Arkiv

Skolbesöken

DSCN4823Efter 16 år som universitetslärare fick jag möjlighet att göra skolbesök på ett antal gymnasier i Stockholms län. Det blev inte som jag förväntade mig – det blev mycket bättre. Inför det första besöket var jag ganska nervös, men redan under det andra hade nervositeten försvunnit. Det har varit mycket givande och bemötandet var genomgående mycket bra. Mina intryck är att det är god stämning på de olika gymnasieskolorna. Det var en bra avslutning i fredags då jag fick vara med om en avslutning och utspring (även om jag inte såg själva utspringet då vi satt upptagna i samtal).

För några år sen fick jag besöka Johan Kant på Vikingaskolan, vilket gjorde ett bestående intryck. De här besöken kommer göra detsamma. Jag försökte för några år sen komma på besök, men då ville ingen ta emot mig. Då var inte någon som svarade på min förfrågan. NU skedde det i anslutning till en pågående VFU-kurs och då blir det annorlunda. Jag undervisar uteslutande på kurser i vanliga fall, där det är praktiskt omöjligt att göra besök, då vi har många studenter under en och samma period.

Vi behöver komma ut i den verklighet som vi förbereder våra studenter till, även om vi för att använda Vygotskijs begrepp lånad erfarenhet, blir kompenserade till en viss del. Men, det är något helt annat att åka ut, träffa personal och den blivande läraren på plats. Liksom vi behöver känna på hur det är att vara student, då vi förstår våra egna studenter på ett annorlunda sätt. Vi kanske tror att vi kommer ihåg hur det var, men … tro mig! Det gjorde inte jag helt och hållet. Försvara en uppsats eller redovisa ett arbete, som student gör mig riktigt nervös! Medan undervisningen inte gör mig nervös öht.

Det har varit mycket lärorikt och faktiskt riktigt roligt!

PS! Samtalen över telefon var också givande, lärorika och roliga! DS!

 

Annonser

Arlandagymnasiet, 3-partsamtal och utspring

Det kunde inte bli ett bättre tillfälle än att åka till Arlandagymnasiet samma dag som treorna blivit klara. Men det visste jag inte om. Tidigt i morse fick jag information om att det kunde bli problem med parkering och att det fanns en vid idrottshallen bredvid själva skolan. Men, det innebar att jag körde hemifrån redan tjugo i elva, för att vara på den säkra sidan. Kom dit klockan tolv, åt lunch i bilen och gick sen runt i skolan tog en del foton innan 3-partsamtalet.

Platsen för utspringet

Platsen för utspringet

Inifrån skolan

Inifrån skolan

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Innan jag kom in i skolan kände jag på fler portar men de var låsta och gav upp då jag såg följande meddelande ( se nedan). Det fanns inget annat att göra än att gå runt hela huset till huvudentrén

Stängt

Stängt

Huvudentrén

Huvudentrén

 

 

 

 

 

 

 

 

 

… och upptäckte att här stod alla lastbilar med flak .. Jag tog aldrig studenten, så lite avundsjuk blir man.

DSCN4817 DSCN4826 DSCN4825

 

 

 

 

 

Sen var det dags för samtalet. Stämningen inne på skolan ökade ju närmare utspringet kom … och jag gick runt och tittade på de utrymmen jag missade förra gången. Det är en verkligt vacker interiör.

Gatuplanet och fiket i det öppna taket

Gatuplanet och fiket i det öppna taket

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

När det var dags att köra hem, hade lastbilarna åkt iväg (missade det) och folk började lämna platsen. Och det var mycket folk och köer den vägen jag kom ifrån, så jag tog bakvägen istället. Klockan var halv tre när jag körde därifrån och trodde att det skulle bli bättre än förra gången att köra hem. Men det blev värre … Kom inte hem förrän kl. var tio i fem. Mellan Kista och Norrtull tog det drygt en timme – avstånd ca 1.2 mil.

DSCN4828 DSCN4831 DSCN4830

 

 

 

 

 

 

Sammantaget var det en mycket trevlig dag.

Studentsamtal och skolbesök på Lidingö

Gårdagen var exceptionell gällande studentsamtal. De började vid kl. 10 och upphörde kl. 17. Det var paus lite då och då, men i det stora hela var det samtal som gällde. Ett av dessa var ett 3-partsamtal med en student och handledare i Gävle.

