Arkiv

Rörelseområdet ökar …

007Gick ner på stan med Eva på hennes sista dag i Kavalla till Odos Omonias, en större gata med många butiker och Domkyrkan. Vi gick in i den och tog en del fotografier. Vi gick en hel del och sen till ett café som ligger i en park, drack varm respektive kall Capuccino och pratade bort en del timmar. Dit kommer jag gå fler gånger. Tog sen taxi upp till huset. Tiden har gått fort idag.

Började jobba, men kom inte så långt. Pratade med några av de nya gästerna Robert och Magnus från Göteborgs universitet. Vinkade av Eva när hon tog taxin till Kavalla flygplats innan jag gjorde ordning middag. Efteråt kändes det lite märkligt att hon inte längre fanns i huset och vid något tillfälle hade jag glömt att hon rest. När jag senare återigen satt och pratade med killarna, började det blåsa riktigt ordentligt och nu är det riktiga körare.

Jag satt sen en stund i lä med Anita och Olav, men stannade bara till tio, då jag gick ner till mig. Är trött ikväll – det har blivit några riktigt sena kvällar och idag sov jag heller inte någonting under siestan.

Mitt rörelseområde i Kavalla ökar och jag upptäcker hela tiden nya platser då Eva har visat var de finns. Internet har legat ner, men har fungerat under kvällen!

Mer om allt detta i något av nästkommande inlägg.

Annonser

Samma måne … där som här!

Här sitter vi och diskuterar och myser ....

Här sitter vi och diskuterar inrikespolitik utomlands….

Inte så förskräckligt långt härifrån pågår en konflikt i Gaza. Jag har inte följt med i rapporteringen, men som alltid blir jag bedrövad över att den aldrig kan lösas. Och det känns overkligt att vara så mycket närmare än vad vi är i Sverige.

Otydligt, men föremålen ger skuggor

Otydligt, men föremålen ger skuggor

 

 

Igår satt Eva, Olav, Anita och jag på taket, för att invänta mörkret och det starka månljuset. Vi diskuterade politik, inrikespolitik den största delen (och en del litteraturkritik och recensenter). Eftersom vi var överens om grunderna, men inte på vilket sätt vi skulle nå dit, blev diskussionen givande. Men vi satt länge medan månen flyttade sig på himlen. Det var en magisk kväll och vi kom inte därifrån förrän klockan var ett. Månen är så stark i Grekland att den ger skuggor på marken av föremål, människor mm. precis som i solsken. Detta skall tydligen inte kunna ske i Sverige.

Kl. 01.30

Kl. 01.30

Jag gick ner till nedre altanen och tog några fler bilder, och rökte en sista cigarett för kvällen. Egentligen ville jag inte gå in, utan sitta därute hela natten och invänta morgonen, i månljuset och titta upp på stjärnhimlen och på mångatan som flera nätter legat som en matta. I natt var den ännu bredare. Tyvärr får jag inte riktigt med detta på bild. Men tillräckligt bra. Och jag vill poängtera att min kamera inte är speciellt bra. Det är helt enkelt månen som lyser så starkt.

Magiskt

Magiskt

Men naturligtvis kunde jag inte sitta därute hela natten. Trots att jag varit på marknaden på morgonen och ner till stranden på eftermiddagen, kände jag mig inte trött. Är däremot desto tröttare idag, då jag inte kom i säng förrän halv tre, somnade nog inte förrän vid tre-tiden och vaknade klockan sju i morse.

Det finns vissa kvällar och nätter som är oförglömliga, trots att inte något stort händer. Det bara är själva månens ljus den här gången. Därför känns idag märkligt när det nu är samma måne i Gaza att den där får en helt annan betydelse än vad den får för oss här i Kavalla. Magin byts ut mot skräck!? Kanske var det molnigt. Vi kan alltid hoppas!

Fullmåne i Kavalla efter att mörkret fallit

Bild i repris ….!

 

 

 

Lördagsblogg

Var nog uppe före tuppen i morse (men jag vet inte när tuppar vaknar iofs). Gick ner till marknaden tio över åtta. Det var mycket folk, men ganska svalt i början. Efter någon halvtimme gick jag därifrån. Köpte lite i affären som jag behövde över helgen och tog en taxi tillbaka. Kom hem kl. 09.00.

