Arkiv

Om glädjen och en förbryllad katt

003Det som är så spännande här i huset är att man aldrig vet vem nästa gäst är. Igår kom bl.a. Olav Wikström som skrivit boken Till Glädjen. Under tiden vi satt och talade om det vi upptäckte vi hade gemensamt, gällande olika perspektiv och Stockholms universitet kunde jag inte direkt placera boken, men senare en aning om att jag hört talas om den. Lånade boken och började läsa.

Vi satt länge och pratade på den nedre altanen, samt jag med Eva, Per och Malin på taket från 22 i skymningen inväntande mörkret.

Kom tidigt i säng, började läsa boken och fortsatte i morse, från halv sju till tio. Den lockar till många skratt på grund av insiktsfullheten. Ett plus är att den är så engagerande skriven. Det är snarare min egen trötthet som bidrog till att jag nu har tagit en paus. Men lite av en bokvändare vill jag nog mena att den här.

Igår var det även flyttdag för Eleni som skall flytta till Athen i början av augusti. Flyttgubbarna bar ut kartonger och möbler till Kalis stora förskräckelse. När jag åt middag satt hon helt plötsligt bakom mig och stirrade med stor blick. Försökte komma in i huset och gå ner den vägen, men möttes av både mitt och Tomas Ochi Kali! Hon sprang snabbt iväg. Stackars Kali som inte vet vad det handlar om. Senare åkte flyttbilen, hon gick fram tittade på den öppna dörren och på Eleni, som hon ville säga – Är det säkert nu? Kali är en tidigare gatukatt som kom till Eleni, mager och hungrig, och fick stanna. Nu är hon två år och går inte utanför trädgården. Ibland markerar hon revir ordentligt mot vissa gatukatter. Om några veckor eller så bär det av till Athen för Kalis del. Ett liv från gatan, till Souidiko Spiti till Athen! Inte illa!

002

Kali ….

Annonser

Kulturkväll och -förmiddag

DSCN4887Idag har Eva och jag varit på Arkeologiska museét i Kavalla. Det är ett litet och fint museum som det tar kanske 45-50 minuter att gå igenom. Det är precis lagom tycker jag. Det kostade 2 euro i inträde. Skall åka ner ensam en dag och skriva ner en hel del. Man får ju inte fotografera. Det som jag nu den första gången var mest imponerad över var smycken och marmorn, som t.ex. huvuden som den glittrade i ljuset. Fick också veta att brytningen av marmor sker på Thasos än idag (om jag förstod saken rätt). Annat som är intressant gällande Thasos är att det var den s.k. ”huvudstaden” och Kavala var en koloni till den.

 

Efter besöket gick vi ut i solen och den sköna värmen, över den trafikerade gatan, in på en tvärgata som går längs med Hotell Estoria och till Supermarket, som har ett stort sortiment. Det ser litet ut från gatan, men det är i två våningar och hela tiden hittar man nya små rum och varor. Sen ringde vi efter en taxi som kom nästan omgående.

Igårkväll samlades alla gäster (alla sju, samt Eleni och Tomas) i biblioteket och Per som håller på med ett bokprojekt om tobaksproduktion presenterade vägen från fröet och till den slutliga produkten. Han har även tillverkat kameror i snusdosor. Fantastiskt eller hur!? Efteråt samlades några ute på altanen och fortsatte att prata, dricka vin och öl, samt äta snacks.  För Marika som det här var sista kvällen före resen, var det en perfekt avslutning. Mycket trevligt! Fyra gäster kom idag, två som bara stannar i ett dygn och ett par som stannar längre.

Och jobbar runt huset gör de fortfarande, men vi börjar se slutet nu. Muren är snart klar och staketet i stål tror jag de lägger den sista handen på just nu.

008

 

 

I avsaknadet av AC

Det fanns en sak jag var lite orolig inför vistelsen i Kavalla. Det finns ingen AC i huset. Men redan första dagarna och speciellt då det blev tryckande värme, insåg jag att här är inga problem. Det är svalt i huset och kallt på golven. Inte undra på – väggarna är 70 cm tjocka och byggda av granitblock. Men än har det inte varit riktigt hett som 40 grader och över. Då får vi se … Men det finns ett trick. Öppna fönstret på morgonen och släpp in morgontemperaturen. Stäng sen fönstren eller fönsterluckorna när solen börjar smyga sig in.

