Tankar om fördomsfullhet

DSCN5366Hur ligger det till med fördomsfullheten hos människan rent generellt? Ämnet kom upp i korthet sent ikväll och jag funderar vidare. Det verkar som om vi har uppfattningen att det är vanligt, men är det verkligen så. Kan det inte snarare vara så att man idag inte räds för att ge uttryck för den, vilket innebär att så mycket har kommit att handla om att bekämpa den. Kanske för att vi i Sverige har sett oss själva som fördomsfria. Det är inte tu tal om att människor som kommer från andra länder får uppleva fördomar, liksom andra grupper i samhället som inte når upp till normen. Vi har alla fördomar. Enligt bla Gadamer som är en av företrädarna för hermeneutiken menar att en fördom är detsamma som förförståelse. Vi förstår före förståelsen och utan den skulle vi aldrig kunna lära oss någonting. Men har vi fördomar om samma sak?

Det kan faktiskt vara så att de som inte är speciellt fördomsfulla inte uppmärksammas. De som uttrycker sin egen, får större utrymme i debatten, inom politiken, mm., i bekantskapskretsen. Om någon man tidigare trott inte var det, helt plötsligt ger uttryck för det, kanske vi tänker – Vem mer? Något som får oss att uppleva att det är egentligen normen, dvs. att andra i själva verket är PK, men tycker likadant innerst inne. Kanske vi frågar oss om fler kommer lura oss. GW Persson anses ha uttryckt fördomar om Grekland och grekerna i sin krönika, vilket han försvarar med att alla tycker likadant. Men gör vi det?

Om vi själva blir föremål för fördomsfulla individer är det självklart att vi lägger större vikt vid det. Det gör ont att någon tror något om oss, som inte stämmer. Ont att behöva försvara sig och försöka tillrättalägga. Ett försvar som många gånger förnekas. Den eller det som inte gör oss något ont, berör inte. Den som möter oss som ett subjekt får oss att må bra och vi tar det till oss utan att ens reflektera varför. Tyvärr bryr vi oss mer om en som gör oss ont än tio som gör och vill oss gott.

Inom mitt yrkesområde är det sällan jag hör någon uttala sig fördomsfullt om eller mot andra människor (men det förekommer). Vill jag tro att de flesta i själva verket tycker och tänker eller säger något helt annat när ingen utomstående lyssnar? Nej! Förnekar eller rentav ljuger de som kämpar mot hets mot andra grupper? Varför skulle de göra det? Finns det någon anledningen att någon ens skull tänka tanken, om vi inte ständigt läste om människor som blir utsatta. Samtidigt måste vi bli informerade och läsa om att sådant händer. Hur skall vi annars kunna bekämpa något som vi inget vet något om?

Men, kanske vi skall tänka på ett gammalt ordspråk – Hälsan tiger still! Det finns ingen anledning för media, politiker, mm. att påtala fördomsfrihet. Den är ju inget problem, eller hur? Varför tala om det problemfria? Men kanske vi skulle börja att berätta för varandra om det mer än vad vi gör, istället för att fokusera på det problematiska (även om det är viktigt att inte sopa det under mattan).

Jag vill fortsätta tro att de flesta av oss inte är så fördomsfulla som det verkar numera!

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s