Arkiv

Uppsatsseminarium

Igår ledde jag ett uppsatsseminarium för SYV-studenter. Det var fyra uppsatser som vi gick igenom och det var en mycket givande och konstruktiv dag. Jag hade sovit få timmar, hade ryggvärk, men jag kände mig inte trött när dagen var slut. Men, så är det när man har roligt! Men blev rejält trött kl. 22. 🙂

Det har blivit bättre i trafiken nu, sen de är klara med E4:an, Lidingötunneln och avfarten till Norrtull.

Två hektiska dagar

20160702_181606Ja, det har varit hektiskt under två dagar. Igår heldagsundervisning för Valarna och idag kursstart i utbildningshistoria. Men, jag är nöjd och det har varit givande seminarier och trevliga grupper. Fin stämning!

Var rejält trött när jag kom hem. Det blir ju så när man slappnar av. Somnade i soffan framför TVn och sov fyra timmar i sträck. Den där konstanta tröttheten går aldrig riktigt över, men tror den beror på sjukdomarna under våren, samt att jag fortfarande har ont efter bältrosen. Det är ingen svår smärta, men den känns. En smärta som är svår att beskriva. Man måste uppleva den själv.

Jag kanske bara behöver gå i pension, men det är några år kvar 🙂 .

 

Veckosammanfattning

I måndags var jag på Södertörn och träffade min handledare Charlotta Weigelt. Vi var i stort sätt överens. Men, vad som blev alltmer tydligt var mitt fokus skall ligga. Tyvärr har jag inte sen dess haft tid att göra något åt just det. Däremot har jag köpt Ruins kommentarer till Varat och tiden, vilket innebär att jag inte behöver läsa på skärmen eller läsa kopierat material, som kan vara ganska besvärligt att hantera. Har läst hans kommentarer till inledningen.

Resten av tiden har jag ägnat åt att läsa in kurslitteratur, varit till stöd för mina studenter på Skype och Mondo då inlämningen på forumet har strulat betänkligt. Har även suttit på restaurangen och jobbat på Bilia i Nacka, medan min bil servades och en felsökning av en icke-fungerande AC gjordes. Beskedet var, som jag misstänkt, att den är trasig på grund av stenskott i AC-kondensorn. Tack och lov går den på försäkringen. Annars hade det blivit en relativt dyr historia. Den skall bytas ut i slutet av oktober. För övrigt är bilen fortfarande fin (enligt serviceteknikern) och att byta bil är ännu inte aktuellt om jag någonsin kommer byta den (även om den inte håller). Den har fått nya robusta torkarblad så nu ser jag bra ut :-).

Igår var det lärarlagsmöte i ”bästa kursen”. En av kollegorna var ny på den och det är alltid givande när det kommer in nya som kommer med synpunkter och mer distans. Jag meddelade även min närmaste chef om att jag vill fortsätta med didaktik 1 istället för med Etik-kursen.

Startade morgonen idag kl. 06.00 med att planera en av de kortare föreläsningarna som jag skall hålla i didaktik. Två stycken skall vara klara och jag har bara några dagar på mig, men det är inga problem. Det löser sig. Dagen efter didaktiken startar kursen i Utbildningshistoria, med ett introducerande seminarium. Ett nytt upplägg som jag vill ge en chans med en viss modifiering till mitt eget sätt att undervisa. Det måste ändå vara så att jag som lärare måste kunna göra det. Att ta över en annans upplägg utan att göra det, brukar sluta allt annat än bra. Och jag är för att utnyttja lärares kunskap och erfarenhet och förmåga att själva bedöma vad som är möjligt inom de gemensamma ramarna.

Skall läsa in två kurser under höstterminen på egen hand – Aristoteles och The Presocratic Philosophers. Fick en oväntad överraskning när jag hämtade ut boken och såg vilket innehåll den har. Inget man har som sänglektyr precis. Men, samtidigt är det spännande att gräva ner sig i en svår text, då det är en utmaning. Efter 18 års undervisning som inte längre känns som rejäla utmaningar, är det viktigt att ge sig på något som är det. Och filosofi på magisternivå är precis det.

Platonseminarierna krockar inte med min undervisning under denna termin, så nu är mina planer att delta i dem.

