Jensen gymnasium och Konradsberg

Idag körde jag in tidigt till Konradsberg och det är en hel del av resvägen jag blev osäker på efter fem år. Men sen kände jag igen mig. Inte en ledig parkeringsplats i sikte, så jag körde in i Konradsbergsområdet och körde runt Q-huset och vips hela platsen utanför huvudentren vimlade av lekande småttingar. De lekte, kastade boll, så det var bara att köra försiktigt. En boll kom flygande – tvärbroms. Jag lyckades komma igenom och körde upp till höger till gaveln närmast Rålambsvägen och där var alla parkeringsplatser lediga. Kollade ordentligt, men det såg ut att fortfarande fungera som parkering – gick runt hörnet fram till biljettautomaten. Fungerade inte. Frågade några om det kanske var fri parkering, men de visste inte. Så det var bara att ge sig av till A-huset och se om den parkeringen fanns kvar. Jo, jag hade tur och automaten fungerade. Det var ju bra och jag gick tillbaka, satt och åt en smörgås och drack vatten i bilen. Och som sagt, åldern på de som går där nu har sjunkit betydligt.

ATT00001

Bortom A-huset

 

 

De nya invånarna vid en av ingångarna på flyglarna

De nya invånarna utanför flygeln närmast Rålambsvägen

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kvart över tolv gav mig iväg, ner till Rålambsvägen, förbi Apotek (där det tidigare låg en fotoaffär), systembolag och mataffären. Rundade huset och vips var jag framme vid Jensen gymnasium Västra. Men klockan var bara tjugo över. Så vad göra. Det blåst snålt, så halv ett gick jag sex långa trappor upp till våning 3. De var helt okey att börja då.

Utsikt från andra våningen på väg upp till Jensen gymnasium

Utsikt från andra våningen på väg upp till Jensen gymnasium

Halv två var vi klara och jag gick tillbaka till Konradsberg, satt mig i bilen och kände helt plötsligt ett vemod över att vara där. Och all den tid där jag och kolleger och studenter vistades där kändes som om det var igår, men samtidigt inte kvar. Varje hus och ingång och nästan varje fönster har en historia. Suck!  Alla dagar under flera år vistats i det vackra området. Och jag kände likadant när jag körde därifrån. Jag trivs bättre på SU, men ett litet rum i mitt hjärta finns där för tiden på LHS och Konradsberg.

Detta bildspel kräver JavaScript.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s