Arkiv

Knirrk, knarr ….

Trappan alla hörs i om man inte går i strumplästen

Trappan alla hörs i om man inte går i strumplästen

Det är trägolv i huset och knirrar och knarrar när man går. Under dagen tänker man inte så mycket på det. Men när alla gått in i sina rum och alla lampor är släckta, så hör man varenda steg man själv tar i rummet och i korridorerna, samt i huset i sin helhet. Hur tyst man än försöker gå, blir knirr, knarr höga ljud, som man tror väcker upp hela husets invånare.

Går man i trapporna på dagarna med skor på, låter det som en elefanthjord om fler går i dom.

Det går inte att smyga i huset, vare sig på dagen, kvällen eller natten. Man hör direkt om någon inte skall gå där. Främst av allt är det viktigt på kvällen och natten att man tänker på att folk sover eller sitter och arbetar.

När jag sov ensam på nedre botten i två nätter, var det fullständigt tyst. Under första natten var jag lite orolig för att knirr, knarr skulle höras utanför dörren. För det skulle nämligen inte höras något knirr knarr. Varje kväll när Thomas bodde här, gick han en runda. Men dessa två nätter var han på Thasos. Nu har han slutat sitt vikariat och nedre botten är fullbelagd.

Första natten ensam, låste jag dörren med två lås, och andra med ett lås. Då lyssnade jag inte längre efter knirr, knarr. När Eleni var här i lägenheten under kunde det var hon som var uppe i huset. Men hon var borta. Första gången jag var ensam, sov ikonmålarna över i ett kloster. Då var Eleni här. Och att det låg tre fyra stycken på övre våningen hjälpte inte. I gengäld var det lyxigt att gå ut i köket och veta att jag hade det helt för mig själv, liksom badrummet. Det kändes som om jag bodde där själv. Och så har vi nog tänkt alla – Vi skulle vilja bo själva i huset, kunna bjuda hem folk och ha trivsam samvaro. Så förälskade verkade de flesta bli i huset.

Trots Knirr, knarr … !

Porten

Porten

Nedre korridoren

Nedre korridoren

DSCN5037

Köket från hallen … till höger och Biblioteket till vänster

Annonser

Dagen har gått

DSCN5023Idag har det varit en dag av rastlöshet. Så fort jag satt mig för att skriva har jag känt för att gå ut ur rummet. När jag väl kommit ur det, vill jag tillbaka in. Och skriva! Men, det har inte blivit många rader idag. Tror det är vädret. Det är mer ombytligt och rastlöst än vad jag har varit idag. Men ikväll har det blåst riktigt ordentligt. Det sjöng i pinjen. Försökte fånga det på film, men det gick inte.

Robert och jag satt och delade med oss lite av våra liv i Sverige med bilder från gatuvyn och mobiltelefonen. Han och Magnus åker hem på måndag, så det är bara ett dygn kvar.  Vi har ju kommit varandra nära under de här veckorna och därför är det roligt att se hur de bor. Vi skiljdes åt för kvällen Sen kom Kenneth, så jag gick ut på altanen igen, då jag gjorde i ordning några smörgåsar. Och senare kom sent hemkommande gäster hem och åt middag.

Dagen har gått och har inte fått så mycket gjort. Men det är ju lördag och då brukar man ju vila och umgås med folk. 😉

 

 

Nya gäster, tvätt-tid och katharsis-känning

DSCN5102Jag hämtade mig från gårdagens för mycket tryckandevärmeklibbig-känsla. Skrev en del, men inte mycket alls. Svårt att få tankarna att flyta fram när det är så stillastående i luften. Senare på eftermiddagen började det blåsa en del och under kvällen kom riktiga körare ibland. Det mulnade på, men något regn eller åskväder nådde oss inte.

Sträckläste Kenneths pjäs som han skrivit klart och jag tycker den är bra, bra ooch snabb dialog och personerna som är med fastnar. När jag läst klart följde de med mig in och t.o.m. idag finns de närvarande ibland. Två nya gäster flyttade in i rummet bredvid. Jag drack en öl tillsammans med dem medan de berättade om tågeländet i Sverige och senare kom Kenneth och Robert. Det blev mörkt redan halv tio, men med lite ljus på bordet (som iofs slocknade stup i ett) blev det trivsamt. Kvart i elva bröt vi upp. En trevlig kväll. Chattade en stund på FB och somnade runt halv ett.

Idag sov jag lite längre än jag brukar. Gick upp sju och fram till nu har jag egentligen bara hunnit med att tvätta och varit social. Det blåser riktigt ordentligt nu – det känns som det är möjligt att nå katharsis, speciellt när man står uppe på taket när inte värmen hittat dit. Redan nu är det för varmt att sitta däruppe. Kanske en stund i skuggan, men i solen, nej. När jag gick upp tjugo över åtta, var det otroligt skönt.

