Kurser, bedömning och längtan

Sen terrorattacken i Frankrike har det varit svårt att låta bli att lyssna och läsa på allt som sägs, men från i torsdags och till idag har jag gått ifrån rapporteringen. Inte minst på grund av att jag inte hade så många ”håltimmar” då jag låg efter med bedömningen av examinationer. Men nu är de klara, betygssatta, kommenterade och inrapporterade. Vad som ligger och väntar nu är en del genomläsningar till i morgon, i kursen om Derrida (som jag inte alls har hunnit med).

Igår träffade jag studenterna i ”bästakursen” och på grund av lärarbrist under första seminariet kom även hälften av en grupp till mitt seminarium. Intressant och lite vingligt under första passet, men inte bortkastat på något sätt. Istället för presentation av kursen, examinationer mm. i planerad ordning, blev det en del diskussioner som föregrep det jag tog upp under det andra passet. Då behandlades ramfaktorteorin och immanent pedagogik, kryptoinlärning och mentalitetsformering.

Det är härligt att hålla i kurser, vilka man känner sig hemma i. Därför att jag har haft möjlighet att påverka på ett sätt som är svårt i andra kurser. Och i vilken mina kunskaper kan komma fram. Det är viktigt att som lärare ha den möjligheten och inte, som ibland känns, hålla en kurs som på intet sätt är ens egen (trots att det är inom det område som jag har kunskap om). Etik-kursen är också en sådan som jag kan känna mig hemma i, men inte till 100 procent. Men det är för mycket begärt att alla kurser man undervisar inom skall vara ”hemtrevliga” till 100 procent.

Trots bra kurser, trevliga kollegor och studenter, har en känsla smugit sig på mig under några år och den blir allt starkare. Jag börjar bli trött och har tappat geisten, då utvecklingen går i en riktning som är så långt ifrån min egen uppfattning om vad det innebär att vara universitetslektor. Men, jag kanske börjar bli gammal och längtar till pensionen och Grekland, där jag kan känna mig levande och få vara mig själv. För det känns numera som om det är något inom mig som vill ut och befrias från regler, normer och krav. Det finns för många måsten i mitt liv numera, trots att det finns utrymme för annat. Märklig känsla!

DSCN5388

 

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s