Nyårstankar 2011

Nyårsafton 2011. Och det är en tid för reflektion över hur året 2011 har varit och en del outtalade tankar kring hur nästa år blir. Jag ger inga löften numera inför ett nytt år och inte heller önskar jag mig något speciellt, eftersom det aldrig blir som man vill. Det kan bli bättre eller sämre.

År 2011 var ett år av förnyelse på många plan inom mitt yrke. Inför startande av en nya kurs under höstterminen 11 läste jag in tre moment i filosofi på Södertörns högskola när det var som snörikast och kallast. Under sommaren forskade jag en del och skrev två kapitel i det som skulle bli min nya bok. Men som nu troligen blir två artiklar istället.

Men, år 2011 har ändå gett mig tron på något, även om jag inte riktigt vet vad denna tro på något är. Kanske är det en tro på mig själv och att jag äntligen har landat efter samgåendet med SU för fyra år sen eller en tro på att alla förändringar som sker nu är av godo. Även om det kanske inte ser så ut just nu. Och då tänker jag mest på förändringar genom beslut tagna inom utbildningspolitiken. Kanske vi inom professionen kan göra något av dessa, som förhindrar det många befarar – en tillbakagång. Jag tror ju inte att man kan vrida klockan tillbaka, utan att denna handling får konsekvenser om man försöker göra det. Tror att det bara är framåt vi kan gå. Det är som jag ser det omöjligt att radera ut flera decenniers utbildningspolitik genom en ny lärarutbildning och en ny läroplan. Däremot kan det bli helt oförutsedda konsekvenser från utbildningspolitikernas perspektiv. Men, skolans system är trögt och det kommer ta lång tid innan dessa visar sig. Någon större förändring lär inte ske än på många år, ute på skolorna. Men det jag sett som nästa steg från Lpo94 kommer försenas… men en dag kommer vi gå framåt igen! Det är vad jag måste tro på.

Jag tror på framtiden!

Dan före Nyåret!

Känner mig fortfarande lite stressad, men har lyckats varva ner en hel del. Går inte in på mailen så ofta. Det är ett tecken på nervarvning. Och när jag går in och kollar, finns bara några få mail. Har börjat läsa två andra artklar om värdepedagogik och beställt och redan fått en bok av Neil Postman – När skolans klocka klämtar – som jag fick tips om på en annan blogg. Har läst de två första kapitlen och det är intressant läsning. Faktiskt, en läsning jag längtat efter.

Har ätit middag hos en vän, samt sett om serien Rötter på DVD. Jag gör lite av varje alltså! Men försöker vila mig så mycket det går! Stänga av jobbet helt är inte möjligt, annat än att resa utomlands eller resa runt i Sverige. Men, det har inte varit väder för det. Och resa utomlands var aldrig aktuellt. Men då kan man koppla av helt

NEJ, man får inte slå tillbaka!

Skrev till BEO för att fråga om man får slå tillbaka och jag fick följande svar.

[...] Svaret på din fråga är nej. Det som kan komma att bli aktuellt är om det i en enskild händelse varit fråga om en objektiv ansvarsfrihetsgrund p.g.a. t.ex. nödvärn eller nöd. [...]

Precis som jag tolkade det!

Tidigare inlägg – Får man slå tillbaka ….

Maktpraktik fylld av paradoxer

Fortsätter idag att läsa artiklar som ingår i kursen Pedagogiska perspektiv på etiska dilemman. Nu har turen kommit till Mångfald på minerad terräng, av Ann Runfors.

Jag blir fortfarande helt ställd över hur saker och ting är, trots att jag många gånger har sagt att det som är ett uttryck i dagens Sverige för individualism är att alla skall vara individualister på samma sätt. Den verkliga individualisten måste då vara den som förespråkar kollektivism. Fundera på dessa utdrag från artikeln.

”[...] Det var inte bara det att vissa val betraktades som riktigare – nämligen de som föll inom ramen för det i läroplanen och samhället eftersträvade. Det var dessutom bara dessa val som betraktades som fria. Och det var det endast de som valde ”rätt” som betraktades som oberoende individer. Omvänt tenderade bara de som representerade den dominerande normen att betraktas som fritt väljande (Runefors 2003)” (Ann Runfors 2004, sid 5)

Liknande fann Fanny Ambjörnsson då hon studerade gymnasietjejer och deras samspel. [...] De tjejer som låg i den konforma mittforan för hur en ”normal” tjej skulle vara talade om varandra som fria och väljande. De som gick sin egen väg och valde andra sätt att vara tjejer än normens, omtalades däremot som bundna och styrda av andras uppfattningar. [...]

Varför det blir så här är bl.a. att värdegrunden för mångfald är i själva verket sinnebilden för enhetlighet. Men trots denna förklaring är det svårt att förklara den omedvetenheten som de här citaten beskriver om normens begränsande och likriktade karaktär.

Använder man en artikel som denna i undervisningen är det för att skapa diskussion och en medvetenhet om läroplanens motsägande formuleringar. Man gör genom värdegrunden mångfalden till en norm. Vilket innebär att alla måste se mångfald som positiv och något alla skall följa. En norm är i sig själv motsatsen till mångfald.

Färgsystem – ett sätt att organisera arbetet

Jag förstår inte varför det kändes så angeläget att jobba på julafton. Det är ju ingen som har förväntat sig att få svar under helgen, vilket jag också visste. Men det är ändå skönt att det är gjort nu. För övrigt har jag avhållit mig från att göra andra saker, som jag kommit på måste göras. Gör dessa i morgon istället, eller kanske på onsdag. Men då skall jag bort, så det får nog bli i morgon ändå. Jag kan göra dem på torsdag också, eftersom det inte är bråttom med dem. Fast, det kan vara skönt att få dessa gjorda också.

Problemet med att göra saker i god tid, är att jag ofta glömmer bort att de är gjorda. Och då måste jag kolla upp det. Började skriva upp allt som jag hade gjort, men då tappade jag bort boken jag skrivit upp dem i. Kommer ihåg för länge sen då jag planerade undervisningen till en kurs två månader innan. Och glömde bort att det var gjort. Men det var kul att upptäcka två veckor innan kursen startade, att allt låg klart i en prydlig mapp på skrivbordet.

Min kalender är full av färger – det är ett bra system. Har en färg för varje kurs – gult för en, rött för en annan, rosa för en tredje osv. Och så kursens namn förstås – annars skulle det inte fungera. Pappersmapparna har jag också i olika färger, för att få med mig rätt mapp. När jag bedömer och betygsätter studenternas arbeten färgmarkerar jag dokumenten i datorn. A-grå, B-lila, C-blå, D-grön, E-gul, Fx-orange och F-röd. Men de flesta examinationer är i pappersform, men då är det inga problem. Jag samlar alla i särskilda mappar.

Och så har jag små lappar i olika färger som jag markerar sidor i kurslitteraturen, men där finns inget system, fast jag försöker. Får utveckla det mer, tror jag.

Trots allt det här, känns det ibland som om jag inte har någon ordentlig ordning. Men finns det något bättre system, tro?!