Jag hoppades på att få ett rum på nedre planet, även om det skulle bli på bekostnad av brist på utsikt (vilket det inte blev, jag har fantastisk utsikt), för jag tänkte att det skulle vara svalare där, vilket också har bekräftats. Nu är det drygt 25 grader i korridoren och 31 grader ute på nedre altanen. Men där känns det inte som 31 grader utan kanske som 25-26 grader. Den skuggas mestadels av ett stort pinjeträd. Det är fläckvis med sol och mest skugga och en bris eller vind är alltid närvarande.

En sådan balkong vill jag ha!

En sådan balkong vill jag ha!

Nu har jag iaf tagit en bild på huset snett mittemot som har löst parkeringsfrågan på ett smart sätt. På tal om det, från köksfönstret kan man se det andra husets balkonger. Avundsjuk! Jag? Nää!

Om ni vill se ett filmklipp och se hur det kan bli på några av Kavallas farligaste gator, logga in på FB – Klicka i menyn längre ner på min FB-sida.

Och så har Kyrkan namnsdag idag och de släppte lös klockringningen helt och hållet i morse och förmiddags. Finns också ett klipp på FB.

Smart lösning på parkeringsproblemet

Smart lösning på parkeringsproblemet

Nymåne och Kavalla från takåsen

DSCN4861 (2)Ikväll är det svårt att gå in och lägga sig. Det är vindstilla, syrsor och varmt, samt ett Kavalla i mörker som glittrar som ett smycke. Nymånen vilar på bergskammen, och försvinner efter ett tag. Vi sitter där på taket i mörkret, ser ut över arkaden och den gamla Borgen och till vänster ser vi ett pärlband på andra sidan vattnet – Thassos och annat fastland som vi inte känner till. Mitt emot sitter ett antal äldre damer och har en träff, de pratar och skrattar. Vi talar om våra upplevelser av Kavalla så här långt.

Men efter någon timme kommer vi in på förändringar i Sverige jämförelse med hur det ser ut här. Då känner vi att vi hamnade i prat om Sverige, och magin släpper, då vi oundvikligen först tillbaka till Sverige, så vi bryter upp.

Jag känner inte för att gå in, utan går ut på den nedre altanen, röker en cigarett och det känns så magiskt och inspirerande att vara här. För första gången på många år ser jag Karlavagnen och övriga stjärnor, när jag tittar upp över pinjeträdet. Tänk, de finns kvar och har gjort i alla år utan att jag sett den. Sen går jag min vanliga kvällsrunda och tar in stolsunderläggen, låser dörrar och kollar att fönster är stängda, släcker lampor som inte skall vara tända, men låter en lampa ovanför ytterdörren vara tänd för sent hemkommande gäster.

Jag tar av mig skorna, går barfota och känner den svala mattan och kalla golvet i badrummet under mina fötter. Går in på mitt rum, sätter mig på sängen och ser två plågoandar som jag ser till, även om det tar emot en kväll som denna,  inte kommer terrorisera mig under natten. Och nu sitter jag här i rummet och vill helst sitta ute hela natten. Det är en sån där magisk kväll, där allt stämmer och som man inte glömmer så fort. Jag blir alltmer klar över att det räcker med att bara finnas till och att vårt jagande är något påtvingad av makter vi inte kan styra över. Rädslan kommer helt plötsligt över mig – Är det här en illusion, en tunn hinna som kan slitas sönder när jag minst anar det. Det känns för stort att greppa för en vanlig enkel människa, att något kan ta tag i en utan att det går att förklara. När något griper tag i ens djupaste existentiella känslor utan att det finns ord som motsvarar dem. Det som för de som bor här är vardag är för mig något utöver den.

Nu har juni gått över till juli och det är dags att släcka och dra från gardinerna och öppna upp inför världen utanför. Dags att gå tillbaka till mitt jobb om att göra en fri rekonstruktion om Aristoteles barndom och vandringar innan han kommer till Aten och Platons akademi.

Καληνύχτα!

Arbetsuppgifter av olika slag

Här står jag och väntar

Här står jag och väntar

Idag var det tvättdag igen. Och jag lyckades av någon anledning sätta på långprogrammet, så det tog sammanlagt 2 timmar för lite kläder och 2 timmar för två handdukar att bli klara. Men, RENA, blev de verkligen. 😉 Men det blev ett himla springande upp och nerför trapporna mellan nedre botten och taket. Jag visste ju inte att det skulle ta 2 timmar. En fördel är att jag får motion, men men …. Det var härligt däruppe när klockan var nio, man ser ju ut över hela Kavalla i fyra väderstreck, men efter några timmar då solen står rakt över en och ingen skugga finns, är det omöjligt att vistas där.