Kanske man kan tycka att jag borde se mig omkring mer. Men, varför när det fantastiska finns runt knuten. Närmiljön är minst lika värdefull att utforska.  Eva och jag satt på taket i flera timmar i går och pratade om våra intryck av Kavalla. Här skulle man kunna bo, kände vi. Per sa innan han och Malin reste. Det känns som jag bor här och skall åka bort och inte hem till Sverige. Märkligt! När jag vaknade i morse och gick ut i korridoren med vetskap om att ingen annan sovit över där i natt, kändes det som om jag verkligen bor här. Det är livet här … som är det värdefulla.

Vi hade även ett roligt möte med dem som arbetar i närbutiken och i köttbutiken igår. Tänker inte återge det. I skrift tror jag inte alls att det kan uppfattas som roligt. Man måste nog ha varit med själv!

Här kommer några bilder på vägen när man kommit halvvägs ner till stan!

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

Allvarligt talat …

Nu tänker jag bli allvarlig, utifrån min erfarenhet, upplevelse och tolkning om Grekland-krisen. Hittills har jag berättat om min grekiska vardag i Kavalla. Har kommit allt närmare staden, folket i allmänhet och speciellt vissa personer utanför svenska huset. Det går inte att bortse att utanför vår lilla oas är inte livet som det har varit i Grekland.  Vi försöker göra något – köpa grekisk producerade varor av alla de slag, i den mån det är möjligt. Vi gör något! Vad vi alla i t.ex. Sverige åtminstone kan göra är att verkligen försöka förstå innebörden för folket och då tänker jag främst på den grupp som redan före krisen hade det sämst ställt. Och inte tolka den utifrån vår egen ”värld” och tro på europeisk massmedia. Den grupp som t.ex. år 2004 inte tjänade mer än 500 euro i månaden, och med ett prisläge som i mångt och mycket är detsamma som i Sverige. Nu är det än mycket sämre.

DSCN4863

Hoppets färg!

I boken Skulden som jag håller på att läsa, beskrivs hur europeisk massmedia ger arbetarna skulden. Jag kan inte återge allt som står, men kommer återge något med nedanstående citat ur förordet. Detta för att jag har haft otaliga samtal med svenskar som menar att grekerna får väl dra åt svångremmen. Här handlar det inte om några hundralappar mer i A-kassa, eller höjda bensinpriser mm. eller små löneökningar (vår löner ökar iaf) även om vissa grupper i Sverige har farit illa sen år 2006. Det är illa, för i Sverige handlar det om ett skifte i fördelningspolitiken, inte för att pengar inte skulle finnas.

Föreställ dig att din lön en dag upphör att komma. Månaderna går. Chefen säger: fortsätt arbeta eller så blir du avskedad. Föreställ dig samtidigt att alla du känner får sina löner halverade eller blir arbetslösa. Att SVT och SR stängs ner över en natt och att de privata radiostationerna har ersatt de anställda med en spellista. Att DN, SvD, Sydsvenskan och Aftonbladet går i konkurs inom loppet av ett halvår. Att skärgården säljs ut till spekulanter. Att sjukvården skärs ner så mycket att du uppmanas att själva ta med sprutor och bandage till sjukhuset. Att du en dag ser din kompis mormor tigga utanför Ica. Och till råga på allt, medan du fortsätter att arbeta gratis, kallas du lat av en samlad europeisk press.

Statistik visar att grekerna arbetar mer än vad svenskarna och övriga Europa gör.

Jag skulle kunna återge så mycket mer, som visar vilket rävspel det har varit och att Grekland sitter i en som jag förstår det, rävsax. Men boken behöver läsas av alla för att inse att det enda som arbetarna i Grekland har skuld till, kan vara som kvinnan i närbutiken sa – är vilken regering de röstat fram. Grekland hade tidigare de lägsta självmordsstatistiken. Under senaste året har självmorden ökat med 40 procent.

Samtidigt lämnar runt 17 miljarder euro landet varje kvartal i form av räntor. osv. osv.

Trots allt detta, finns det ett hopp, som jag ser det. Grekernas mentalitet och förmåga att trots allt kunna se det humoristiska i att bli utmålade som lata, för att ta ett exempel. Men, det är en svart och förgiftad humor, enligt Ekman.

När Fotini kommer hem på kvällarna efter att ha arbetat tio timmar, slänger sig i sängen med skorna på och jag frågar om hon inte ska äta något, om vi ska gå ut, svarar hon att hon inte orkar: ”Ser du inte att jag är en lat grek?”

