Slänga ut Bourdieu?

Jag har under många år undervisat om Pierre Bourdieus teori inom det allmänna utbildningsområdet. Det är en av de roligaste föreläsningarna som jag har. Därför att studenterna blir oerhört engagerade. Viktigt att betona är att den är lätt att köpa, därför identifikationen är stor. Men man kan inte behandla teorin som om den kan förklara allt.

Jag träffar på dem som är entusiastiska och andra som inte är det. Det finns kritik mot teorin. Men jag har aldrig tidigare stött på någon som uppmanat att man skall slänga ut Bourdieu från lärarutbildningen.

Själv är jag ingen Bourdieu-fantast, men inser värdet av att han finns med som en del i de moment som tar upp historien, utbildningspolitiken och utbildningssociologin. När någon uppmanar att man skall slänga ut denna teori, är det också indirekt ett underkännande av min och andras undervisning under alla dessa år. Jag skulle alltså under alla dessa år ha undervisat om trams.

Jag kan se ett stort värde av att studenterna får en inblick i hans teori då det är en teori som synliggör klassamhället. Den förklarar varför vissa når skolframgång och andra inte beroende av i vilken grupp de föds in i. Därmed inte sagt att inte andra teorier också kan förklara det. Men hans teori handlar om grupper (dvs. sociologi). För att kunna möta eleverna i grupper som ju undervisning handlar om har en inblick stor betydelse.

Teorin är komplicerad och begreppen måste exemplifieras. Inte alla skrifter, allra minst av Bourdieu själv är speciellt enkla att förstå och tränga in i.

Det känns ändå som om det börjar gå för långt i allt tyckande om lärarutbildningen, när man t.o.m. börjar att bestämma att visst innehåll i den är trams och helt utan värde. När det handlar om att utbildningssociologin är en av de viktigaste icke-didaktiska områdena inom utbildningen. Både historiker och de som undersöker mångkulturalism använder sig av hans teori och får fram resultat som är värdefulla för alla lärare.

Men, utbildningssociologin är inte allt, bara ett av de områden som är viktiga för en lärare att få kunskap om.

När lärare blir sitt ämne är risken stor att allt utanför det, upplevs som onödigt och kanske också blir ett hot mot lärarens egen identitet. Därför strävar jag hela tiden efter att aldrig bli mitt ämne. Jag har skolats i hermeneutisk (historie)filosofi, men är det inte. Jag har forskat pedagogikhistoriskt men jag är det inte. Jag har forskat på Platons tänkande, men det är inte mitt tänkande.

Det är befriande!

Min identitet är kopplad till vem jag är som människa!

Annonser

49 thoughts on “Slänga ut Bourdieu?

  1. Du påpekar att Bourdieu är en teori för att åskådliggöra klassamhället och därför liksom en självklar del i lärarutbildningen. Varför då? Är begreppet klassamhälle något som det råder konsensus kring? Nej! Att vi är många som känner obehag inför stora klyftor i samhället är en sak. Att vi är många som vill ha ökad jämlikhet, det är sant men klassamhälle är för mig bara ett tillverkat begrepp som ställer till det och gör vägen till demokrati längre. Ett begrepp som används till att skapa konflikter mellan konstruerade grupper när egentligen rörligheten mellan olika samhällsskikt är förvånande snabb. Varför ska vi ha politik som en del av lärarutbildningen?

    Gilla

  2. Jan,
    Det är som att undra varför vi har en utbildningspolitik!

    Vi lever i ett klassamhälle! Och så länge vi inte är medvetna om det och gör något åt det, får vi heller ingen demokrati värd namnet.

    Gilla

    • Jag anser att klasskampsretorik hör till ett annat århundrade och att orättvisorna bara skyms av klassbegreppet. I de fina villorna i Långedrag finns det gott om arbetarklass och i Angered finns det släkter med fina anor. Vi ska inte blunda för strukturerna och orättvisorna men skolan är inte en plats där lärare ska torgföra sitt perspektiv på politiska frågor.