De flesta som är här nu är boende på västkusten, Göteborg och några från Lund och så jag från Stockholm. Tidigare var vi en hel del från Stockholmstrakten. Men alla som har sin hemort på västkusten kommer inte ursprungligen därifrån.

Vi är kanske lite för många på nedre botten just nu, men samvaron är trevlig.

Jag har en blandad känsla. Samtidigt som jag blir lite avundsjuk på den känsla alla nya gäster får när de kommer hit, för jag vill uppleva den igen och stanna i fyra veckor till, är det rätt skönt att jag snart kommer åka hem till Sverige. Börjar känna lust att börja jobba, gå klart filosofi B och att sätta mig i min bil och köra. Tror t.o.m. att jag kommer njuta av att sitta i kö på Essingeleden. Och kanske är det så med miljöombyten, att det invanda och rutinmässiga ses i ett annat ljus när man inte lever i det. Här-och-nu-tillvaro är befriande under en tid, men sen måste man gå tillbaka. Från den lilla till den stora världen.

Fast, som Per sa innan han och Malin åkte hem – Det känns som ens hem! Igår sa jag -Vi har en trädgårdsmästare! Har man varit här för länge då 😉

Hutlöst varmt!

I lilla olivlunden

I lilla olivlunden

Idag gick jag ner klockan åtta till bankomaten. Nu gräver de inte bara upp gator, utan har börjat med trapporna också. Svårt att gå, det sprutade vatten och dammade. En stor lastbil stod mitt över på gatan, så jag fick gå runt. Jag förundrade mig över hur han lyckats ställa sig rakt över med tanke på den lutning som gatan nedanför har. Det är nog 35 graders lutning. Föraren satt i bilen och väntade. Hur han skall kunna vända och åka ner samma väg är en annan fråga. Kom ner till stan och det var redan varmt. Tog ut pengar, gick och köpte Karelia Menthos och gick runt ett tag. Tills det inte var kul längre. Alla butiker utom banker och livsmedel, bagerier mm. hade inte öppnat än.  Tog taxi upp till huset av en chaffis som körde riktigt fort och utan fungerande säkerhetsbälten i baksätet. Nåväl. Det gick bra.

Men, om det blir tvärbroms är det svårt att veta vad som skulle hända.

Åt frukost och pratade lite med Robert och Magnus om upplevelser och om verklighet/overklighet. När jag sen skulle in och skriva hettade det ordentligt i kinderna. Det kändes obehagligt. Jag tvättade håret, men det hjälpte inte. Jag åt vindruvor, åt två smörgåsar med Feta och en godisbit efteråt, samt massor av vatten. Tog fläkten från rum 1 som står tomt, satt på den och dörren på vid gavel, stängde igenom fönsterluckorna, men lät fönstret var uppe, så det blev riktigt drag.

Då började jag känna mig bättre!

Istället för att sätta mig och jobba, gick jag ut till Kenneth och satt och pratade en stund. Rummet var fullt av besökare och de kom ut efter en stund och tog fotografier på utsikten och trädgården.

Det har känts hutlöst varmt idag! Trettiofem grader stod det på termometern. Nu kl. 15 är det bara 30 grader. Det fläktar och är lite molnigt.

 

Vi väntar på åskan …

DSCN5077… men den kommer aldrig. Vi känner att den är i närheten; ser blixtar ibland och lite muller. Idag finns ännu en gång varning om åska, men än har den inte kommit. Åskvärme! I Naussa var det riktigt åskväder för ett par dagar sen – med hagel stora som snöbollar – Hagelstorm.

Var nere på stora torget och Odos Omonias för att köpa en present på Hondos center. När jag kom ner på torget var det så tryckande att jag efter att ha köpt några paket cigaretter tog en taxi hem igen. Skall gå ner klockan åtta i morgon. Då är det fortfarande ganska svalt. På tal om cigaretter har jag i några veckor rökt cigaretter som jag var övertygad om var Menthos, men som jag idag insåg att de inte varit. Tyckt hela tiden att det varit en dålig mentholsmak. Haha … om man är övertygad om något, undersöker man inte om det är något fel.

Sen jag kom hem har jag talat en hel del med de övriga gästerna. Köpte också en melon som var så tung att jag höll på att tippa framlänges när jag skulle bära in den. De åker omkring försäljare av meloner och andra frukter och grönsaker på små lastbilar.

Och så har jag gått upp ett halvt kilo! Magnus och Robert kom på hur vågen fungerade (det har stått Err i flera veckor). Är glad för att jag inte gått ner iaf.

