Arkiv

Inte helt redo, men längtar hem

DSCN5165Javisst, blev det oväder i går. Inte det värsta här i Kavalla, men det slog ner tre eller fyra gånger precis där vi var. Regnet öste ner och det blåste ordentligt. Vi kom i säng rätt sent och åskan fortsatte, men mig störde den inte. Däremot var det något som slog hela tiden. Det var luckorna till dörrarna ut till altanen. Jag vågade inte försöka mig på att stänga igen dem. Köksfönstret slogs upp som under första åskvädret jag var med om, men det hade inte regnat in.

I morse blåste det fortfarande och termometern visade på 23 grader. Jag frös och tyckte det var skönt på en och samma gång. Men under frukosten svepte jag in mig i ponchon. Senare regnade det igen. Men det blev fint väder och 30 grader.

Tvättade idag. När jag varit upp den sista gången, blev jag helt plötsligt mycket trött. Somnade till suset i pinjetallen.

Ikväll har vi tre haft en liten fest. Jag stod för rosévin (som var mycket gott) och de andra för lite snacks och middag. Själv åt jag middag tidigare. Mycket trevlig kväll. Både John och jag åker härifrån på måndag, så det blev en liten avskedsfest.

Under kvällen upptäckte jag att jag inte är helt redo att åka härifrån. Har varit här i drygt sex veckor, men känner mig inte färdig i Grekland. Det känns konstigt. Samtidigt känner jag för att åka hem. Längtar hem till Sverige!

Det är blandade känslor!

Annonser

Vädret i Kavalla

Det mulnar på och blåser hårt

Det mulnar på och blåser hårt

Det har varit en bra sommar vad gäller vädret här i Kavalla. Därför att det har varit sämre än vad det brukar vara. Och jag och en del av oss andra i huset bugar och tackar vädergudarna. Det är varmt, men än har det inte varit över 35 grader här uppe på höjden. Under de sista två veckorna har det iofs varit rätt fuktig värme, men det har mulnat på rätt ofta och blåst upp. Imorse blåste det kyliga vindar, trots 34 grader. Under dagen blåst, men inte så mycket. Och nu närmare klockan sju blåser det riktigt ordentligt. Är det ett oväder på gång tro?

Visst ligger huset lägligt. För nere på stan känns det bra mycket mer tryckande. Visst är det varmt, men uthärdligt! Jag har inte varit utomhus så mycket som under de här sex veckorna jag varit här. Om jag hade kunnat, skulle jag ha sovit ute. Det är helt enkelt underbart att vara i land där man kan göra det mesta utomhus.

Jag njuter av lugnet i huset!

Och hur är det med min tå, kanske någon undrar – Ja, den ser ut som ett stort blåbär, sa Johanna.

Det gör inte alls lika ont längre, men gå nedåt i backarna går inte. Och hur skall man lyckas med att gå på plan mark i Kavalla. 😉 Får ta taxi i morgon, om jag skall ner till stan.

Få gäster under weekenden

DSCN5140Idag är det bara Johanna och jag i huset. John är på Thasos, Kenneth, Klara och Saga är på väg till Rom och Thomas är på väg hem till Sverige. I helgen kommer vi vara tre gäster. Känns bra så här i slutet av vistelsen att vi är så få. Tid för packning, omställning och iordningställande. Lugn och ro behövs när man har resfeber. Därför har jag börjat förbereda packningen redan idag och vad jag behöver tvätta innan jag reser. Allt för att jag sen under lördag och söndag kan ta det lugnt, sitta och skriva och bara njuta av att vara här.

Jag hade en del planer, men eftersom tån fortfarande inte är bra, måste jag ta det lugnt idag. Förhoppningsvis blir den bättre till i morgon. Men jag kommer använda tiden till att lägga in en del fakta, som jag tänkte vänta med tills jag kommer hem. Skall även försöka hinna med att skriva ett kapitel rakt upp och ner, inspirerad av platsen, förutom redigeringen av det redan skrivna manuset. När jag kommer hem behöver jag landa även där, så det tar ett tag innan jag kommer in i skrivandet.