      Gilla

      • Jan
        Klassamhället ser lite annorlunda ut idag. Och att det finns gott om arbetarklass i de fina villorna beror på en politik som gett dem möjligheterna. En politik som inte förnekat skillnaderna. Helt okey att stå för klassamhället, men att förneka eller inte ens se att det finns kan ju innebära att de grupper som behöver få möjligheterna inte får dem. Parollen blir att alla kan jobba, utbilda sig – om de bara vill eller lägger manken till. Men en individ utan möjligheter, måste få dem.

        Gilla

    • Se dig om i samhället idag, Jan! Klassamhället, som man försökte lägga på den teoretiska skräphögen under 80-talet, är tillbaka. Vi har något på Stockholms gator som vi inte haft sedan 40-talet i det här landet: tiggare. Samtidigt som vi har en rik kategori människor som konsoliderar sin rikedom och makt. Konstruktion eller verklighet?

      Gilla

      • De som sitter där i sin fina villa i Långedrag och har arbetarklassbakgrund behandlar inte mindre lyckligt lottade människor ett enda dugg bättre. Ja, jag vill ge alla individer möjligheter men inte bara möjligheter att med slumpens hjälp byta plats med någon annan. Det finns för mig inga som helst vinster i att adel och arbetarklass byter plats.

        En socialdemokratisk politik av gammalt fint märke har inte förnekat skillnader men träget arbetat för att långsiktigt minska skillnaderna. Kommunister har med revolution flyttat ner överklassen till botten eller skjutit ihjäl dem och sedan placerat eget folk i de tjusiga palatsen. Tidigare och nuvarande kommunistiska regimer har ofta utmärkt sig genom sina stora skillnader mellan olika människors levnadsstandard. En pånyttfödd socialdemokrati kommer att tala allt mer om hur vi minskar skillnader men också ger individerna möjligheter och klasskampsretorik kommer hamna allt mer på historiens skräphög.

        Gilla

      • Förlåt Monika, jag har svårt att få mina kommentarer på rätt ställe.
        Förlåt Maths, kommentaren var ett svar till Monika ovan.

        Förekomsten av tiggare på gatorna är något vi har importerat och när den blänkande Mercedesen kommer och byter ut tiggaren mot en ny så kan vi inse att problemet inte renodlat handlat om att de sämst ställda fått det sämre.

        Mängden Ferrari i Sverige kan dock vara en tydlig indikator på att de som har det bäst i Sverige sannerligen inte är få eller att de verkar ha ont om resurser.

        Gilla

  3. Klassamhället ska naturligtvis diskuteras lika mycket som kvinnors påstådda underordning.
    Men går nog att göra i direktare termer än de Bourdieu konstruerar. Bourdieu kan tilltala studenter för stunden men för den praktiserande läraren är hands-on socialpsykologi mer användbart.

    Gilla

    • Vad jag har märkt har Bourdieus teori tonats ner och kommer nog inte ha så stor plats inom den nya lärarutbildningen. Tror dock inte att det blir mer av socialpsykologi, kanske däremot av socialpedagogik. Vi får se

      Gilla

    • Förlåt Maths, kommentaren var ett svar till Monika ovan.

      Förekomsten av tiggare på gatorna är något vi har importerat och när den blänkande Mercedesen kommer och byter ut tiggaren mot en ny så kan vi inse att problemet inte renodlat handlat om att de sämst ställda fått det sämre.

      Mängden Ferrari i Sverige kan dock vara en tydlig indikator på att de som har det bäst i Sverige sannerligen inte är få eller att de verkar ha ont om resurser.

      Gilla

    • Hur det än ligger till med den saken Jan, förstår jag inte varför inte blivande lärare och verksamma lärare inte skall bli medvetna om att det fortfarande existerar skillnader som baseras sig på klasstillhörighet, när vi alla tenderar utgå från vår egen tillhörighet då vi bedömer andra, även om vi kanske tror att vi är objektiva. Det är lättare att se andras fördomar och trosföreställningar än sina egna. Bourdieus verktyg är ett sätt att bli medveten om dem. Man behöver inte dra ut det längre än till det.