Under tiden den första tvätten var igång gick jag och handlade. Det var ganska tomt i hyllorna under helgen. Juliana som vikarierar för Stella är ledig idag, så jag fixade badrummet i min korridor. Den separata toaletten får någon annan ta hand om. Under helgerna är det vi gäster som får sköta om de allmänna utrymmena. Betalat utgifter har jag gjort. DET kommer man inte undan vart man än befinner sig. Men, det känns bra att kunna betala. Det är inte alla som har den möjligheten.

Och så har jag ätit en hackad banan och nektarin med honung strilat över och yoghurt. Mums, det var saftigt och satans gott.

Igår kväll då de flesta såg fotbollen på stor skärm nere i Kavalla stad utom jag och intendenterna som var hemma sökte  och fann jag en hel del fakta om Aristoteles liv och vandringar från olika platser. Han blev föräldrarlös när han var 10 år och flyttade från hovet i Pella under Amnestis III och sin vän Filip över till Arnaneus där Proxenus blev hans förmyndare och lärare. Där stannade han till 17-årsålder då han började på Platons akademi i Aten. Efter tjugo år lämnade han Aten och flyttade till Assos … men dessa senare vandringar är inte intressanta för mig i nuläget.  Jag skall försöka skildra tiden ur hans perspektiv från 10-årsålder och framåt. För att kunna göra det, måste jag veta lite om hur och var han levde. Hans vandringar kan förklara att han grundade den peripatetiska skolan. Han tänkte nog ganska mycket när han var på väg .. gående eller seglandes.

Jag drömde att Grekland vann med 2-0, men det var ju bara en dröm! Dock, de kom långt och jag tror det höjer självkänslan, trots förlusten i går mot Costa Rica.  Och idag försökte jag smygfotografera de båda intendenterna på sin trädgårdsinspektion, men jag blev upptäckt av Eleni. Men här kommer bilden i vilket fall.

Inspektion av trädgården och dess pågående arbeten....

Inspektion av trädgården och dess pågående arbeten….

 

 

Kl. 5:30 i Kavalla

009Gryningen i Kavalla kl. 5:30 är fantastisk på många sätt, men främst för att det är så tyst förutom någon skrattmås som meddelar sig och andra på längre håll svarar. Här kan man sitta ute och äta sin frukost, alldeles ensam och sjunka in i sin egen tankevärld. Medan resten av huset sover. Det är söndag och många var kanske ute till sent på kvällen. Sover fortfarande. Huset har kvar värmen från igår. Fönster och dörrar öppnas så morgonsvalkan kan komma in och göra dagen mer trivsam inomhus när man kommer utifrån.

Kl. 7.00 första klockringningen och en ylande hund. Väcker till skratt. Hunden gillar det inte. Kanske det skär i hans öron. Nästa klockringning. Idag räknade jag till sex olika ringningar i Kavalla. Alla med olika klanger. Sen, eftersom det är söndag ringer de flera gånger. Det känns ibland som om man är i ett kloster (trots att jag inte alls vet hur många gånger de ringer i klockorna i ett sådant). Går man ut på framsidan kan man höra prästens sång. Efteråt en ny klockringning. Det jag alltmer funderar över är varför det efter klockringning avslutas med en klocka, bong och ibland tre enskilda klockor – bong bong bong. Kanske helt enkelt bara av praktiskt skäl – eller också är det ett budskap som bara den invigde förstår. Kanske har det med vilken typ av händelse att göra. Man kan också tänka, om alla våra kyrkor ringde på samma gång i förorten klockan sju varje morgon och fler gånger på helgerna, med tanke på den mångfald som finns. Om böneutropet från moskeén också var tillåtet. Hur häftigt eller tröttande skulle det inte vara för oss i det sekuläriserade Sverige. Nåja, det går inte att utröna. Men, tanken är spännande.

