Arkiv

Elva dagar kvar till resan

Odos Aimilianou 24

Fortfarande ryggvärk, men den är inte lika intensiv. Förhoppningsvis blir jag bra till avresan om 11 dagar. Den här gången kan ”att resa med lätt bagage” bli verklighet, om värken inte blir bättre för då kan jag inte ha med mig så mycket. Det får bli det viktigaste. Mycket kan köpa när jag kommer ner, billigare också. Datorn är dock ett måste. Men, jag är optimistisk. Ryggen kommer bli bättre!

Innan jag reser har jag ett uppsatsseminarium, ett lärarlagsmöte och ett kursansvarigmöte, samt en hel del om-examinationer att bocka av. Men det är bara elva dagar kvar, samtidigt som jag tänker – det är ju faktiskt elva dagar kvar, så jag hinner med det jag skall göra, men lite körigt blir det från den 2 – 9 juni. Men sen bär det av till Arlandastad och sen dagen därpå till Saloniki via Köpenhamn.

En sak jag har märkt om mig själv är att min äventyrlighet att ha öppen hemresa, får mig ibland att söka febrilt efter att fylla dagarna efter min vistelse i huset. Trots att det är äventyrlig jag vill vara, att inte veta vad nästa stop blir. Även om det är frestande att skriva till Kavallahusets indentent och boka några veckor till (för att vara på den säkra sidan), har jag bestämt mig för att inte göra det. Men, det kan förändras!

Mitt liv har blivit för invant och rutinen börjar ta över, t.o.m när jag reser till Grekland. Men, kan ju en del tänka – åk till ett annat land, Italien för att ta ett exempel. Nej, jag vill resa dit så mycket jag kan, och resa runt. Såg på TV om de olika stegen att nå sitt mål, och kanske ändra sitt liv. Steg 1 – Byte av miljö, Steg 2 – Idé, Steg 3 – Upprepning, Steg 4 – Tajming och Steg 5 – Mod. Var befinner jag mig nu? Mellan steg 4 och steg 5. Och om jag skall vara ärlig så är det Steg 5 jag har att kämpa med. Trots att jag under hela mitt liv varit ganska modig. Mitt mål är att leva åtminstone sex månader per år i Grekland när jag går i pension (om jag inte får en storvinst :-)) – Det är idén. Upprepningen är att jag reser ner om och om igen, för att se hur det känns att börja leva där. Tajmingen är inte helt rätt just nu, eftersom jag har min utkomst i Sverige. Måste ut ur Kavallahuset, för det ger mig trygghet och en ovisshet om jag kan skapa ett liv i t.ex Kavala utan den tryggheten. Men i år kanske det inte blir möjligt. För sent att boka lägenheter. Visst känner jag mig trygg redan nu, men det kan bero på närheten till huset, samt att jag varit där för korta tider. Om man vet att man skall åka hem efter en viss tid! Men hur är det att leva i Kavala i en lägenhet utan något nätverk alls. Det är en hel del utmaningar!

Är jag beredd att flytta ner permanent, säga upp eller hyra ut min lägenhet, lämna Sverige! Nej, jag är för mycket svensk, trots att jag ibland faktiskt skulle vilja göra det. Men, att vistas sex månader per år i Grekland är inte så illa.

Eller hur?

Uppdat. På grund av min ryggvärk som inte tycks bli bättre, får jag tänka om gällande mina planer. Tror att fallet på svanskotan fick något i att komma i olag.

Annonser

Gör ett nytt försök om 18 dagar!

När jag var i Kavala blev jag sjuk den 28 april med feberfrossa, rinnande näsa och hosta som var rätt jobbig och börjar bli frisk först nu, drygt tre veckor senare. Dessutom ramlade och jag slog i svanskotan första dagen i huset och den värken förbyttes för en vecka sen av en smärta i vänster skinka, så varje steg gjorde ont.  Det kunde vara värre :-). Jag var osocial för första gången i huset och jag orkade inte göra något mer än att jobba. Men det var inte den ultimata vistelsen, så jag gör ett nytt försök och reser ner till Kavallahuset igen under två veckor från den 10 juni och ytterligare en eller två veckor efter det till annan ort. Har bl.a bokat ett hotell i Alexandroupolis port – se LÄNK. Sen vet jag inte – öppen hemresa!

Trots att jag blev sjuk, var den första veckan både i Saloniki och Kavala mycket bra. Trivdes bra nere i centrum med utsikt över hamnen. Vädret var strålande utom två dagar under två veckor.