      Nej, det finns ju en tendens hos en del att glömma bort sin bakgrund. Det är ju en av anledningarna, som jag ser det, därför som socialdemokraterna förlorat så mycket under de senaste decennierna i väljarstöd.

      Gilla

    • Ja, jag är helt övertygad om att för den praktiserande läraren är hands-on socialpsykologi, gruppdynamik eller beprövad erfarenhet kring hur olika individer är av mångdubbelt mycket värde. Uppdraget är otvetydigt att möta alla elever där de är. Vi behöver inte diskutera VAD vi ska göra utan lärarutbildningen behöver lära lärare HUR de ska göra det.

      Gilla

  4. Av någon anledning får jag en känsla av att du tar det här lite väl personligt. Att man diskuterar utbildningen, hur den ser och vad vad den innehåller är väl något ni sysslar med regelbundet, antar jag. Ni har säkert en diskussion om hur ni prioriterar i litteraturen, för listan är säkert lång. Dessutom är du tydligen inte frälst på Bourdieus teorier, om jag förstod dig rätt.

    Gilla

  5. Maths
    Jag tar det inte personligt som människa. För mig personligen skulle det inte göra någon skillnad om man tog bort Bourdieu från ämnesinnehållet. Men självklart ser jag som lärarutbildare dess vikt för lärare att få en inblick i hans teorier, som har betydelse för hur man möter elever. För om man som lärare inte är medvetandegjord om sin egen klasstillhörighet, påverkar den ens förhållningssätt mot eleven och dennes möjlighet att tillgodogöra sig undervisningen och skolan. Baksidan av detta medvetandegörande är att det kan leda till att man som lärare kan förstärka klasskillnaderna.

    Min främsta kritik är att vissa teorier framhålls som viktigare än andra. Man kan inte betrakta människan och hennes villkor utifrån ett enda perspektiv eller en teori. Det är också av den anledningen man inte bara kan slänga ut Bourdieu.

    Men naturligtvis finns det inte något utrymme för hur många perspektiv som helst.

    Gilla

  6. Jag tycker det känns riktigt obehagligt att någon skulle vilja medvetandegöra mig om min klasstillhörighet. Det känns som att jag skulle behöva lära mig rätt åsikter. Jag vill ha många perspektiv på hur jag kan möta eleven, det är detta jag har som mitt uppdrag. Vad som är orsakerna bakom är en politisk diskussionen som inte hör hemma i skolan. Åtminstone inte i mina ämnen.

    Gilla

      • Jag vrider och vänder på din kommentar och förstår den inte.

        Det känns som att du ser en fördel i att en viss politisk åskådning med klasskamp på agendan ska få bättre svängrum i skolan. För mig som tycker att dessa revolutioner bara lett till Stalin och Pol Pot och anser att evolution och stabilitet är viktiga delar av skolans värdegrund så känns detta förstås rejält surt.

        Gilla

      • Jan, jag kan inte låta bli att tycka att det är lite intressant att du tycker att ämnen som klass och konflikter i samhället får bättre svängrum. Det är lite som när man tycker att kvinnor i TV har pratat mycket när de haft ca 33% av talutrymmet.

        Varför är det så fel att peka på de motsättningar som kan uppstå i ett samhälle? Du skrev väl om det tidigare om jag inte minns fel.

        Men den här typen av retorik, att förminska de här konflikterna i samhället, fick vi uppleva på många håll i samhället under 80- och 90-talen. Det fanns politiska motiv till det och det var sidan som inte vill att vi ska se motsättningarna som drev den.

        Gilla

      • Bourdieus teori och verktyg är inte någon politisk teori och jag använder den inte som en sådan, utan mer som en förklaringsmodell för att ta reda på varför något kan ge ett sken av något som inte har något med ”verkligheten” att göra. T.ex. att en elev med utländsk bakgrund skulle ha sämre språkkunskaper, bara just på grund av grupptillhörigheten.

        Den synliggör skillnader på gruppnivå i samhället, inte på individnivå alltså.