20160924_130517

En utmaning …

Tystnadens konsensus …

Konsensus är när man genom kompromisser når en överenskommelse. Men tystnadens konsensus är när deltagarna påtvingas följa en enskild individs eller en grupps bestämmande av vad som skall gälla, då eventuella motförslag eller protester tystas genom manipulativa utsagor om motståndares motiv. De kopplas bort genom att de tystas genom  outsagda hot om repressalier. Ett exempel är att om någon protesterar eller reserverar sig, ombeds personen ifråga att inte medverka eller delta, genom att hänvisa till dennes upplevelse av att inte vilja göra det. Det kan ses som en omtanke att på så sätt befria personen från ett uppdrag som kan skapa problem, när detta i själva verket är ett manipulativt sätt att göra sig av med motstånd och slippa besväret att ompröva sitt eget beslut. Det är i själva verket ett tillskrivande av en annan persons känsla och ett försök att leda bort allt från sig själv till den andra. Motståndet tystas!

Det här har blivit allt vanligare då enhetlighet och detaljstyrning breder ut sig. I en tid då man talar om vikten av mångfald.

Tystnadens konsensus är alltså ett sken, en lögn om att alla är överens och har kompromissat fram ett sätt att förhålla sig. Det är inte någon konsensus alls, snarare ett förtryck, om än mer eller mindre synligt, för alla utom för dem som blir tystade. För dessa är allt fullständigt solklart. Om du inte är tyst, är det nödvändigt att du kopplas bort.

Vad är det som händer?

Lång onsdag

20160704_161156Ja, det var en lång dag i går. Vaknade kl. fem och körde till institutionen fem i sju. Det rullade på i sakta mak och jag var framme fem över halv åtta och på mitt rum 10 minuter senare. Fem i nio gick jag ner till Naturhistoriska och satt för första gången i publiken. Lyssnade på introduktionen och en föreläsning om läroplansteori. En del studenter tog kontakt med mig, frågade om de fick vara i min grupp, då de inte kommit in i en och en som önskade få en utvidgad respons på sin examinationsuppgift.

Lunchade och tog det lugnt innan jag körde når till Södra huset och träffade min grupp i F-huset. Det var givande att träffa studenter som läser Didaktik. Och när det var kafferast och gruppdiskussioner, satt två grupper ute i värmen och solskenet. En härlig septemberdag. Seminariet slutade kl. 16, men drog över då jag visade lite hur Mondo fungerar för dem som börjat sina studier.

Körde hemåt. Det gick bra tills vi kom till Liljeholmen. Då var det köer ända till Kungens kurva och solen gassade hela tiden. Bilen blev varmare och varmare. Då började jag misstänka att det var något fel på ACn, eftersom jag satte på den. Den fungerade häromdan, men inte igår. Märkte det mest på att bilen gick lika bra och för att det tog för lång tid innan jag kände någon svalka. Fläkten fungerar, men står man i köer, ja då händer inte så mycket. Idag var det likadant. Har bokat tid för service och lade till ACn, samt nya torkare och en ny klocka (som varit trasig i över ett år), då det inte går att ändra från vinter- till sommartid. Kom hem halv sex igår!

Idag har jag svarat på en del mail, lagt till studenter på Skype och läst en del. Var trött redan kl. 20 i gårkväll, men tvingade mig att titta lite på TV, tills jag släckte ner allt före kl. 22, då tröttheten värkte. En lång onsdag!

Ikväll har jag sett programmet om Dagny Carlsson 104 år. Fantastiskt!

Septemberstart

p1030313I går den 1 september träffade jag studenter för första gången på tre månader. Vi träffades i stora hörsalen på Naturhistoriska. Kursansvarig introducerade och jag tog vid kvart i elva. Det kändes hemtamt, men ibland fick jag en overklighetskänsla och en stark känsla av självmedvetenhet. En känsla av att nu står jag här igen och talar inför nästan 100 studenter som lyssnar. Efteråt var det några som kom och tackade, och tillade att etik är något som lärarna ute på skolorna talar väldigt lite om Men, det är likadant hos oss. Det praktiska dominerar och det finns inte eller vi ger inte etiska diskussioner någon tid.

Efter storföreläsningen kunde jag ta det lugnt, då jag inte har några seminarier. Men, jag kom inte därifrån förrän runt fyra-tiden, då det var en del att fixa – inrapportering, kopiering och en del annat. Jag var rejält trött, av tidig morgon, nystart och kallt i hörsalen, när jag körde hemåt och köerna kröp fram i tunneln från Norrtulls-infarten och upp på Essingeleden. Men, märkligt nog gick det ganska snabbt hem iaf.

Idag vaknade jag kl. sex, efter att ha sovit i sju timmar, men sov ytterligare 1,5 timme framför TV. Drömde om Christer Lindarv, vilket fick sin förklaring. Han var på Gomorron Sverige.