Träffade många trevliga människor, på alla ställen! Och sov över på Anatolia hotel före flygdagen! Satt på den härliga balkongen och det var lite kyligt och skönt i solen. Sen fick jag vistas på hotellet till klockan 16.00 då jag var tvungen att checka ut kl. 12.00. Åkte till flygplatsen! Allt gick bra och var hemma på Arlanda kl. 22. Jag blev hämtad och fick ut min bil och körde hem. Men det var rätt jobbigt, så det gör jag inte en gång till.

 

 

De senaste dagarna

När man vistas många veckor under flera gånger, är mycket välbekant men det finns alltid mer att upptäcka. Men, som under tidigare vistelser i Kavala är det inte lika angeläget att berätta om det vardagliga, dvs. att man går till affären och handlar, eller hittat goda kakor på ett bageri eller att det finns katter överallt mm. Därför har bloggen varit oskriven. Men jag vill rekonstruera dagarna från att jag lämnade Anatolia i måndags till igår kväll.

Tog alltså adjö av Anatolia hotel, som troligen såg mig allt annat än icke-virrig. Det var jag som försökte under frukosten få fram att jag bodde på 802 (när det egentligen var 208)när det endast är fyra våningar högt, inte upptäckte saker framför näsan på mig, och den som inte lyckades klara av att begripa blockering av en natts vistelse, som sen skulle annulleras och inte upphävas efter flera dagar. Jag var rädd för att ha övertrasserat. Det var även jag som fastnade i snurran första dagen och när jag reste gick in i den med allt bagage och axelväskan fastnade. Efter flera försök lyckades jag komma ur den. Nåväl! Den enda ursäkten var trötthet.

Åkte till KTELs busstation, fick en plats på 11-bussen via peramou och den var inte försenad. Kom till Kavala halv ett, tog en taxi till Galaxy och fick betala 4.60 för att åka 200 meter. Med mitt tunga bagage fanns inget annat alternativ. Vid tre-tiden tog jag en taxi upp till Kavallahuset för att hälsa på Elisabeth (indententen). Hon föreslog att jag kunde arbeta i huset några timmar till på fredag och bjöd mig till kulturkvällen på onsdagen. Handlade och tog det relativt lugnt på kvällen.

Morgonen därpå åt jag frukost i hotellets takvåning. Varmt och lite rörigt men en fantastisk utsikt över gamla staden, havet och delar av hamnen på höger sida. Vilket också är den utsikt jag har från rummet. Sen gick jag till Zara för att handla lite kläder, fann två par byxor för 35 euro. Och gick sen runt i kvarteret för under några timmar slappa på balkongen i solen. Åkte sen upp till huset och träffade en del av gästerna som bor där nu. Alla utom en åker hem i dag och i morgon. Hälsade på Stella och på Omorphi. Arbetade några timmar. Gick ner, köpte kakor i ett bageri. Satt på balkongen och jobbade sen hela kvällen.

Var hemma igår, jobbade, satt på balkongen, gick en runda. Tills jag fixade lite till kvällens kulturkväll (om den i nästa inlägg).

Ja, så såg mina dagar ut -det händer inte så mycket. Men, det är annat som gör det hela värdefullt och som är svårt att förmedla fullt ut. Stämningen, livet i hamnen. Båtarna som kommer in och går ut. Båten som kommer i samma tid varje morgon med ett hundratal måsar kring och på den. De verkar släppa en del mat då många är i vattnet bakom den. Promenaderna på gatorna och i lundarna. Människorna, som vandrar, bråkar med varandra och två hundar som är kompisar, och tillochmed trafiken. Och alla butiker, små som stora. Och den vänlighet och omtanke som alla visar.

Detta bildspel kräver JavaScript.

Sval morgon

Kom i går sen eftermiddag till ett litet kyligt Saloniki och till Anatolia hotels, som är ett fint litet hotell på Odos Lagkada och trevlig atmosfär. Utanför en större gata, men inte så mycket trafik. Rummet är ljudisolerat så jag hör inte så mycket av den . Nu är det förmiddag, men jag vaknade redan kl. 6 och det var 2 grader varmt. Åt frukost och gick sen till en kiosk och köpte cigaretter vid åtta-tiden. Solen har vaknat till och det har nu blivit varmare, men fortfarande är det svalt och faktiskt skönt, då jag inte fryser som hemma. Nu är det 12 grader och soligt. Vad mer kan man begära? Har sovit gott i en skön säng, men är fortfarande trött (dock på ett annat sätt än hemma). Planerar att åka till Vita tornet senare, men är osäker på om jag orkar. Vi får se!