Har varit här i sex veckor. Känns det? Ja och Nej. Nu tänker jag – Oops, jag skall åka hem. Men, samtidigt tänker jag – Oj, vad länge sen det var jag kom hit. Det känns som en evighet sen ikonmålarna var här, för att ta ett exempel. Men, nog om hemresan. Jag har fyra hela dagar kvar i Grekland och det är rätt mycket, trots allt. Om man tänker att en solsemester ofta är en vecka.

Det är lätt att rota sig här.

Regn och klantighet

Spåren efter ett kort men härligt regn.

Spåren efter ett kort men härligt regn.

Vaknade före klockringningen. Det gör mig alltid glad att lura den ;-). Ganska svalt till en början och sen varmare. När jag gick in och satt mig vid datorn började det regna. Ett underbart ljud. Sprang ut och plaskade med fötterna i vattenpölarna som ett barn. Vilken lycka! Tyvärr slutade det alldeles för fort. Men det har varit en behaglig tillvaro på altanen idag. Det har blåst, och 35 grader har inte känts så hett. Nu klockan nio är det 32 grader. Skönt och behagligt, men lite väl varmt på rummet.

Idag beslutade jag mig för att skriva ut mitt manus, så långt jag hunnit. Men jag hade inte alla hästar hemma. Det var lite krångel, då skrivaren var avstängd och jag var tvungen att gå ner till Eleni och be om hjälp, då jag inte hittad ON-knappen. Hon kom upp och sa – Jag ser den härifrån! Gick runt och på vägen drämde jag in tån rakt i en utskjutande träpanel. Nu haltar jag och har en mörkblåröd tåtopp. Inget roligt alls. Klantigt värre. Och ont gör det, som tusan.

De övriga gick ut för att äta och jag får vackert stanna hemma. Men det är skönt att vara helt ensam i huset. Har suttit tills det blev för mörkt på altanen och redigerat mitt manus.  Från och med i morgon kommer vi vara tre stycken, Johanna, John och Jag, fram till måndag. Då åker jag till Saloniki.

 

Kulturkväll

DSCN5139Idag har det hänt en hel del. Har inte skrivit en enda rad.

Dagen började med strömavbrott på grund av att en stolpe skulle bytas ut. Det varade i fyra timmar – från kl. 8-12. Jag passade på att gå ner och handlade. Redan kvart över åtta var vägarbetarna ute och borrade (filmklipp på FB), och när jag kom ner till gatan som går parallellt med stora gatan, stod luften stilla och det var fuktigt som i en bastu. Jag uträttade mina ärende så fort som möjligt och tog taxi hem till kl. 9. Satt en stund vid datorn, då internet fungerade, men batteriet började ta slut, så jag och några till satt på altanen och väntade, och väntade. 😉

Efter att strömmen slogs på var det dags för lunch och sen kom jag aldrig igång. Efter lunchen sov jag siesta till klockan fem. Gjorde iordning middag och sen blev det kulturkväll.  Några duvor fick spel. Det verkar som om det var någon revirstrid. Ett par mot en ensam duva, som sökte tillflykt hos oss på altanen. Först trodde jag den fått värmeslag, för den var så tam. Jag hämtade vatten och bröd. Men den åt bara brödet. Men det var inget fel på den.

Kenneth, stipendiat från författarförbundet berättade om sitt författarskap. Vi åt snacks och drack vin, och juice och vatten, på altanen. Trettio grader varmt under hela kvällen. Mycket trevligt. Tiden gick fort. Jag tog några foton som kommer in på kavallahusets sida på FB. De blev ganska bra, men inte helt. Tror kameran börjar bli lite för gammal.

Röster som tystnar här …

Ett brus av röster

Ett brus av röster

… fortsätter höras på annat håll.

Igår och idag har fem av gästerna åkt hem och Juliana har avslutat sitt vikariat. Deras röster har tystnat här, men lever kvar i minnet hos oss som är kvar, om vi lägger någon vikt vid det. Vissa röster saknar man, andra inte. Alla lever på något sätt kvar en tid, och lämnar sina spår. Huset är fullt av tystnande (inte tystade) röster. Och när ett brus av röster tystnar, återkommer friden.

