Mina första jobb

Jag var sexton år gammal och gick om 9:an. En kompis till mig skulle söka ett jobb och bad mig följa med. Det slutade med att jag blev tillfrågad och fick jobbet och kompisen försvann ur mitt liv. Hon tyckte jag hade snott det för henne.

Det var ett jobb på Hotel Continetal på rumservice. Jag satt och väntade på att få en rörpost med beställning. Sen fixade jag kaffe, öl, smörgåsar och lite annat, som jag gick upp med till rummen. Fixade även frukostbrickor. Det här var på kvällstid. Förutom det servade jag servitörerna med kaffe och mazariner mm. Där fanns folk från alla världens länder. På fjärde våningen var det dessutom några killar från Marocko.

Jag tjänade 6.80 kr i timmen, men fick sen höjt till 7.40. Jag kände mig rik.

Men så fick jag för mig att sluta och börja på televerket istället som telefonist. Där tjänade jag 1240 kronor i månaden på heltid. Vi satt fast i växeln på långa rader varje skift och när vi skulle gå på toaletten fick vi sätta upp oss på en lista, som kunde vara lång. Det gällde att veta när man behövde. Ibland försökte vi byta med någon annan, ibland kunde det kosta något – en kaffe. Lunchen var 30 minuter och av den gick 15 minuter åt till att köa. Man kan säga att vi var totalbevakade. Det var under den tid då Stockholms innerstad bestod av en stor grop och man fick vingla fram på trägångar.

Jag blev inte långvarig.

Sökte jobb på ICA i Hammarbyhöjden och fick jobbet på en gång. Lön: 1600 kronor. Det var där jag tog körlektioner som kostade 33 kronor i timmen.  Ännu rikare alltså! Men flyttade efter en tid till filialen som låg i Nybohov vid Liljeholmen. Bodde då i Ösmo och åkte med det gamla tåget morgon och kväll. När jag inte riskerade livet att åka med min kollegas kille hem, då de bodde i Ösmo. Han körde som en biltjuv på Nynäsvägen – 160 km/h var inte alls ovanligt.

Men jag slutade där också efter ett år ungefär….

Jag var en riktig hoppjerka under lång tid framöver… Efter ett halvår kunde jag jobbet, och då var det inte roligt längre. Och jag sökte mig vidare, tills jag hittade det yrke jag aldrig skulle längta bort ifrån.

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s