I fredags körde jag till Arlanda stad och när kom dit upptäckte jag att hela gallerian hade flyttat. Det var en fiskeaffär och Ö.B. kvar än så länge, som sålde ut. Och så hotellet förstås. Men besviken blev jag, då jag räknat med att köpa lite mer kläder och även gå runt i andra butiker, vilket även andra blev. Mitt nedstämda humör som jag kom med blev inte bättre och tanken på att åka till Saloniki var inte så hög. Ibland fick jag en känsla av lycka, men mest kände jag olust över hela situationen. Men, så intellektualiserade jag det hela och tänkte att det som styrde det hela var humöret (inte minst av de iskalla vindarna. Åka skulle jag i vilket fall göra!

Olustig över att flyga också, då det var starka vindbyar, regn mm. Men morgonen dagen därpå var solig, men det mulnade på. Kände en viss olust men det lättade en aning på Arlanda. Dock var det rätt rörigt. Bagagebanden fungerade inte och en del annat. Det var rörig boarding också, men konstigt nog lyfte vi bara 10 minuter senare. Men, väl på planet började allt kännas riktigt bra. En kvinna som heter Ria och hennes ettårige son Gregoris satt bredvid mig. Hon var i ett helt sällskap som också reste i SAS plus (dvs. rad 1-3) och det blev mycket trevligt. De skulle vara i Saloniki i tre månader (avundsjuk jag?). Jag var omgiven av greker och jag blev lugn. Vet inte vad det beror på att de har en sådan inverkan på mig. Kanske för att de är så avslappnade. Turbulens hela vägen upp, men jag har varit med om värre, så det gick bra. Det kändes som att åka på en tvättbräda. Men jag blundade hela vägen och andades lugnt i fall det skulle bli värre. Vid nerflygning var det kraftigare turbulens, men inte som förra gången och Ria sa att det alltid är så, vilket jag började ana, för ingen kan ha en sån otur att alltid råka ut för det. Det är så irrationellt allting egentligen, eftersom jag aldrig skulle gå in i ett flygplan om jag inte trodde att det skulle gå bra. Så varför vara orolig – egentligen? Men, under starten är det total tystnad (oftast, om inte ett litet barn skriker). Men det är väl reptilhjärnan som protesterar mot att inte längre ha fötterna på jorden. Det är fantastiskt när man tänker på saken att man flyger i planets hastighet och är som högst i 11900 meter över marken som vi var igår. Ibland är det svårt att föreställa sig när man ser ett plan lyfta att man själv har suttit i ett flera gånger, men med skräckfylld förtjusning när man inser att man skall upp i ett inom en halvtimme. Men när jag väl sitter där, upplever jag det inte på samma sätt. Det är svårt att få en riktig uppfattning om hur högt det egentligen är. Om man skulle åka hiss upp, ja då skulle man få en uppfattning. Annat som jag aldrig upphör att fascineras över är att man byter miljö på bara tre timmar. Det är vad jag suttit i Stockholmstrafiken ett antal gånger. På samma tid kommer man ner till Grekland i restid.

Det var lite om igår. Tänker nu gå på en kortare promenad och se vad som finns i närmiljön!

 

 

 

 

Saloniki och Kavala igen!

Utsikt över Saloniki från Makedonia Palace.

Länge sen jag bloggade av flera anledningar. Sen i början av december har jag inte varit ledig i meningen att jag kunnat släppa jobbet överhuvudtaget! Inte ens när jag varit ledig. Det har hängt över mig. Är slutkörd. Under senaste dygnet har jag somnat så fort jag satt mig framför TVn och tröttheten känns i hela kroppen. Kanske för att jag kommit ikapp och kan slappna av.

Men nu åker jag till Saloniki och Kavala igen om en vecka, och kommer på detta sätt beskriva min tid där. Det blir endast i två veckor och jag kommer vara i tjänst. Skall besöka en del museum och platser, samt skriva på en artikel och på min bok som är klar, men har vilat sen i somras.

Bor två dygn i Saloniki, hotell i fyra dagar mitt i Kavala och en vecka i gästhemmet. Tänker besöka speciellt Vita tornet och Rotundan i Saloniki, och en del museer i Kavala och förhoppningsvis komma iväg till Philippi.

Vädret kommer vara dåligt för att vara Grekland, troligen som en svensk sommar, med sol, moln, regn och åska med temperaturer på högst 20 grader. Passar mig bra, då jag kan göra mer. Har haft lite ”otur” med vädret. Förra året åkte jag  juni för det brukar inte vara så varmt då, men då blev det värmebölja och – rekord på upp till 42-44 grader i tio dagar.

Följ mig och kommentera gärna!