        Du säger att det är obehagligt att någon skulle vilja att du blir medvetandegjord om din klasstillhörighet – och att du vill ha många perspektiv på hur du kan möta eleven. Detta är ett av de perspektiven och ett som kan få dig att inte se eleven med utländsk bakgrund utan eleven som individ. Numera tycks vi se invandrarbakgrund som ett särskilt behov. Det vi inte medvetandegör är också det som odelat påverkar hur vi bemöter andra. Jag är inte i behov av särskilt stöd för att jag inte kan grekiska. Jag behöver bara lära mig det. Lika lite är elever i behov av särskilt stöd för att de inte kan svenska, på grund av att de har föräldrar som har invandrat. Men så har det blivit.

        Hur du sen hanterar ditt medvetandegörande är ju något du bestämmer själv. Men utan detta, är det det du bär med dig som styr dig i dina handlingar och bemötande av andra.

        Gilla

      • Jag ser faktiskt inte någon koppling mellan att se eleven som individ och att ha förstått makrosociologiska samband kring varför grupper av elever är på vissa sätt. Enkla gruppdynamiska begrepp belyser också varför elever underpresterar jämfört med sin förmåga för att passa in och krånglar inte till med något makroperspektiv.

        Vissa typer samhällsinriktade förklaringsmodeller tar istället bort fokus från att förstå individen och leder till överförenklade generaliseringar. Detta är absolut en kritik som kan riktas mot användningen av Bourdie i undervisningen.

        Gilla

      • @Maths, ja jag tycker att klasskamp och ekonomiska orättvisor fått ett mycket större utrymme i skolan än det har ute i resten av samhället. Det är en obalans som inte leder till något positivt för skolan.

        Sen kan vi förstås alltid diskutera vilken balans vi önskar i samhället som stort och där blir vi nog mycket influerade av vart vi själva ligger på den politiska skalan, alla önskar nog större utrymme för det som de själva förespråkar.

        Jag tycker att det ensidiga fasthållandet i klasskampsretoriken är ett stort hinder för att addressera de avgörande orättvisorna kring utanförskapet. Socialdemokraterna står ju mitt i en omstöpningsprocess med sin traditionella bas i arbetarklass men helt nya grupper att möta för det välfärdssamhälle de har byggt. Hur de ska hantera begreppet klassamhälle är då oerhört intressant att se.

        Gilla

      • Jag ser faktiskt inte någon koppling mellan att se eleven som individ och att ha förstått makrosociologiska samband kring varför grupper av elever är på vissa sätt.

        Nej, inte hur de ÄR utan hur de förhåller sig till skolan mm. samt hur de makrosociologiska påverkar. Och hur andra bedömer dem utifrån vilken grupp de tillhör, utan att de kanske ens är medvetna om att det är vad de gör. Det är då klassamhället och skillnader kan bestå, eftersom man går ner på individnivå och ser problemet hos eleverna istället för att se att problemet ligger i bilden av elever som kommer från olika grupper.

        Gilla

  7. Jan, har du blivit klassblind men behållit ditt könsseende!
    Visst finns det nya linjer och gränser i samhället men du måste väl medge att det finns rika, mycket rika, fattiga och mycket fattiga i landet?

    Sedan kan de rika bestå av Ranelidar, kommunal råd etc….men nog finns skarpa skiljelinjer i samhället. Detta måste väl tas upp i undervisningen och problematiseras!

    Gilla

    • Det finns stora och orättvisa skillnader i samhället men jag har tydligt argumenterat för att skiljelinjerna inte alls är skarpa. Individer byter tillhörighet i alldeles för stor utsträckning och det finns många olika slags hierarkier som ibland överlappar och ibland inte.

      Jag håller ju med dig om att vi ibland kan betona orättvisorna mellan könen mycket mer än större orättvisor av annat slag. Detta tror jag beror på att skiljelinjerna inte är lika tydliga medan man kvinna är förhållandevis lät att se skillnad på. Jag tycker dock inte att du ska negligera könsorättvisor för ibland förstärker de andra orättvisor på ett sätt så att effekterna på individen blir oerhört negativa.