 

Terminstart

20160801_042705Ja, då är det snart dags att träffa studenterna igen efter tre månader. Sen jag kom hem från Kavala och återgick i tjänst har jag varit på konferens, läst ny kurslitteratur, examinerat studenter, och funderat en hel del på den storföreläsning i etik och moral som jag ger på torsdag, samt filat en del på min magisteruppsats i filosofi. För övrigt har jag inte några seminarier i etik-kursen denna termin. Istället har jag en kurs inom didaktiken – Skolans kunskapsuppdrag. Det skall bli riktigt spännande att undervisa på en helt ny kurs på VAL-programmet. Trevligt är också att samarbeta med nya kollegor, även om jag inte har något emot mina gamla :-). Men att få lite nya intryck är alltid bra. Höstterminen detta år blir inte lika intensivt vissa månader. Men jag har Didaktik-kursen, tre kurser i Utbildningshistoria och Bästakursen Utbildning, pedagogik och samhälle. Efter tolv år är den lika rolig att undervisa på (tidigare AUO2-kurs, men som nu ges för Valarna). Den enda som jag dessutom är kursansvarig för, vilket innebär att utvecklingen av den hänger en hel del på mig. 🙂 Självklart tillsammans med två kollegor som inte är desamma från termin till termin (ett litet lärarlag), vilket innebär att den kan utvecklas fortare. Nya fräscha ögon gör en hel del. Men, då gäller det förstås att vara flexibel som kursansvarig.

Mina filosofistudier fortsätter. På grund av sjukdomar (som var övergående, men smärtsamma och utdragna – bältros och streptokock-infektioner är inte roligt att leva med, men går över – även om jag fortfarande har smärtor) under vårterminen, orkade jag endast med jobbet. Uppsatsarbetet gick på trekvartsfart, om ens det.  Men, det känns bättre än på många år att starta upp höstterminen. Måste bara hålla koll på stressnivån. Men, jag har en bra chef som lägger ut tjänstefördelningen jämnt över terminen. Även om det kommer finnas undervisningsfria veckor. Det beror dock på FoU-tid och på administrativa arbetsuppgifter.

Vi skall byta plagiatprogram, från turnitin till urkund. Södertörns högskola har urkund och som student är det lätthanterligt. Man sänder dokumentet via sin egen mail. Hur det ser ut för lärarna vet jag ännu inte.

Under två dagar skall jag nu arbeta med en ny ppt-presentation till storföreläsningen, då den gamla inte längre är aktuell.  Men resten av eftermiddagen har jag en del examinationer att bedöma.

Adler Olsen eller Lars Kepler?

När jag på ICA Maxi i Arlandastad den 3 juni dagen innan jag flög ner till Saloniki, hittade en ljudbok – En man som heter Ove – fann jag fördelarna med att lyssna på skönlitteratur. Man kan ligga nerbäddad i sängen i ett kompakt mörker som endast bryts av några strimmor av ljus från gatlyktorna. Man blir ett med rösten i hörlurarna. En nackdel är att det är lätt att bli alltför avslappnad och somna. Vilket skedde under mina fem veckor i Kavala, så ljudbokens sista kapitel lyssnade jag på kvällen före tidpunkten för min avresa från staden och hem till Sverige. Den räckte länge.

Väl hemma köpte jag Det andra ansiktet av Ljungstedt, som var ganska bra. En story som var någorlunda trovärdig. Spännande och ganska förutsägbar. Sen ramlade jag på Den gränslöse av Adler Olsen och var fast. Inte endast för att det är en spännande historia, utan också för Stefans Sauks uppläsning som ger 19 timmars underhållning. Medan jag väntade på Marcoeffekten av samma författare och uppläsare, lyssnade jag på två av Lars Keplers böcker. Den första Eldvittnet är ganska spännande, men i jämförelse med Adler Olsen, inte lika bra. Den andra  Stalker som iofs är bitvis spännande, men alltför detaljerad, upprepande och inte verklighetstrogen.

