Associationer

Det finns nog ingenting som irriterar mig mest som en värd som stör … Javisst, det är inte grannarna, utan värden med sina eviga trimmers, lövblåsare och markslipare. Och det börjar tidigt på morgonen och de säger aldrig till i förväg. Jag har äntligen lyckats få dem (iaf för i år) att informera om när de skall trimma gräset där vi har våra bilar. Nästa år blir det samma visa. När de är i farten är det omöjligt att tänka och jobba.

Och idag kom ett minne fram, när de började klockan sju med lövblåseri, och hittade en möjlig förklaring till varför jag så fort jag hör ett enformigt motorljud, får en fördubblad stresspoäng och varför jag verkligen mår riktigt dåligt av det. Och kom faktiskt ihåg, när jag stod i duschen av alla ställen, att jag var livrädd för de där stora bullrande transformatorerna som fanns överallt när jag inte var mer än en tvärhand hög. Jag var fullständigt livrädd för dem när mamma och jag skulle gå förbi dem. Och det verkar som om ljudet av maskiner skapar obehag på grund av ett gammalt minne. För efteråt kändes det inte likadant, då jag kunde släppa känslan av att det inte är någon stor grej (utom när de stänker ner hela min bil med vått gräs). Jag avskyr enformiga ljud, som t.ex. när folk spikar, droppande kranar och tomgång från traktorer. Eller när de kör fram och tillbaka med en traktor med jämna mellanrum.

Däremot har jag inget emot ljudet från tunnelbanan, tåg eller från bilmotorer. En skramlande tunnelbana låter hemtrevlig och ger association till resor. Inte heller har jag något emot mänskliga ljud, som prat, eller lekande barn på gården. Men det märkliga är att jag inte blir irriterad av ljud när jag har undervisning eller när jag lever i Athen. Då gör det mig ingenting. Då kan jag somna till skällande hundar, sirener, musik och trafikljud. Varför blir jag så störd av ”oljud” hemma när jag skall jobba, läsa bedömningar mm. På institutionen kan jag läsa bedömningar fast folk pratar i korridoren, kopieringsmaskinen är i gång och tidigare när jag använde socialsnöret, kunde jag sjunka in i en bok eller en uppsats och stänga allt annat ute. Varför kan jag inte stänga omvärlden ute när jag hemma? Men leva i den när jag inte är hemma?

Möjligen irriterar jag mig på trimmers för att jag tycker om vilda blommor, högt gräs och lummighet. Men där jag bor måste man passa på att njuta av det, för nästa morgon kan allt vara borta och kvar finns fem centimeter grässtubb.

Hur man upplever sin värld beror troligen på vilka associationer man får. När pappa spikade hemma i köket, blev jag störd, men inte när han byggde hus eller spikade när jag var på vårt landsställe.

Någon som känner igen sig?!

Annonser

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s