      Att volvoarbetarna tjänar tydligt mer än den genomsnittliga läraren visar väl tydligt att arbetarklass inte på minst sätt behöver vara underordnad. De akademiskt utbildade huvudsakligen kvinnliga lärarna kan drabbas av rena livegenskapen med studielån som de aldrig förmår betala tillbaka och som begränsar deras frihet kraftigt. Ändå klassas de som något slags medelklass, hahaha.

      Gilla

      • Enligt Bourdieu handlar det inte främst om pengar, utan det som erkännes som värdefullt i samhället. Och även om Volvoarbetarna skulle tjäna dubbelt så mycket som lärarna kommer deras arbete inte värderas lika högt. De har inga examina från universitet mm. Blir Volvoarbetarna arbetslösa väntar arbetsförmedling, a-kassa och kanske lång arbetslöshetsperioder på grund av att liknande arbete inte finns, medan lärarna har större möjligheter att komma igen. De kan få jobb utanför skolområdet, där de kan tillgodogöra sig de färdigheter de erövrat som lärare.

        Gilla

      • Va, du har helt missat hur respektlöst andra grupper inklusive volvoarbetare kan uppträda mot någon som bara är lärare. Servicepersonal, som ska ställa upp när folk med riktiga jobb har tid över.

        Jag är inte alls säker på att utbrända lärare ser det som att vi har större trygghet än volvoarbetarna. Med sjunkande barnkullar är arbetslösheten mins lika hotande för lärare. Med friskolor som går i konkurs är situationen än värre. Volvoarbetare är klart eftertraktade för många andra områden och det som vill arbeta där har sållas ut bland starka, tekniska och dugliga individer som är eftertraktade på arbetsmarknaden.

        Gilla

      • Jan,
        Jag utgår från på vilket plan Bourdieu befinner sig. Och försöker ta upp ett exempel som kan illustrera (i korthet) hans teori om det symboliska kapitalet. Jag har inte missat någonting. Jag vet att en del som har arbetaryrken visar bristande respekt för akademiker och inte minst för lärare. Det har sina orsaker! Det kan förklaras med Bourdieu att det handlar om strider mellan olika fält. Men det kan finnas strider inom ett och samma fält, t.ex. mellan skolan och lärarutbildningen om vilken tolkning som skall gälla. Det finns nog dock en mer utbredd bristande respekt för dem som har arbetaryrken, är jag rädd.

        Nej, jag tror inte heller att vi har större trygghet (efter snart sju år med alliansregeringens politik.) För om vi blir arbetslösa förlorar vi det Bourdieu kallar för socialt kapital till viss del (och även ekonomiskt kapital) om vi blir arbetslösa en längre tid. Men trots, det kan vi luta oss tillbaka på vår examina, vår erfarenhet tills det blir bättre tider. DET kan inte Volvoarbetarna. Det innebär att du som lärare kan komma igen. Lärare kommer alltid behövas om vi inte raserar hela samhället som det ser ut idag, men frågan är om det alltid behöver finnas Volvoarbeten eller andra arbeten som alltmer automatiseras eller försvinner. Och varför, enligt B, kan någon som har hög utbildning komma igen medan någon som inte har det. Jo, därför att samhället erkänner den som värdefull. Det är bara att lyssna på Björklund och hans tal om duktiga lärare och en skola i världsklass mm. Och stora grupper håller med. Det är just att de flesta håller med som avslöjar det som anses vara något värt.

        Jag kan förklara teorin (mer än vad jag gör i en kommentar) och se att det finns en vinst med att lärare får en inblick i den. Jag behöver inte hålla med Bourdieu i allt för att kunna se vinsten. Det är ju en teori bland många andra. Men, som jag ser det, bör lärare känna till den. Frågan är dock i vilken utsträckning. Det är när en teori eller ett perspektiv blir allenarådande, som varningsklockorna ringer för mig. T.ex. när entreprenöriellt eller sociokulturellt lärande dyker upp eller när man uppmanar alla att använda sig av en speciell undervisningsmetod och att allt annat skall förkastas eller slängas ut.
        Då ringer alla klockor.