När jag sitter ute på altanen i min ensamhet nu på eftermiddagen och äter min middag och aprikoser och yoghurt med honung till efterrätt, är det tyst. Det är fridfullt, då rösterna har tonat bort. Men det är även förenat med en viss tomhet. Något saknas mitt i friden. Idag har t.o.m. måsarnas röster tystnat och jag undrar varför. Hörde heller inte den ylande hunden i Kavalla under vår klockringning kl. 18. Det är oroande, men kan vara fullt naturligt. Måsarna är kanske ute på havet och följer båtar som kan ha något gott i lasten, och hunden kan ha åkt på semester med sin husse och matte.

Och jag tänker – vi behöver både-och – andras röster, men också ha dem kvar i minnet. Ett ständigt rus av röster som vi måste förhålla oss till, kan skapa stress.

Röster är inte bara ljudet som kommer från våra stämband. De är också förenat hur vi uttrycker oss själva och vårt tänkande. Hur vi kommunicerar med andra har att göra med tonläge, mjuk- eller hårdhet, musikalisk eller inte, varierad eller entonig. Vissa röster kan man höra jämt, andra gör det ont i en när man hör dem. Rösten har alltså betydelse för hur vi väl går ihop med andra. Personkemi kan ha en så enkel förklaring som att det har att göra med rösten i sig själv.

Röster tystnar och försvinner för att höras någon annanstans, men nya ersätter dem. Vi gör alltid avtryck på något sätt, varthelst i världen vi befinner oss. Även när vi inte använder rösten, men vi kan inte bortse från den.

Diamantgräs

Gårdagens kväll var en kväll utan någon samvaro. De flesta av oss gick in tidigt och gjorde annat i våra rum eller på andra ställen i huset. En gäst från Stockholm kom senare på kvällen.

Idag gick jag runt en stund i trädgården. I den lilla olivlunden har gräs vuxit upp. Och hela gräsmatten glittrade som om den var full av diamanter. Var tvungen att hämta kameran. Tyvärr, som är så vanligt, får jag inte med hur det verkligen såg ut. Men jag vill dela med mig. Det är så fint.

Klicka på bilden för stort format.

Diamantgräs ...

Diamantgräs …

 

Avskedskväll

DSCN5017Ikväll träffades Magnus, Robert, Kenneth, Johanna, Thomas och jag för en avskedskväll för Magnus och Robert som åker hem i morgon. Jag bjöd dessa två på Retsina, sen anslöt sig de andra. Det var en kväll som handlade om spännande frågor om vattenmolekyler och om hur de förändrar sig under olika förhållanden, om GPS, Grafisk formdesign och en tysklektion.

Äntligen kan jag dricka någonting annat än öl utan att få hicka – Retsina gav mig ingen hicka. Jag fick veta att hicka på tyska heter Schluckauf, så nu kan jag säga Ich habe keine Schluckauf!  eller på grekiska Δεν έχω λόξυγκα. Vilken lycka! Ingen hicka vare sig på svenska eller tyska eller grekiska. Och det låter lika roligt på alla tre språken.

Vi bröt upp kvart i elva.

Jag vill passa på att rekommendera Johannas hemsida. Fantastisk design. Med så enkla medel, ändå så uttrycksfullt. Det är en konst! Gå in och kika! Klicka på bilderna, så ser ni lite mer.

Själv har jag nio dagar kvar i Grekland, fem dagar i Kavalla och fyra i Saloniki. Det är rätt många dagar kvar, trots allt. Och jag kan hinna med och skriva en hel del. Jag får helt enkelt fortsätta att slåss med mygg och vänta på åskan som aldrig kommer. Men egentligen är det inget att klaga på precis. Det är fantastiskt att vara här! Även om jag börjar längta efter min bil och en lång serie på DVD. Kommer beställa en så när jag kommer hem ligger den och väntar på mig. När folk åker hem blir det mer påtagligt att det är något jag inte har här. Men ändå. Tänk att leva så länge utan bil och DVD och ändå inte sakna det, förrän någon för det på tal.