Idag besökte jag Lidingö Vuxenutbildning, som ligger på Läroverksvägen i Högsätra, förorten före Gåshaga. Jag visste att någonstans bortom Lidingöbron, svänga till vänster vid andra rondellen skulle skolan ligga. Och det var inte alls svårt att hitta. Men, för att vara på den säkra sidan parkerade jag bilen vid en idrottshall, lade surfplattan i bagageutrymmet och gick upp till några vita byggnader och kom till Christinaskolan.

Christinaskolan

Christinaskolan

Jag frågade mig fram och om jag vänt mig om, hade jag sett att byggnaden fanns precis bakom ryggen på mig. Gick tillbaka till bilen, åt lunch och väntade på att klockan skulle bli ett. Det är en fin skola och omgivningarna är fantastiska med skog, backar och mycket grönska. Efter samtalet gick jag ner till parkeringen och körde mot innerstan och vidare hem. Det tog ganska lång tid att komma igenom Östermalm, från Stadion till Norrtull på grund av alla rödlysen. Men iom att det är stadsmiljö finns det alltid något att titta på.

Jag såg den mest märkliga parkeringsplats på Valhallavägen. Det var i form av en backe, kanske 20 graders lutning och bilarna stod parkerade med ena sidan parallellt med gatan. Hur de klarar av detta är en gåta. De måste backa ur parkeringsfickan och vidare ner till gatan. Och hur kommer de upp och ner på vintern? Tyvärr hann jag inte ta något kort. Men det var sevärt, minst sagt. 🙂 Tankarna går ofelbart till atenarnas sätt att lösa parkeringsproblemet. Men en sådan extrem lösning har jag inte ens sett där.

Passade på att ta lite kort från skolområdet.

Vuxenutbildning i Lidingö

Vuxenutbildning på Lidingö

Baksidan

Baksidan

Uppehållsrum för eleverna

Uppehållsrum för eleverna

 

 

 

På väg ner till parkeringen

På väg ner till parkeringen

Idrottsplatsen

Idrottsplatsen

Parkeringen

Parkeringen

Rekarnegymnasiet, Eskilstuna

happy2Min tanke var ju att resorna till Norrtälje och Eskilstuna skulle ske när det var varmt och solsken. Men idag var det än värre än i går, när jag körde till Eskilstuna. Det blåste så hårt på motorvägen, att jag ibland var tvungen att hålla hårt i ratten.

005Dagen började med att bli helt klar innan jag hade trepartsamtal via telefon med en student i Östersund, för att när det var klart släcka ner allt och ge mig iväg och tanka bilen och sen köra ut på E4/E20 med förhoppningen om att det inte skulle bli broöppning i Södertälje.

Allt gick som på spår. Kom fram till avfarten mot väg 53 efter en timme och allt gick bra tills jag inte visste var jag befann mig. Stannade vid en mack, kollade efter den blå blinkande pilen i GPSn som ledde mig rätt. Kom fram till Rekarnegymnasiet. Precis när jag slog av motorn, fick jag ett SMS. Klockan var då tio i ett och jag träffade studenten och handledaren för ett trepartsamtal.

Rekarnegymnasiet är otroligt fint och studentutrymmet är som en mindre galleria, med bibliotek, fik och lite annat. Tyvärr glömde jag totalt bort att fotografera, men får skylla det på blåsten.

Ja, nu är det inte så många samtal kvar, ett på telefon, ett i Danderyd och ett avslutande på Arlandagymnasiet. Fram till idag har det varit mycket roligt och givande att komma på besök ute på skolorna. Det är synd att tillfällena är så få för min del, då jag inte har kurser på vilka VFU-besök ingår.

Rekarnegymnasiet

Rodengymnasiet, Norrtälje

Inte ofta jag åker till Norrtälje. För första gången sen 1989 var jag i dessa trakter. Då tog det evigheter med buss på slingervägar. Nu är det mestadels motorväg och huvudled. Och fort går det. Men varför går det alltid fortare tillbaka än till något? Köer var det inte några problem med heller – körde över Frescati. Lite köer när jag körde hem.

Om det inte hade blåst så hårt hade jag sett lite mer av Norrtälje, men det gick inte att vara ute. När jag kom till Rodengymnasiet som var enkelt att hitta till var klockan två. GPS är fantastisk. Blev lite osäker, så jag körde in till ett köpcentrum. Tittade i GPSn och Voila – jag var bara någon km från gymnasieskolan. En liten blå pil som blinkade glatt var jag befann mig och att jag var nära.