        Gilla

  8. Att ha arbetat i ett yrke som kräver både handlag och teoretiska kunskaper kommer att vara den viktigaste meriten på framtidens arbetsmarknad.

    Jag förutspår en utveckling med en allt större andel meningslösa teoretiska sidospår på högskolan och människor med höga studieskulder men inga arbeten. Grovarbetaryrkena blir bara färre och osäkrare men de yrkesskickliga arbetarna som kan förstå en instruktion och använda både sin kropp och knopp för att skapa något de kommer att bli allt mer eftertraktade allt eftersom kraven på deras yrkesskicklighet växer. Volvoarbetare rekryteras i väldigt stor utsträckning från teknikprogrammet så det är inte längre elever som har svårt i skolan som väljer det som yrke. Det är inte alls så att de smartaste väljer att läsa vidare, absolut inte när det väldigt sällan lönar sig.

    När Björklund får medhåll för sina tankar om ”duktiga lärare och en skola i världsklass mm” då ska vi komma ihåg att de flesta också håller med om att det ska vara riktiga utbildningar och inga ”Harry Potter kurser”. Björklund får också medhåll i att skolan ska ägna sig åt hands-on och fokus på det som förutses ha tydliga nyttoeffekter. Björklund är garanterat medveten om en växande maktfaktor i form av de yrkesskickliga metallarbetarna som så symboliskt levererat sin fackförbundsordförande som en mycket trolig statsminister. På 2000-talet kommer nya yrkesgrupper mötas av den stora respekten, det vore sorgligt för Sverige om lärare inte hörde till dem.

    Gilla

    • Det har väl aldrig varit dem som haft svårt i skolan som valt att arbeta på Volvo och andra arbetaryrken. Och vissa har inte haft något val, därför att det har varit det enda som stått till buds, på mindre orter t.ex. och färre jobb under de senaste decennierna.

      Det är utbildning som gäller i de flesta yrken. Det visar att det är ett samhälle som sätter det högt. Därför tror jag inte att läraryrket kommer att försvinna och om vi får en ny utbildningsminister, tror jag respekten kommer att öka i ett längre perspektiv. Han har haft en stor del i att respekten sjunkit.

      Gilla

      • Respekten för teoretisk utbildning har verkligen varit mycket starkare förr. Det går lätt att jämföra. Jag undrar på vilken punkt vi totalt missförstår varandra. Diskussionen får så konstiga hopp och sådant som jag ser som självklart vänds uppochner.

        Min bild är att ortens stora företag sög upp alla de som inte skaffat sig skola eller erfarenhet nog för att få annat jobb. Nu är det inte alls så utan de som misslyckas med att ge sig själv bra läge på arbetsmarknaden får istället ta alla möjliga jobb inom servicesektorn oftast med mycket osäkra anställningsvillkor. Den traditionella industriarbetaren har fått mycket högre status medan andra yrkesgrupper tagit över rollen som de som finns längst ner. Är detta verkligen en utveckling du inte alls ser?

        Gilla

      • Punkten är väl att vi började med Bourdeiu och det är utifrån hans teori som jag har fört ett resonemang. Medan du inte talar utifrån honom, som jag förstår. Då blir det missförstånd. Annat som kan skapa missförstånd är om vi har olika bakgrund. Om man inte själv upplevt hur man behandlas i ett arbetaryrke, kanske det kan vara svårt att förstå skillnaden mellan ett sådant och ett akademikeryrke.

        Jo, jag ser samma utveckling och jag lade till i en av kommentaren – andra arbetaryrken, även om jag inte specificerade dem.

        När det gäller vilka grupper som nu har lägre status finns det en del forskning som kan sprida lite ljus – t.ex. Bunars forskning – När marknaden kommer till förorten, för att ta ett exempel som hör till skolans område. För övrigt är det grupper som har invandrarbakgrund … Men Bunar använder sig av Bourdieu, men då kanske du kan se på vilket sätt man kan använda hans teori.