Skillnaden mellan Adler Olsen och Lars Kepler är att i den sistnämndes bok Eldvittnet utgör texten i sig ett irritationsmoment, t.ex. ”sa hon mjukt” ”rörde sig mjukt” mm. Detta ord mjukt upprepas genom hela Eldvittnet. I Stalker är det alltför utdragna beskrivningar, hur människorna ser ut, och långdragna scener (för att inte tala om beskrivningarna av hypnos-scenerna?) Det är en del som är förväntade t.ex. att mördaren inte hade dött och av någon oförklarlig anledning, trots att hon inte borde ha orkat med detta, lyckades resa sig upp och sticka kniven i en av personerna. Hur mördaren gång på gång dök upp, utan att läsaren fått vägen dit beskriven lika detaljerat som allt annat i boken, kan tolkas som att slutet skrivits för att boken var tvungen att ta slut eller för att författarna inte själva visste hur mördaren skulle ha lyckats med det. Lars Keplers böcker är alltså spännande, men i längden alltför tröttsamma att lyssna sig igenom. Dessutom känns de flesta beskrivningarna inte nödvändiga. Och inte speciellt trovärdiga, t.ex. när en jagad kvinna går nerför trappan i sin egen källare som är mörk, istället för att välja att gå in i ett rum och öppna ett fönster. Eller när kvinnorna känner obehag av att stå i ett upplyst rum och få en känsla av att någon betraktar dem, inte släcker lampan utan går fram till fönstret för att se om det står någon där. Och då upptäcka att om de kunde se sig själva i rutan, så betydde det att någon utanför skulle se dom också. Icke trovärdigt!

Om man läser dem, kan man säkerligen hoppa över ett antal sidor utan att missa någonting av själva handlingen. Stalker frossar dessutom i våld och smaklösa beskrivningar av detta våld. Jag hoppade över dem. Epilogen hade de kunnat radera eller skriva om.

Adler Olsen ger inga långa beskrivningar om miljöer eller hår- och ögonfärg, klädsel mm. och miljöskildringar både utom- och inomhus, utom när ”rösten” Carl Mörck tycker till om det. Dessutom är de tre personerna i avdelning Q original och dialogen är humoristisk, rå och trovärdig. Nu har jag snart lyssnat klart på Marcoeffekten (två CDn kvar) och den är minst lika bra. Marcos liv på gatan i Köpenhamn beskrivs genom att berätta om vilken gata han är på och om det är mycket folk eller inte. Men inga beskrivningar om hur det ser ut. Tack för det? Inte heller frossar Adler Olsen i våld.

Min bedömning som naturligtvis är subjektiv, är att Adler Olsen är en mycket bättre berättare och författare än vad Lars Kepler är. Jag föredrar att komma närmare personernas egenheter och särdrag, än hur de ser ut. Var de befinner sig än hur det ser ut i detalj. Det är fullt möjligt att läsa eller lyssna på Lars Kepler, men min rekommendation är att läsa eller lyssna på Adler Olsen. Han är inte ute efter sensationer, utan efter att skriva riktigt bra deckare i vilka människorna är centrala.

Nästa bok på sängbordet är Fasanjägaren, men den skall jag läsa!

 

 

 

Regn i Kavala och Skypemöte

Någon läsning blev det inte igårkväll. Jag fastnade framför datorn med mitt manus och helt plötsligt var klockan två. Det blev inte många timmars sömn, då det tog ett tag innan jag somnade på grund av lite mystiska ljud utanför (troligen av bevattningssystemet) och vaknade kl. 7.30. Åt frukost, vilket var en höjdpunkt – Yoghurt, aprikoser och honung. Aprikoserna var så saftiga och mjuka att de smälte i munnen. Besökte apoteket för att höra om de hade Fortimel Energy. Nej, men de kunde beställa och jag skall återkomma kl. 19. Intressant är att i Sverige kostar 4×1 9 euro och här 12 euro. Beställde två x 4 stycken. Inget att bråka om, men som sagt, intressant.

Träffade intendenten kl. 10 och fick bland annat en nygammal dosa, då den helt nyinköpta av någon anledning inte fungerade i något av uttagen, trots att andra kontakter fungerade utmärkt, samt att den fungerade i uttag i hallen. Skumt.

Skypemöte med mina kollegor på SU kl. 11-13 (gr.tid). Det är första gången som jag deltagit i ett vanligt möte via Skype. Det hördes rätt dåligt, och under en kvart hörde jag praktiskt taget inte någonting. De som sitter närmast datorn, vilket idag var studierektorn, hörs bra, men det klipper hela tiden när någon sitter längre ifrån, om de talar i vanlig samtalston. En annan sak är att eftersom man inte ser alla, kan man avbryta någon – då man inte hör eller ser om någon har bett om ordet. Men det fungerade trots detta.

För någon halvtimme sen började det regna. Stilla regn, som jag aldrig tidigare upplevt i Kavala, utom när det varit oväder och då häftigt regn. Men det är ju i början av juni och då kan det regna ändå 🙂 . Kunna sitta och dricka kaffe under altantaket när det regnar och 22 grader varmt är väl ändå värt att gömma och bevara i sitt inre.