Parkeringsplatser fanns det gott om och jag åt lite i bilen, och var inne på FB en halvtimme innan jag gick in i skolan. Den var tom, då de eleverna hade friluftsdag. Men på grund av blåsten fick de blåsa av korvgrillningen. Samtal en timme och så var jag på väg hemåt igen. Förutom köer ut från Norrtälje på grund av alla rödlysen, så gick det fort, som sagt.

Rodengymnasiet är kommunalt – det enda kvar i den här trakten. Här kommer några bilder av en stor och fin skola. Denna gång tagna med en riktig kamera, förutom lunchbilden som är tagen med surfplattan.

Huvudentren

Huvudentren

DSCN4778

Korridor med massor av toaletter 🙂

En av paviljongerna

En av paviljongerna

En annan vinkel

En annan vinkel

Tunga moln :-(

Tunga moln 😦

 

Min lunch ;-)

Min lunch 😉

 

En varm och givande dag

001Så var det dags att köra till Märsta för ett trepartsamtal klockan 15.00. Vis av erfarenheterna från igår, klädde jag mig tunt. En blus och tunn spetströja och vita strumpor. Men det visade sig bli för varmt. Körde iväg kvart över tolv. Inga köer, så jag skulle komma alldeles för tidigt. Svängde av vid Stora Väsby ca 30 minuter senare. Köpte en kopp kaffe, satt i blåsten och solen i ryggen vid ett bord. Sitta i bilen var uteslutet. När väl det var gjort och jag tröttnade på att få håret i mun hela tiden, gick jag till bilen. Precis när jag skulle köra därifrån sneglade jag in i bilen bredvid. Det såg ut som föraren satt och sov. Jag gick ur, runt bilen och knackade på sidorutan. Han reagerade efter några sekunder, tittade på mig och tackade. Han förstod precis varför? Och jag kunde köra därifrån med förvissningen om att han måste hålla sig vaken. Visste ju inte heller om han väntade på någon eller helt enkelt var så trött av värmen. Körde vidare ut på E4:an. Svängde av vid Eurostop och vidare på 263:an tills jag kom till en rondell. Där skulle jag svänga av på tredje avfarten som var Vasallsgatan. Och så hände naturligtvis något oväntat. De hade grävt upp vägen, gjort om, så jag blev stående framför grusig väg med avspärrningar, som inte såg farbar ut. Några tutade och tre bilar körde om på höger sida och jag följde med dem. Kom sen till en korsning som jag inte heller visste åt vilket håll jag skulle köra, men följde känslan och körde åt vänster. Till slut kom jag fram till Vikingavägen 2 – där Arlandagymnasiet finns. Google.maps och gatuvy-funktionen är bra, men för 17 de får ju inte gräva upp vägarna. 🙂

ATT00001Kom alltså alldeles för tidigt. Hittade den enda parkeringsrutan som var tom. Det är också märkligt att man (läs: jag) går fel. Hamnade på Arlandagymnasiet Södra och skulle till stora receptionen. Och det var inte någon underdrift. Jag anmälde mig. Fick veta var det fanns ett fik och hade drygt en timme att slå ihjäl. Köpte en kopp kaffe och gick ut och satt mig vid några bänkar i skuggan mellan några hus. Men det blev så trist, så jag gick vidare. Kom fram till parkeringen där jag ställt min bil. Jag hade alltså gått runt hela huset. Hittade en bänk i skuggan och där det blåste skönt.

Det satt några elever på några bänkar framför mig i solen. Lugnt och skönt och riktigt svalt. Tiden gick rätt snabbt. Ringde studenten och jag fick gå runt i deras lokaler som är som restaurangkök. Och handledaren kom och vi satt i en matsal och samtalade till klockan var fyra.

Körde hemåt, men hamnade som vanlig i köer i 45 minuter och det var riktigt, riktigt varmt i bilen. Ibland fick jag sätta på ACn nivå 3. Och ändå räckte det inte. Men, till slut kom vi till Eugenia-tunneln och då släppte det efter den sista jobbiga backen. I det stora hela var det en jättefin dag. Skönt att det är varmt, även om vi är lite ovana. Det pustades överallt på gymnasiet, utom från eleverna. 🙂

Här kommer lite fler bilder. Ett fint gymnasium och fina omgivningar. (Klicka för stort format)

Parkeringen och ett samtal om den kommande studentexamen

Parkeringen och ett samtal om den kommande studentexamen

En bakdörrsutgång

En bakdörrsutgång

Utsikt från skolan på baksidan

Utsikt från skolan på baksidan

Elever i samspråk mellan öppningen av buskaget

Elever i samspråk mellan öppningen av buskaget

 

Okända marker

Att köra hemifrån och till de norra förorterna är som att köra till okända marker. Det är helt klart något nytt man ger sig in i, vilket jag gjorde idag.