        Gilla

      • Det går förstås att tillämpa Bourdieu på de nya grupper som dyker upp trots att idéerna är framtagna för en annan värld. Däremot så blir den politiska överbyggnad han försett dem med allt mer passé och för skolan känns det helt onödigt att bry sig om de sociologiska makrogrupperinga han gör. För en lärares vardag så kan de värderingar som av mycket mer slumpmässiga orsaker byggs upp i ett kompisgäng vara många gånger mer relevanta. Här finns också tydliga paralleller till individnivån om man använder någon enklare och naturligare förklaringsmodell. Ett av läraryrkets stora utmaningar är ju att under skolåren byggs en identitet hos individen så att på gymnasiet möter man elever som har en stark identitet som loser eller bråkstake och denna identitet är en viktig källa till trygghet och inget som går att slå undan. Jag argumenterar för att slänga ut Bourdieu för att han flyttar bort fokuset från uppdraget när det finns mycket bättre alternativ till perspektivskifte som lärarutbildningen inte hinner med.

        Gilla

      • Jag kan inte se att det är onödigt att som lärare ta med alla perspektiven, från individ- till grupp- till organisationsnivå m.fl. för att få en helhetsbild.

        Vet inte om Bourdieu har makten att flytta bort fokuset från uppdraget – det är ju helt klart formulerat både vad gäller individens förutsättningar och kunskapsuppdraget.

        Dessutom handlar det inte om, som jag skrivit många gånger, om att det är det enda perspektivet en lärare behöver få inblick i utan en variation. Det här allenarådande behöver bytas ut mot en mångfald. För det du talar för är just ett enda fokus.

        Gilla

    • Busschaufförer, kassapersonal m.fl. samt andra typer av klassiska lågstatusyrken är väl detsamma som på 60-talet, men deras villkor har väl blivit kärvare än på 60-talet. Allas villkor har väl blivit kärvare idag än på 60-talet.

      Gilla

      • Mäter man i traditionella arbetsskador har alla fått det mycket bättre än på 60-talet. Medellivslängden har fortsatt upp och då framför allt för människor som klassas som arbetarklass. Kärvare knappast. Undersöker man hälsoparametrar är det oerhört svårt att belägga några skillnader mellan olika yrken, en faktor som andelen rökare får så mycket starkare genomslag än det som har att göra med yrket.

        Busschaufför är väl ett typexempel på ett yrke dit förhållandevis många lärare bytt för att de tycker de får det bättre. Det är väl också ett yrke med utbildningskrav som stänger ute ganska många. Kassapersonal är väl ett exempel på ett yrke som var ett medelklassyrke när arbetarrörelsen föddes och förvandlades till något helt annorlunda av kassaapparater i mitten på 1900-talet.

        Definitionen av vad en arbetare är har verkligen ändrats.

        Gilla

      • Ja, man kan unna sig lyxen att ta ett arbetaryrke om man har möjlighet att gå tillbaka till det yrke man för tillfället har en paus ifrån.

        Arbetarklassromantik ger jag inte mycket för!

        Gilla

      • Strömmarna tillbaka till läraryrket är inte stora.

        Jag vet tillräckligt mycket om arbetet vid pappersmaskinen i hettan och dammet för att inte se det som något romantiskt. Däremot funderar jag verkligen på vilka yrken som ska ses som arbetaryrken. Kontrollcentralen på BP raffinaderi var långt från kroppsarbete även om de som arbetade där var anslutna till LO. Det blir allt fler arbetaryrken som förvandlas till något helt annat när saker automatiseras.

        Gilla

      • Nej, men då kanske de har hittat rätt – det finns ju en del som passar för att vara chaufförer. Medan andra som inte har fått möjligheten skulle ha passat bättre som lärare men sitter och kör buss i Stockholmstrafiken….

        Ja och tänk om du fortfarande hade stått vid pappersmaskinen … och frågan är varför du inte fortsatte göra det.