Efter åtta dagar i Kavalla, konstaterar jag att människor här är överlag vänliga och milda. Även om vissa ibland kan vara lite avvaktande, så tinar de upp ganska snart. Och som Eva sa häromkvällen – ”Man får vara ifred!”. Det kan man lägga in olika tolkningar i, men jag förstår vad hon menar utan att jag kan förklara det. Kavalla är ingen turiststad, utan en stor hamnstad, som fanns även under den grekiska antiken, fast den då hette Neapolis – den nya staden. Och kanske är det så att även om, som vi kommer utifrån, ses vi inte som turister utan som tillfälliga gäster eller som boende här i staden av olika skäl.

Den viktigaste slutsats som man kanske kan göra, är att här deltar man på ett eller annat sätt. Det går inte att gömma sig, undvika saker som händer eller isolera sig. Nästan allt är närvarande – flygen som förra helgen ockuperade himlen till måsfåglarnas förtret, klockringningarna, grannarnas vanor för öppen ridå – mannen i fönstret som har grekisk musik på högsta volym och dansar, katterna som rotar i soptunnorna, möts i natten i trädgården och skriker för att avskräcka varandra och göra sig mer farliga än vad de är, då de i själva verket är rädda. Vädret som är dynamiskt och aldrig går att lita på. Det man kan lita på är att det inte går.  Ja, allt det där och mycket till, finns där lika självklart som stenarna på gatorna och porten man går in i.

Det är den självklara delaktigheten i vardagen, som gör att jag känner mig hemma i Grekland; i Athen, på Kreta och Rodos och nu i Kavalla. Det lutar åt att Kavalla och grekiska Makedonien får första platsen.

Man behöver inte göra sig till!

Snopet, men bra ändå!

Synd på ett sådant fint träd ..

Synd på ett sådant fint träd ..

Det blev ingen utflykt till tobaksmuseum för min del. Mina myggbett hade fått stora vätskefyllda blåsor under natten, så det blev en taxi till först apoteket, som pratade om att jag skulle åka till sjukhuset. Men taxichauffören som följt med in för att översätta, ringde till Eleni, som i sin tur ringde den svensktalande läkaren som är knuten till Svenska huset. Fyrtiofem minuter senare satt jag hos doktorn i en mottagning i hamnområdet. Innan han kom stod jag utanför och väntade och betraktade folklivet och trafiken. En sak är säker. Man måste vara duktig chaufför och ha stor erfarenhet av att köra bil i Kavalla, för att klara av det och taxichaufförerna är suveräna. Fort går det på dessa trånga och kurviga gator.

Gick därifrån med lugnande besked, allergitabletter och en hel del råd. Vilade någon timme och sov sen ett par timmar. Om det blir akut kan jag ringa läkaren i morgon, men inte går tillbaka, ringa på måndag. Service, eller hur? När jag vilat en stund gick jag till affären och köpte plåster och myggmedel. Intressant är att läkaren sa att salva inte är så bra, då den täpper till. Myggbett skall torkas bort.

Elenis katt (huskatten) får inte gå in i huset (Ingen annan katt heller för den delen). Igår gjorde hon det och jag pekade mot altandörren och sa, som jag tror, UT på grekiska. Hon stack iväg direkt nerför trapporna till Elenis kontor och bostad. Nu var jag nog bortgjord, tänkte jag. Men idag var allt glömt. När jag åt middag satt hon nedanför stolen och spann och mjölktrampade. Sen tröttnade hon och gick därifrån.

Det är ganska tomt i huset just nu – alla gick ner till stranden för att ta ett dopp för snart tre timmar sen. Vi får se om det blir en åskrepris ikväll. Det börjar dra ihop sig på himlen. Det har varit varmt idag, 30 grader, men inte någon tryckande värme som de senaste två dagarna.

Åskstorm

005En liten förvarning runt klockan nio. Men alla blixtar på himlen tonade bort. MEN, runt elva kom åskan tillbaka med förnyad kraft. Det blåste, blixtrade och dundrade. Fönster slängdes upp och det blev översvämning i köket i natt. Nyanlända gäster som varit ute, kom inte in genom porten utan fick gå runt huset till altanen där det blåste storm för att komma in.  Nu på morgonen kom trädgårdsmästaren och visade på en viss förödelse. Träd bröts av eller blev träffad av blixten, bordsskivor i glas blåstes upp och ner bland blommorna, kvistar överallt och blommorna som var så fina för några dagar sen är illa åtkomna. Och jag är inte förvånad. Det var inte det värsta åskväder jag varit med om, men en sådan åskstorm (kanske med orkanbyar) är jag inte speciell van vid. Några riktiga ”rysliga” åskväder i Aten, men för övrigt inte.