Kl. 11 startade jag min bil och körde mot Kista. Har varit där och snurrat en gång förut och trodde nog att jag skulle klara av det den här gången. Förberedelse – google.map och vägbeskrivning; eniro och vägbeskrivning. Köra 171:an och svänga av vid Kista S och ta av – ja, var det första eller andra avfarten? Chansade på första, vilket blev helt fel. Jag hamnade där jag varit en gång förut. Körde en sträcka, gjorde en taxisväng, upp på E18:an igen och körde av på nästa avfart. Men istället för att svänga vänster vid första rondellen och ner vid Kista galleri, svängde jag höger och efter några minuter var jag helt plötsligt på väg mot Solna och Sundbyberg. Vända igen, köra ut på E4 mot Stockholm. Och kom till slut till Kista S från motsatta hållet och chansade på att köra mot Kista Galleria (jag letade efter Kista torg). Nåväl, inget t-banespår i sikte. Men helt plötsligt såg jag det och körde lite på känn och såg skylten Kista torg. Körde sakta hade några bilar i hasorna, men brydde mig inte. Kom till slut till T-banestationen och parkeringen.

Då kom nästa prövning. Alla parkeringsplatser verkade vara förhyrda, plus att en enorm byggarbetsplats på andra sidan Danmarksgatan skymde sikten för övrigt. Till slut frågade jag en kille hur det fungerade med parkering. Han berättade att det finns ett parkeringshus under Kista Galleria. Jepp, Kista Galleria och Kista torg är detsamma! Jag körde från parkeringsplatserna, svängde till vänster och första till höger och körde in bakom några andra bilar till bommar. Frågade om det var ett vanligt VISA-kort. Visst, det var incheckningstid. Men jag fick ingen biljett, så jag var tvungen att fråga en till person. Allt fungerade och jag körde långt in innan jag hittade en parkeringsplats.

Ur bilen och började vandra mot utgången och kom till en uppgång, tråkig rulltrappa och när jag kom upp sträckte sig nog en kilometerlång galleria framför mig med massor av butiker. Gick in på Apoteket och frågade om toaletter. Längst bort och rulltrappan upp. Aldrig i livet, tänkte jag. Och såg sen att det finns en biograf en rulltrappa upp. Och entrén var full av godis och stort var det. Jag glömde ta kort, på allt. Tänk, vad som finns att besöka på 3 mils avstånd.

Nu var det dags att leta sig fram till stället jag skulle besöka för ett trepartsamtal. Jag var ute i god tid. Och hittade det ganska snart. Väntade en stund i ett ganska tomt förrum, tills dem jag skulle träffa kom.

Kvart i två var vi klara. Och nu tog jag en del kort. Och körde sen hem och då var det inga problem att hitta. Har tagit några filmer, men de går av någon anledning inte att ladda upp på bloggen på grund av att filformatet är ogiltigt.

011012013014015

 

Skolbesök, bussresa, turist i min egen stad och många samtal

Jag visste att det skulle bli kallt, så jag tog fram en av mina vinterjackor. Men att det skulle blåsa isande, så jag behövde ta på mig vintermössan idag, hade jag inte räknat med. Men den låg i bilen, så när jag kom fram till universitetet och gick upp till institutionen för att hämta en sak innan jag tog buss nr 40 till Norrtullsgatan, tog jag på mig den. Och det behövdes verkligen! Frös gjorde jag inte men det kändes helt fel den 7 maj.

DSCN4762Det var drygt ett år sen jag åkte buss och dagen innan (i förrgår) fick jag flera val av killen i Pressbyrån, och till slut valde jag två enkla biljetter á 36 kronor. – Den skall du lägga på en platta på bussen, sa han. Men när jag klev på bussen visade jag bara upp den och gick och blev stoppade. – Var lägger jag den? – Där, pekade busschauffören! Åt fel håll, men sen åt rätt håll och det lyste grönt. – Jag kör bil, sa jag lite urskuldrande, som om det förklarade allt (vilket det kanske gör också). När jag åkte t-bana för något år sen (eller när det nu var) köpte jag pappersbiljetter som jag bara visade upp. – Tänk att det skall vara så krångligt, sa jag dagen innan till killen på Pressbyrån. Men han hjälpte gärna till. Och varför detta besvär, när jag kör bil. Ja, jag tänkte nog att det skulle bli besvärligt att hitta en ledig parkeringsplats (vilket också bekräftades när jag kom dit).

