Närvaro skakar om ibland …

Ibland, för att slippa vänta ut reklaminslag eller dåliga TV-program, bedömer jag tentor. Ikväll tog jag med mig bunten med tentor och satt mig framför TVn. Jag tittade på framsidan, vände på bladet och började läsa. Helt plötsligt fick jag en stark känsla och en bild av att studenten satt hemma och skrev detta i samma ögonblick som jag läste. Ofta när man läser alltför många examinationer blir det texter (och det är ju så vi skall läsa och bedöma dem), även om man intellektuellt vet att dessa är skrivna av studenter. Men ikväll var det som om studentens existens klev in mitt hem och rubbade allting. Det kändes som om jag fick ta del av något jag kände stor respekt för. Det var inte bara en text, det var någon som delgav mig sitt tänkande, sin kunskap och sitt lärande, som om personen satt framför mig och pratade med mig. Det var en sådan stark känsla av närvaro att jag nästan tappade andan. Jag var tvungen att lägga ifrån mig texten en stund och samla mig. Men jag kände likadant efter ytterligare läsning av sex examinationstexter. Kanske känslan uppstod på grund av att det är studenter som bara gått på lärarutbildningen i några månader. Då författaren är närvarande som person i texterna på ett helt annat sätt än längre fram och när insikterna är flera. Senare kommer den intellektuella individen fram i texten, medan den närvarande människan i texten tonar bort alltmer. Insikterna blir färre eller inte så betydelsefulla, som i början av en utbildning. När de fortfarande upptäcker något de aldrig tidigare har tänkt på, ja då märks det i texterna.

Jag kommer att tänka på läraren på italienskan i somras, som sa att han blev så rörd när vi för första gången började säga några meningar på italienska. Men jag har haft studenter tidigare under första terminen utan att få den här starka känslan av närvaro. Jag kanske börjar bli gammal 🙂 och mina studenter så unga.

Hur som helst var det en fantastisk känsla och en stark påminnelse om varför jag valt att arbeta som lärarutbildare. De senaste årens negativa kritik och beskrivningar av lärarutbildningen och lärarutbildare blev till slut för mycket och jag började gradvis märka att jag höll på att förlora glädjen som varit konstant i 14 år.

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s