Självklart är det oroväckande när förhållandena i ett land försämras och att de som har det sämst drabbas. Det har hänt i Sverige. Men, det är inte vad det handlar om i Grekland. Det är så mycket värre och i en helt annan dimension. När krisen i Grekland kommer på tal, är det ofta massmedias bild som återges. Jag har slutat att försöka klargöra att så enkelt är det inte, för massmedias bild är starkare än mina ord. Vi skall fortsätta kämpa i Sverige för att inte försämra våra villkor. Men låt oss sluta tro att vi vet att lösningen för grekerna är att dra åt svångremmen och ta sitt ansvar. Min bild är:

De har ingen svångrem att dra åt, för den har vittrat sönder.

Avsked, cigarettletande samt besvärliga banker

DSCN4865Tidigt i morse åkte Per och Malin härifrån. Vi tog adjö av varandra i gårkväll. Idag åt jag den sista frukosten tillsammans med Stina och Olivia för den här gången och vinkade sen av dem när taxin kom kl. 10. Vi kanske ses igen nästa år eller så. Vem vet?!

Sen påbörjade vandringen ner till stan för att få tag i Karelia Slims Menthos. Den enda grekiska cigaretten som kan kompensera bristen på Ultra Blend Menthol. Svår att få tag i på många ställen. Jag gick till kiosken vid arkeologiska och på den plats marknaden är varje lördag. Hon hade fyra paket. Jag gick vidare till nästa som ligger där bussarna till Saloniki utgår från. I den ena kammade jag noll, men i den andra fanns det nio paket. Nu har jag så det räcker i femton dagar till.

Jag passade på att ta ut pengar. Försökte först i närliggande bank, men jag trodde det var fel på uttagsautomaten eller att jag inte förstod hur den fungerade. Bad om hjälp, men hon verkade inte heller förstå och hänvisade mig till en annan bank. Jag gick in i den, stod i kö. När jag kom fram fick jag beskedet att de inte tar emot bankkort med VISA från ett annat land. Jag försökte få reda på varför och om det gällde alla kort. Kassören verkade helt oförstående över att jag använt mitt Nordeakort i Grekland.

Nåväl!

Han lämnade kön och gick ut och hjälpte mig med uttaget i bankomaten. Den fungerade inte som hemma, där man först får upp hur mycket man vill ta ut. Här fick man gå igenom många steg, och sist kom antal summa. Jag fick ut mina 200 euro och sa – Där ser du att det är ett helt giltigt kort. Han såg fortfarande undrande ut. Han kanske hade glömt att vi alla är med i EU. 😉 Men jag har alltid haft problem på grekiska banker, liksom med grekiska säkerhetskontrollen – iaf i Aten. Vet inte varför? Kanske jag ser extra skum ut?!

Glad i hågen, gick jag till taxistationen och fick en taxi. Det verkar som om alla taxichaufförer, åtminstone dem jag har åkt med vet exakt var Souidiko Spite ligger, för idag räckte det med att säga Aimilianou deka tria för att han sa var det var. Kanske inte så konstigt – vi kommer och åker ju med våra bagage och åker taxi. Vissa av oss (läs: jag) åker alltid taxi från stan.

Träffade Anita och Juliana på altanen och vi satt en lång stund och pratade. Det började blåsa upp ordentligt. Till slut gick vi in, då vi var rädda för att få något i huvudet. Det är ganska molnigt idag och nu hänger ett megatungt moln över huset.  Vi får se om det blir åska eller regn eller bara blåser över oss! Ett riktigt störtregn skulle inte sitta helt fel. Om inte annat för dramatiken i det!

På alla platser jag varit i Grekland har det aldrig varit så svårt att hitta affärer mm. som säljer cigaretter som här i Kavalla. Med tanke på att Tobaksmonopolet hade en dominerande verksamhet här för ett antal decennier sen, är det kanske lite märkligt eller också inte. Det är i vilket fall svårt att hitta butikerna och kioskerna, även om de nu finns. Det kan ju också bero på geografin. Överhuvudtaget är Kavalla lite som en labyrint. Vissa gator man går in på blir det helt stopp och man får gå tillbaka. Men, det är också charmen med staden, iaf för oss som turistar eller bara är här några veckor eller månader.