Myran, tiden och livet i sig självt …

DSCN5018Man talar ofta om att komma in en andra andning. Men jag har upptäckt att det måste finns en tredje andning och att det är den som jag har kommit in i nu. Är mer avslappnad än tidigare, känner mig mer tillfreds och fridfull med att vara helt för mig själv. Det är som om jag tar in allt på ett helt annat sätt.  Det behövs inget mer än det jag har och upplever just nu! Och möjligen är det jag känner Frid. Kanske det händer när man är på ett ställe under så pass lång tid att det är de små sakerna som börjar betyda något. T.ex. när jag räddade en myra igår. Det kändes så otroligt stort att se den hämta sig från kylan i kylskåpet. Nästan som en andlig upplevelse. Är det inte märkligt? Vem bryr sig egentligen om att se om det går att rädda den? Tänker vi ens på att undersöka saken. Eller uppfattar vi bara myran som död och kastar den i soppåsen. Själv har jag troligen gjort det ett antal gånger. Vi har inte tiden? Och det är väl just att vi inte har tiden att upptäcka de små och det lilla, som är min poäng. När vi har tid, ja, då fokuserar vi på andra saker – det vi har här-och-nu!

Men istället för att bejaka en sådan känsla hos någon annan eller oss själva säger vi – Skaffa dig ett liv! Utan att vi förstår att det kanske är just det som är livet men att vi lever i en tid då vi lever långt ifrån livet i sig självt. Kanske det vi kallar för liv bara är en schimär. En illusion som vi tvingas leva inom för att kunna överleva. För vem kan överleva med att rädda en myra. Hur stort det än kan kännas när man ens kommer på tanken att göra det.

En del kanske tänker: Monika har varit för länge i Kavalla och i huset på höjden med den fantastiska utsikten och den välordnade trädgården. En oas i vilken man hämtar ny energi.

Ja, kanske det!

Nu tror jag emellertid att det vi kan se som fantastiskt när det väl upptäcks, till slut blir tristess. För oss människor räcker det nog inte med det lilla. Vi behöver utmaningar och leva i den stora världen också. Frågan är väl för var och en vilken den lilla och stora världen innehåller. Kanske finns det någonting vi har möjlighet att bestämma själva.

Men, det är mycket svårt att komma på tanken att rädda en mygga! Och må bra av att göra det, trots att samma mygga därefter sprutar in gift och skapar en olidlig klåda.

Det finns gränser!

 

 

Myr-räddare …

Har inte skrivit något alls idag, då inget speciellt har hänt. Om inte den stora händelsen i mitt vardagliga liv i Kavalla är att jag räddade en flygmyra från en långsam död i vår kyl. Den rörde lite på några ben och jag tyckte synd om den. Jag lyfte upp den i den ena vingen och la den på fönsterblecket och den började resa på sig och krypa sakta, men vinglig framåt. Piggnade till och flög iväg efter en stund.

🙂

För övrigt har huset fyllts av nya gäster, Kenneth och jag suttit och pratat någon timme, och huset har varit tomt ikväll på grund av att alla varit ute.

Och en liten bild från galleriet …

DSCN5081

 

Stolens placering är avslöjande!

Vaknar alltid rätt tidigt, men i morse var klockan halv sju. Jag hade sovit sen kl. 21 tidigare på kvällen och var någorlunda utvilad. Det mest underligaste saker kommer fram när man är här. När jag satt och åt min frukost lade jag märke till hur stolarna stod i relation till borden. Det gick att göra sig en bild av vad som har pågått kvällen innan bara av att titta på hur stolarna är placerade. Om man är observant eller bara löjligt intresserad som jag är av spåren efter människors interaktion med varandra eller vilka de kan tänkas vara, kan man dagen efter utgå från stolarnas placering för att få en bild. Man behöver inte beakta några etiska riktlinjer eller observera individerna. Det räcker med stolarna 🙂 Sen kan man ta reda på vilka som satt utanför den stora gruppen och varför. Om man är intresserad, förstås!

Det här är ingen ny upptäckt! MEN, kontentan är att vi avslöjar mer än vi kanske är medvetna om. Det kanske alla bör tänka på som lämnar seminariesalarna till nästa lärare (en liten pekpinne 😉 )

Här är två stycken som troligen suttit och tittat på solnedgången eller på månen/stjärnhimlen.

Här är två stycken som troligen suttit och tittat på solnedgången eller på månen/stjärnhimlen.

 

Runt det här bordet är många samlade. Diskuterat eller bara tagit del av varandras berättelser om vilka de är. Allt beroende om de nyligen mötts eller är lite mer än bekanta

Runt det här bordet är många samlade. Diskuterat eller bara tagit del av varandras berättelser om vilka de är. Allt beroende om de nyligen mötts eller är lite mer än bekanta

Här skulle de ha kunnat suttit två som vill vara för sig själva, om vi bortser från tanken att det kanske inte satt någon alls där.

Här skulle de ha kunnat suttit två som vill vara för sig själva, om vi bortser från tanken att det kanske inte satt någon alls där 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Här har vi rökaren som av hänsyn eller påbud, måste sitta för sig själv för att störa andra med sin rök ...

Här har vi rökaren som av hänsyn eller påbud, måste sitta för sig själv för att inte störa andra alltför mycket med sin rök …