Dessa orimliga generaliseringar

Under en längre tid har det florerat i media och på nätet en hel del generaliseringar gällande grupper inom utbildningssystemet. Är det inte lärarna, så är det lärarutbildarna och är det inte någon av dessa, är det studenterna eller eleverna. Generaliseringar som  främst handlar om det man anser brister. Det är sällan eller aldrig man kan läsa en generalisering om de förtjänster någon av dessa grupper besitter, om inte syftet är att ställa en grupp mot en annan.

Från början var det politikerna, främst folkpartister med Leijonborg och Björklund i spetsen. Här kan man ana det politiska spelet för att få igenom folkprartiets ideologi. De fick stöd av massmedia, speciellt DN medan SvD förhöll sig lite mer saklig och neutral.  De kritiska bloggarna började poppa upp, och man ville framhålla brister i skolsystemet – allt i enlighet med vad politiken och massmedia förde fram. Man förskräcktes i sina inlägg och var överens om att så här får det ju inte vara. Vilken förstörelse har inte skett under decennier? Socialdemokraterna och progressivister fick skulden, och man nämnde mycket sällan att de senaste två läroplanerna kom till under borgerligt styre. Lpo94 avslöjar den kompromiss fyrpartiregeringen gjorde. Björklund gick i spetsen och talade om flumskola, samt dissade lärare och lärarutbildningens studenter. – Vi måste locka de duktiga studenterna (underförstått att vi inga har idag).

Nåväl, så långt går det att finna förklaringar till dessa generaliseringar som utgår från ett svart-och-vitt-tänkande, i syfte att få igenom sin egen politik eller få stöd för sin egen ideologi. Men, sen började det komma röster inifrån. Här borde det väl komma något som skulle få den här bilden av uselhet att krackelera en aning. Nej, det hördes några röster som hade samma tonläge – en av dessa röster har jag berättat om i tidigare inlägg – den artikel som Jan Sjunnesson skrev om. Har även på omvägar hört genom Zoran, lärarutbildare som talar för en lärarutbildningsledning som om det bara finns en inom hela SU. Det har kommit alarmerande rapporter från universitetslärare  om studenters bristande kunskaper – allt beskrivs i mer eller mindre generaliserande ordalag. För om det i artiklar, bloggar och från utbildningspolitiskt håll inte kontrasteras med de ”goda” exemplen blir bilden ensidig och tendiös. Nu senast är det artikeln i Universitetsläraren

Studenter på 13-åringsnivå kräver nya arbetssätt

Hur ska universitetslärare, utan att ge avkall på akademisk kvalitet, undervisa de studenter som inte kan läsa, inte kan uttrycka sig begripligt i skrift och som har svårt att förstå enkla instruktioner?

Även om Ebba Lisberg Jensen, fil. doktor i humanekologi, universitetslektor och programkoordinator vid Malmö högskola skriver de och dessa, samt många studenter i sin artikel, finns det även en ton som på något sätt visar att det är så många att det blir ett problem. Och om man skriver på en 13-årings nivå, ja då sätter man tonen direkt.  Artikeln får på något sätt stå för att så här ser det ut överlag inom alla områden. Och även om hon är mer nyanserad än många andra, ges denna ”rapport” en bekräftelse till den allmänna uppfattningen om studenternas bristande kunskaper. Det positiva i det hela, om man kan ta fram något sådant är att här handlar det inte om lärarstudenter. Därför kan vi härmed krossa myten om att just dessa studenter har fler brister än andra. Om vi nu skall generalisera?!

Vad är min erfarenhet?

Ja, jag har också upptäckt att en del studenter har svårigheter, men inte att de befinner sig på en 13-åringsnivå. Det är långt ifrån en majoritet av studenterna. Inte heller att det endast är studenter inom lärarprogrammet. Men för mig handlar det mer om tänkandet i en viss riktning som jag tror att en del fått med sig från sin skoltid, precis på samma sätt som alla generationer har fått. Här kan jag se en skillnad mellan en del svenskfödda studenter och de som invandrat i vuxen ålder. De senare verkat ha tillägnat sig förmåga att se saker och ting från olika perspektiv på ett mer påtagligt sätt. Och det är ju inte så märkligt. Byter man kultur, samhällssystem eller skolsystem, ja då får man perspektiv som är svåra att få på annat sätt.

En annan sak som är viktig att ta upp är att de utbildningar som jag har erfarenhet av, vill ha en speciell struktur. Om vi tittar på examensarbeten, förespråkar man inom vissa ämnen, medan man inom andra sätter som krav, att texten skall struktureras efter en mall. Om det inte finns någon flexibilitet angående hur en uppsats eller text eller examination kan vara strukturerad, kan det bli en skev bild av vad studenterna kan eller inte.  Och denna mallifiering inom universitetsvärlden har blivit allt vanligare och som jag ser det är det en olycklig utveckling. Har själv erfarenhet av att utmärkta uppsatser blir förstörda på grund av att dessa skall anpassas till mallen.