ATT00002Trepartsamtal på Cybergymnasiet. Mycket trevligt och givande. Det är i två hus och lätt att gå bort sig. Men jag hade två guider så det gick bra. Och jag fick veta en hel del om eleverna på skolan. Att det var bl.a. El-programmet och mest killar. Det finns ett café och en matsal som lärare och elever har gemensamt. Och stämningen var god. Det verkade som om eleverna trivs utmärkt där. Jag lämnade skolan efter drygt en timme och gick upp till busshållplatsen vid Norrtullsgatan. Efter alla år och få bussåkande, känns det nästan lite overkligt. Och jag får hela tiden för mig att jag glömt något och kollar väskan, så jag har allt med mig, tills jag kommer underfund med att det är bilen som inte är med ;-). Den har på något sätt blivit en förlängning av mig själv. Miljöskadad eller kanske helt enkelt bilskadad.

 

ATT00001 (1)  ATT00002 (1)  ATT00001

Nu är det iaf lite varmare, men mössan har jag på mig. Röker en cigarett och tar lite kort. Väntar på  bussen som skall komma om fyra minuter. Två buss nr 2 kommer under tiden, men till slut kommer bussen. Och jag hittar en plats i den lägre delen av bussen, så jag ser inte så mycket. Men resan tar ju inte så lång tid, så snart var jag framme igen och hittade tillbaka till min bil.

Gick upp till institutionen. Eftersom det var länge sen jag var där senast, pratade jag med ansvariga för trepartsamtalen, med två administratörer och en av mina närmaste kollegor som jag inte träffat på mycket länge (endast talat i telefon med).

Sen körde jag hem!

 

 

 

Jensen gymnasium och Konradsberg

Idag körde jag in tidigt till Konradsberg och det är en hel del av resvägen jag blev osäker på efter fem år. Men sen kände jag igen mig. Inte en ledig parkeringsplats i sikte, så jag körde in i Konradsbergsområdet och körde runt Q-huset och vips hela platsen utanför huvudentren vimlade av lekande småttingar. De lekte, kastade boll, så det var bara att köra försiktigt. En boll kom flygande – tvärbroms. Jag lyckades komma igenom och körde upp till höger till gaveln närmast Rålambsvägen och där var alla parkeringsplatser lediga. Kollade ordentligt, men det såg ut att fortfarande fungera som parkering – gick runt hörnet fram till biljettautomaten. Fungerade inte. Frågade några om det kanske var fri parkering, men de visste inte. Så det var bara att ge sig av till A-huset och se om den parkeringen fanns kvar. Jo, jag hade tur och automaten fungerade. Det var ju bra och jag gick tillbaka, satt och åt en smörgås och drack vatten i bilen. Och som sagt, åldern på de som går där nu har sjunkit betydligt.

ATT00001

Bortom A-huset

 

 

De nya invånarna vid en av ingångarna på flyglarna

De nya invånarna utanför flygeln närmast Rålambsvägen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvart över tolv gav mig iväg, ner till Rålambsvägen, förbi Apotek (där det tidigare låg en fotoaffär), systembolag och mataffären. Rundade huset och vips var jag framme vid Jensen gymnasium Västra. Men klockan var bara tjugo över. Så vad göra. Det blåst snålt, så halv ett gick jag sex långa trappor upp till våning 3. De var helt okey att börja då.

Utsikt från andra våningen på väg upp till Jensen gymnasium

Utsikt från andra våningen på väg upp till Jensen gymnasium

Halv två var vi klara och jag gick tillbaka till Konradsberg, satt mig i bilen och kände helt plötsligt ett vemod över att vara där. Och all den tid där jag och kolleger och studenter vistades där kändes som om det var igår, men samtidigt inte kvar. Varje hus och ingång och nästan varje fönster har en historia. Suck!  Alla dagar under flera år vistats i det vackra området. Och jag kände likadant när jag körde därifrån. Jag trivs bättre på SU, men ett litet rum i mitt hjärta finns där för tiden på LHS och Konradsberg.

Detta bildspel kräver JavaScript.