Lärarprofessionens variationer

Sitter och läser en artikel av Aldenmyr och Hartman, med titeln Yrkesetik för lärare och behovet av professionsförankring. I den beskrivs det Hartman redogör för i Skolans kulturarv, de olika praktiker som traditionellt växte fram och som lärarutbildningen från år 2001 ville råda bot på.

• Ämnesrationalitet
• Didaktisk rationalitet
• Undervisningsrationalitet
• Omsorgsrationalitet

Det här innebär att de olika skolformerna utvecklar en speciell identitet och yrkesetik. När lärarutbildningen från år 2001 ville att alla skulle få en gemensam kunskapsbas, yrkesetik och därmed identitet, hotades de olika lärarkategoriernas identitet. Eftersom dessa lärarkategorier även har haft olika fackliga organisationer som tillvaratar deras intressen, är det bäddat för motsättningar eller att vissa lärare känner sig förbigångna eller bortrationaliserade.

Yrkesetiken blev densamma för alla grupper, trots olika traditioner.

• Eleven alltid i centrum
• Läraryrket och den professionella yrkesutövningen
• Att upprätthålla lärares yrkesetik
• Lärares samhällsuppdrag.

Det handlar om att värna om kunskapsuppdraget, om personlig utveckling, kritiskt tänkande och elevers välmående, som gäller alla lärare. Den yrkesetiska koden anger riktlinjer som förenar en grupp professionella. Det skall inte handla om att vi ser antingen eller; antingen omsorg, undervisning eller ämnesexpertis. Möjligen säger Aldenmyr och Hartman att när det gäller yrkesetiken har man skrivit för lite om lärarprofessionens specifika aspekter och varierande gestaltningar.

(Aldenmyr & Hartman 2009)

Men om man följer debatten är det precis det som sker. Man skiljer på förskolans omsorg och skolans ämnesexpertis. De olika lärargrupperna ser sig stå för något av dem. Och om vi går till utbildningspolitiker talar de alltmer om ämnesexpertis även i lägre åldrar. Nu är vi tillbaka i att särskilja de olika lärargrupperna eller kanske de aldrig varit gemensamma. Kanske lärarutbildningen år 2001 kom för tidigt.

Postat i:Vardagen