. 20 i gårkväll, men tvingade mig att titta lite på TV, tills jag släckte ner allt före kl. 22, då tröttheten värkte. En lång onsdag!

Ikväll har jag sett programmet om Dagny Carlsson 104 år. Fantastiskt!