        Vilka som är arbetaryrken kanske vi kan få reda på genom att se vilka som organiserar sig i LO.

        För Moderaterna blir inte ett arbetarparti, bara för att de säger det. Och ett arbetaryrke upphör inte att vara det, bara för att vi inte tycker längre att det är det.

        Gilla

    • Vet inte om facklig tillhörighet avgör detta. Det är väl yrket i sig det beror på och dess villkor. Men facket skall väl verka för att anställda inom vissa branscher får sina behov tillgodosedda. Och om något då räknas som ett arbetaryrke så blir det något av LO-facken som gör det. LO verkar ju inte för tjänstemännen, såvitt jag vet.

      Vi kan ju inte säga att läraryrket är ett arbetaryrke bara för att man har tuffa arbetsvillkor, risk för utbrändhet och stress? Hur ett yrke kategoriseras beror väl på andra villkor, t.ex. utbildningsnivå för att klara av det, ansvar för andras liv, t.ex. pilot och flygledare, för att ta några exempel.

      Gilla

      • Jag funderade mer på din definition av arbetare som någon som tillhör LO också vad jag tolkade som du tyckte att det fanns en automatisk lägre status för arbetare då de hade kortare utbildning. Jag ser en trend mot att utbildning ger allt mindre av status och att det byggs upp mängder av alternativa statusattribut. Tar Bourdieu upp några alternativa indikatorer på status?

        Gilla

      • Nej, jag tycker inte att en kassörska skall ha lägre status. Har själv varit kassörska både på ICA och extra på Konsum och jag vet vad som krävs för att klara av det jobbet. Men, det vet vi väl alla att längden på utbildning i de flesta fall ger högre status i samhället. Vare sig folk vill erkänna det eller inte. Vare sig det är rätt eller fel. Det är det samhället vi lever i.

        Gilla

    • Enligt Bourdieu är det yrket som erkännes vara värdefullt eller inte, oavsett om individen som utövar yrket har en universitetsutbildning, eftersom den troligen inte har att göra med yrket, t.ex. arbete på ICA. Därför att andra ser och värderar yrket efter dess utbildningskrav, inte individen. De vet heller inte om att individen har en universitetsutbildning. Men individens symboliska kapital är högre på grund av att examina ger det. Men inte på ICA eller ger yrket högre kapital. Det är alltså yrket i sig själv som värderas och därmed värderas även individerna som utövar det. Likaledes gäller detta var hon bor i för bostadsområdet och om hon bor i villa eller lägenhet (hyres eller bostadsrätt). Det symboliska kapitalet ökar. Likaledes gäller om individen har ett utländskt namn, därför att det ursprungligt svenska som erkännes som värdefullt.

      Ingenting av detta har att göra med den enskilda individens värde, utan det är yrkestillhörighet, bostadsområde och etnisk bakgrund i relation till samhällets värderingar om vad som har ett högt värde och därmed vilken möjlighet en nivå på grund av detta har att nå framgång i livet (den typ av framgång som värderas högst).

      Gilla

      • Vad säger Bourdieu om förändringar i status hos yrken?

        Hur ser Bourdieu på civilingenjören som kom tillbaka till bondbyn och var förläster dvs. hade mindre status än sin far som var renodlad bonde. Det var ingen som brydde sig om en galnings åsikter.

        Hur ser Bourdieu på statusen hos yrken som har en stor spännvidd med danserskan som är allt från hon som torskarna ska dregla över till hon som är firad och kungen hästar på.

        Gilla

      • Förändringar i yrket ger högre symboliskt kapital om de erkännes som värdefulla (i korthet). Läraryrkets symboliska kapital har sjunkit, speciellt de senaste åren på grund av vissa förändringar som inte erkännes som värdefulla.

        Det är en personlig relation, där fadern har högre status i egenskap av far oavsett vilket yrke sonen har.

        Det andra kan jag inte svara på, för jag förstår inte vad du lägger in för moraliska aspekter i det och vilken betydelse det har, med Bourdieu.

        Gilla

Lämna en respons

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s