Det är roligt att se många barn här. I närheten finns två skolor. Och idag gick jag förbi något som jag såg som förskoleverksamhet, precis när man svänger av till höger upp till närbutiken och apoteket. Under alla veckor jag sammanlagt varit i Aten har jag bara sett ett barn, förutom barnen på skolan jag 2007 hade utsikt över. Med tanke på hur mycket jag har gått i Aten, är det märkligt. Kanske det finns ett ”förbud” som jag tror London hade för ett antal år sen, att barn inte fick vistas i citykärnan, på grund av den dåliga luften och starka trafiken.  Eller också har jag bara varit ute vid andra tidpunkter. Vet inte om det är en viktig iakttagelse, men lite nyfiken på orsaken kan man ju vara.

Nåväl!

Tillbaka till arbetet, som legat nere igår och halva dagen idag. Måste komma igång igen!

Samvarodag!

Jobbade en del i förmiddags, men dagen har förflutit utan att jag gjort något särskilt, mer än umgåtts en del med folk här i huset. Fyra av dem åker hem i morgon, så då blir det lite extra samvaro.

Här kommer några bilder från mitt fönster. Det är ett underbart månsken inatt. Månen är full och ljuset lyser upp nästan hela havet.

DSCN4928 DSCN4930

Min grekiska vardag …

DSCN4917Idag har det varit helt och hållet en hemma- och arbetardag, förutom en snabb tur till närbutiken kl. halv sju. Det börjar bli vardag på allvar, men på ett bra sätt. Det har varit varmt idag också. Fram till klockan fyra var det skön värme, men därefter var det några timmar som var lite kvava. Men, nu är det skönt igen. Prognosen fram till 22 juli är samma väder som idag.

Vad jag gjort då? Läst igenom de nya sidorna, samt arbetat med tidigare korrekturläsning med att ändra i texten. Alltmer blir det klart vilka huvudpersonerna är. Allt börjar gå ihop. Nu är det sammanlagt 100 sidor text. Har lagt till en del i den text jag hade med mig. Förhoppningsvis får jag ihop femtio sidor till innan jag åker hem. Men, vi får se. Nu rullar det på, men det kan ta stopp. Nåväl, så är det.

Måsungen som föräldrarna har placerat i trädgården kan både äta och flyga, men kallar på dem hela tiden. Det är ett ljud som är ganska skärande och efter ett tag blir det lite irriterande, därför att det låter så ynkligt och det väcker en del moderskänslor. Men, även en måsunge växer upp. 😉 Skönt att få visshet om att den klarar sig här i livet. Snart kommer den sitta på ett av taket här i Kavalla och föda upp egna ungar. En ständig spiral …

Idag har jag köpt en flaska Retsina. Nästan alla som är här dricker Retsina och jag har aldrig druckit det. Vinet jag köpte för någon vecka sen är gott, men passar inte ihop med mat som är pepparstark – det bränner i halsen. Jag dricker därför mest grekisk öl – Mythos är min favorit, men även Alfa är gott. Överhuvudtaget går jag in för att köpa grekisk-producerade produkter, som jag nämnt tidigare. I går köpte jag ljuvligt goda gröna vindruvor från Kreta, stora och saftiga. Köpte makaroner igår, som jag åt idag, med fetaost, tomat och makedonisk olivolja. Det var gott det också. Egentligen har det ingen betydelse vad jag äter – ALLT är gott! 🙂

Men mest har jag tänkt på fortsättningen av mitt arbete idag. Det sysselsätter mig faktiskt hela tiden, vad jag än sysslar med. Då är det läge för att skriva in ändringarna, då kan man skriva och tänka samtidigt på annat, utom när man upptäcker att det finns en lucka. Och visst finns det luckor, men de fyller jag i senare!

 

Delvis tråkig kväll i Kavalla!

DSCN4861 (2)Ikväll var det faktiskt den kväll i Kavalla som jag upplevde som delvis tråkig. De flesta var ute och några bildade en egen samvaro.  Det var helt omöjligt att nå någon spontan samvaro, utan att det kändes konstlat eller som att ens förslag till samvaro kändes som orimliga krav.

Men det kan inte alltid var roligt 🙂

Inte ens i Kavallahuset!

Men den slutade trevligt, då Stina och Olivia kom hem sent och åt middag på altanen! Det var spontan samvaro!