Kavalla är en åskrik plats, med tanke på berget bakom och havet framför. Eva berättade att det här var det femte åskvädret sen hon kom hit, för drygt en vecka sen. Och att hon var med om att åskan slog ner precis bredvid altanen där några gäster satt, bla hon själv.

Men jag gillar vädret i Kavalla. Det är så växlande. Igår var det molnigt och varmt, sen blå himmel och sol och så ett riktigt rejält åskväder. Nu på morgonen är det bara 22 grader och svalt. Himlen är klarblå!

Heta vindar och smärre ”förtretligheter”

Igår på eftermiddagen svepte det in stormbyar med heta vindar. Det var nästan så fönstren började skallra, liksom dörren gjorde. Det blev bastuhett på altanen. Det avtog efter någon timme och det blev svalare – bara 35 grader. Jag vaknade tidigt i morse – kvart över sex och tittade på termometern på väggen och den stod på 28 grader. Idag är det 33 grader nu på eftermiddagen. Skönt för att det är en sval vind som går igenom vår oas.

För övrigt händer lite av varje – den vikarierande intendenten ramlade i en trappa och slogs sig blodig och en gäst trampade på en sjöborre första dagen hon kom. Båda åkte till doktorn och blev omplåstrade och lugnade. Jag känner av spåren av en del mygg och knottbett sen igår och får lägga på fenistil och ha en strumpa på vänster fot. Det kliar infernalistiskt. Men klåda hör till Greklandsresor. Nåväl, allt slutade gott och väl. Men vi var alla trötta på kvällen, så vi kom tidigt i säng. Vi satt en stund på altanen och drack en öl och gick var och en till sitt kl. 22. Huset låstes igen och alla lampor släcktes. Det är en speciell känsla att gå ensam runt i detta stora hus. Riktigt fridfullt. Jag gillar verkligen det här huset, i en oas mitt i Kavalla stad. Lite bilder från framsidan av blomsterprakten.

Har suttit ensam hela dagen på altanen från kl. 6.15 till kl. 14.30 och läst igenom och korrigerat mitt manus. Det har varit en avslappnande dag. Idag kommer fyra gäster och  morgon skall vi alla tre troligen följa med på en guidad tur på stan i tobakskvarteren och tobaksmuseet. Jag tänker i vilket fall följa med. Det skall bli riktigt intressant.

003 004 005 006

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Karma eller bara en parentes i vardagen?

Under en mycket lång tid har jag störts av min värds arbete med att rusta upp området. Så fort jag börjar få en riktig arbetsro, startar ett jobb, ibland kort och ibland för en längre tidsperiod. Vad gör jag? Jo, jag bestämmer mig för att åka ner till Kavalla och vad händer den sjätte dagen ;-)? Det hade ju lika gärna kunnat vara så att det inte alls hade behövt göras något gatuarbete under den tid jag är här? Karma? Om jag skulle sätta mig i en stuga i bergen, skulle säkerligen en hackspett terrorisera mig dagarna i ända.

Idag satt jag på nedre altanen och fick verklig arbetsro, för första gången sen jag kom hit, från klockan sex till nio då jag fick sällskap av en gäst till och den tidigare intendenten som skall vikariera under julimånad. Det tog inte så lång stund förrän cementblandaren och knackningar startade. Det gör som jag skrivit i tidigare inlägg ingenting. Men så bröt det ut – ljudet från en slagborr ute på gatan. Inte så mycket att göra något åt och övergående. Sitta inne på rummet en halv dag eller så är ingen katastrof (det hörs inte så mycket in och jag har rummet på andra sidan huset, även om jag under tiden inlägget blir skrivet känner hur stressen ökar) Det är inget större arbete de har satt igång som jag förstår, då jag sett dem utanför närbutiken, samt att det är ett hål i gatan som de borrar upp. Men, nyfiken som jag är, måste jag ju alltid gå ut och kika vad de håller på med och förvissa mig om att det är samma gubbar). Och här kommer en talande bild som skapar frågan:  – Hur många behövs det?

Ett hål i marken engagerar!

Ett hål i marken engagerar!

Hur många behövs det?

Hur många behövs det?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Vad gör jag nu? Sitter och korrigerar i texten. För det behövs vare sig arbetsro, inspiration, inlevelse eller tänkande.

Uppdatering: Det var en vattenläcka som de hittade kl. 12. Ordningen återställd!