Eftersom jag även är student, märker jag hur olika det är. Och att det som går an inom ett ämne inte gör det inom något annat. Ganska ofta skiljer det sig även åt mellan lärare inom ett och samma ämnesområde. I förlängningen kan ju mina och andras frågor i början av en kurs, uppfattas som att vi inte kan. När det i själva verket handlar om att vi vill veta – Hur är det här?

Mycket sällan ser man åberopande av resultat genomförda inom forskning mm. av det man framför inom media eller i olika artiklar. Ofta finns inte någon egen forskning som man kan presentera. Det innebär att alla ”larmrapporter” måste man förhålla sig kritiskt till. För om vi framför kritik mot studenter och lärrutbildare, samt universitetslärare, om att det brister, får vi ju inte uppvisa samma brister själva.

Enligt tidigare forskning … javisst, men vilken då?

Det mesta som skrivs och framförs utgår från egna erfarenheter, precis som det här inlägget utgår från. Men vi kan väl åtminstone vinnlägga oss om att vara någorlunda nyanserade – eller?

Läs här en artikel som gör det lite lättare att andas – Varken lärare eller studenter är dåliga

Annonser

4 thoughts on “Dessa orimliga generaliseringar

  1. Jag tror att en del av problemet är vad man menar med just ”en del”. Jag upplever att en hel del av studenterna har stora svårigheter med svenska språket (och då menar jag inte nyanlända till landet) och det tycker jag är för mycket, Du tycker att en del har besvär med språket och tycker inte det är så farligt. Det är ju så med generaliseringar, tror jag, att om mot de går emot ens egna uppfattningar så är de dåliga medan de är tillåtna om de bekräftar ens idéer.

    Sedan har jag svårt för artiklar som bara försöker lägga dimridå över både lärare och elever och där man utropar att lärare är fantastiska och elever är fantastiska. Också ett sätt att generalisera som ofta inte möter motstånd från lärarhåll…

    Gilla

  2. Det var nog inte så mycket frågan om hur farligt jag anser det vara, utan snarare att min erfarenhet är att nivån inte är på en 13-årings. Men, jag ser nog tänkandet vara en mer angelägen uppgift att fokusera på än att kräva oklanderlig svenska eller styras av en mall eller på förhand given struktur. Det är ju inte svenska språket i sig jag skall bedöma. Det är snarare medlet som används för att få fram tänkandet eller tillägnandet av kunskapen. Och om ett stoff inte är färdigtänkt har det inte någon egentlig betydelse hur haj man än är på det svenska språket eller på att strukturera en text. Från en läsares perspektiv kan det bli minst lika obegripligt. Vad är problemet, språket eller för kort tid att utveckla tänkandet. De flesta kurserna är ju på fyra veckor och kunskapsstoffet är mastigt att ta sig igenom.

    Nej, jag är inte mycket för det du kallar för dimridåer. Däremot tror jag en del, speciellt bloggare vill framhålla det positiva och hemfaller åt generaliseringar dom också. Generaliseringar utifrån enstaka exempel, för även om det på en institutionen händer att de måste underkänna två tredjedelar är det ett enstaka exempel i ett större sammanhang. Och kanske man får börja rannsaka sin egen examination och undervisning om det händer. För då är det, som jag ser det, ruggigt fel. Kanske är det orimliga krav man ställer? Som jag ser det är det orimligt att ha med ”korrekt” svenska i betygskriterierna på en kurs där det är tänkandet kring ett ämne eller kunskapsstoff som studenterna skall tillägna sig.

    Om man presenterar forskningsresultat som visar att majoriteten av studenter på svenska universitet och högskolor ligger på en 13-årings nivå, Ja, då kan jag bara kapitulera.

    Gilla

    • Om du tror att tänkande kan frikopplas från behandlingen av språket tror jag du har hamnat fel i ditt yrkesval. Har du själv forskningsresultat som visar att tänkande och språkbehandling är oberoende av varandra? Du vill ju prompt ha forskningsresultat när tankar och generaliseringar går dig emot. Inte annars, har jag en känsla av.

      Gilla

      • Nej, det är inte alls det jag tror är möjligt! Inte heller är det, vad jag skriver i kommentaren.

        Nej, jag har inte hamnat fel i mitt yrkesval!

        Nej, jag vill gärna ha forskningsresultat även (speciellt då) när tankar och generaliserar är för min egen ståndpunkt. Jag påstår inte att jag har stöd i forskningen! Inte heller att jag har rätt! Jag förmedlar hur jag ser på saken. Inget mer än detta!

        Gilla

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s